Strategin är efterlängtad. Den
sammanhållna politik för landsbygden som regeringen hade med i regeringsförklaringen vid tillträdet, har vi inte sett röken av. Halva mandatperioden har gått!

Förväntningarna har trissats upp av dröjsmålet, men också av att staten och kommunerna så tydligt befinner sig på reträtt. Betydelsefulla samhällsfunktioner och viktig basservice har avvecklats i snabb takt och exemplen är många: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, polis, skattekontor, postutdelning samt kassatjänst och betalservice. En kraftfull reaktion mot regeringens sätt att hantera just
kassatjänsten sveper nu fram över
landet. Det är många som fått nog!

Det här sker för att avreglera och marknadsanpassa. I många fall är det befogat, men inte i de former som nu sker. Vi på landsbygden hanteras idag på ett nonchalant sätt, ovärdigt vårt samhälle. Verksamheter avvecklas utan att fungerande ersättningar finns på plats. De särskilda lösningar som i bästa fall snickras ihop för glesbygden är ofta dåligt underbyggda, bristfälligt utformade och sent sjösatta.

Även kommunerna backar. De lägger ner skolor och annan verksamhet
utanför kommuncentrum, ofta med kortsiktiga och dåligt underbyggda
argument. Landsbygdsupproret i
Blekinge vittnar om ilskan hos lokalbefolkningen, men också om kraften och kompetensen hos medborgarna.

Den privata servicen tunnas också ut. Det senaste exemplet är drivmedelsförsörjningen, där mackar nu läggs ner i rask takt. Reaktionen från regeringen är senkommen och svag.

Vi ser det som självklart att landsbygdspolitiken bygger på det lokala
engagemanget och vill se en rad
konkreta åtgärder i strategin.

Gör som Svensk Bensinhandel föreslagit när det gäller mackarna. Lägg på en avgift på några öre per liter bensin för att klara saneringen av nedlagda mackar och för att möjliggöra etableringar, där också miljövänligt bränsle tillhandahålls. Hjälp till att sprida det nya konceptet By-Macken över landet, där de stora kedjorna backar ur.

Vindbruket är en ny näring på landsbygden, men den ger inte automatiskt några positiva effekter för de bygder som berörs. De som bor där, bör få
inflytande över var vindkraftverken placeras genom sina lokala utvecklingsgrupper. Inför också en obligatorisk så kallad bygdepeng till dessa grupper på minst 0,5 procent av
produktionsvärdet.

Genomför den så kallade Bredbandsutredningens förslag om en fortsatt utbyggnad i glesbygden. Det har varit helt tyst om det förslaget som sammantaget innebar en satsning på sju
miljarder under några år framöver.

Det här är något av det som vi förutsätter att strategin innehåller. Men vi ser risken med att den blir tunn och torftig med hänvisningar till löpande program samt till pågående och
planerade utredningar.

Utvecklingsgrupper runt om i landsbygden planerar sina lokalsamhällen, organiserar servicen i nya former,
vårdar miljön och startar nya företag. De går före i förnyelsen och omställningen till ett hållbart samhälle. Det lyfte Landsbygdskommittén fram i
partipolitisk enighet i det betänkande som utgör ett av de viktigaste underlagen för strategin. Vi förutsätter att det även är regeringens utgångspunkt.

Vi på landsbygden tar vårt ansvar för samhällsbygget. Vi kräver att politiker och andra beslutsfattare gör sin del av jobbet för att Hela Sverige ska leva!

Inez Abrahamzon Karl-Erik Nilsson Latikberg Uddevalla vice ordförande ordförande Hela Sverige ska leva

Läs mer i tidningen Norrbottens Kuriren
Läs även bloggen Landsbygdupproret som bla bloggar om denna artikel

Den som valt att bo på landsbygden får avstå från mycket service. Den finns liksom rätt långt borta...

Att åka kollektivt till jobbet från landsbygden kan man bara glömma. Det är fullständigt omöjligt.

Inköpen måste planeras, man kan bara inte kvista till butiken runt hörnet om stan ligger flera mil bort.

Värre för äldre

- Visst skulle man kunna åka buss även på landsbygden, men det är jättedåligt. Man är tvungen att ha två bilar, säger Anette Freij i Bråbo.

- För mig är det egentligen inget bekymmer för jag kan ju åka bil. Värre är det för äldre som inte kan.

Ing-Marie Westin som nyligen öppnat blomsteraffär i lilla Mörtfors, berättar samma sak. En landsortsfamilj tvingas att ha två bilar om man skall kunna sköta sitt arbete i stan.

- Jag har jobbat inne i Oskarshamn och min man jobbar där, berättar hon.

- Bussen går en gång om dagen till Oskarshamn respektive Västervik, men man är tvungen att åka hem tidigt med den enda returbussen.

- Under sådana villkor går det ju inte att åka kollektivt.

- Här i Mörtfors skulle man kunna önska tillbaka affären som försvann för 25 år sedan.

- Men det värsta är att de tog bort kassaservicen med lantbrevbärarna.

- Nu tvingas jag åka in till stan för att sköta min och företagets ekonomi.

Fördelar finns

- Dessutom kostar det numera tio kronor att sätta in och ta ut pengar. förut var det gratis.

- Varför finns inte boxar att lämna in pengar i?

Ing-Marie Westin berättar vidare att varubussen som man kunde beställa varor med lagt av.

Fast handlaren i Blankaholm har sagt att han kan skicka varor på beställning.

Alltid något i serviceväg för luttrade landsortsbor.

Å andra sidan har många gjort ett medvetet val när de flyttade ut på landsbygden. Att all samhällelig service inte finns runt knuten spelar inte alltid så stor roll.

- Tystnaden är obetalbar, säger Anette Freij.

- Jag kan se stjärnorna och månen om natten. Det kan man inte i stan.

- Jag vill också säga att landsbygden inte är död, i synnerhet inte i Bråbo.

- Själv har jag haft tankar på landsboende och kanske ett litet serviceställe där man kunde beställa till exempel mjölk och sådant.

Och visst har hon rätt, Anette Freij...

Att se vintergatan i all sin prakt utan ljusförorening, eller höra uggan hoa i natten, höra fåglarna på våren i tusentals toner, det kan inte ersättas av vilket nöjesställe som helst inne i stan.

Torbjörn Byman

Kollektivtrafik på landet är inte en lätt sak att lösa

Den som vill arbetspendla från landsbygden in till stan med allmänna kommunikationer kan glömma den saken, såvida man inte bor i någon at yttertätorterna eller längs någon av de större vägarna.

- Det är inte lätt alls, säger markingenjören Håkan Johansson som fått kommunens kollektivtrafikfrågor på sin lott.

- Allt beror på var på landsbygden du bor. När landstinget för fem år sedan drog in alla linjer som har färre än fem passagerare blev det svårare. För att det ska bli en linje krävs minst fem passagerare om dagen fem dagar i veckan.

- Nu har vi närtrafiken på landsbygden två dagar i veckan, en beställningstrafik som man kan utnyttja om man bor längre bort än en kilometer från en busshållplats.

Inte till nytta

- Men för arbetspendlare som måste in till stan varje dag är den ju inte till större nytta.

Håkan Johansson berättar att om man skulle sätta in en tur till Emsfors fem dagar i veckan skulle denna enda tur kosta omkring 130 000 kronor. Att täcka upp hela landsbygden i Oskarshamns kommun skulle med andra ord inte bli en billig historia.

Kostnadsfråga

- Vi skulle kunna ha jättebra kommunikationer, men det stupar på kostnaden. Trafik på landsbygden är inte lätt, säger Håkan Johansson.

- Men KLT kör det kommunen beställer, det är alltså kommunen som betalar kostnaden för busstrafiken och i grunden är det en politisk fråga hur mycket man vill satsa på kollektivtrafiken.

- Den som vill ha en levande landsbygd med bra kommunikationer får försöka påverka politikerna.

Håkan Johansson berättar vidare att det varit tal om att anlägga pendlarparkeringar, till exempel vid Sanden på vägen mot Kristdala för att ge landsbygdsborna bättre möjlighet att ta bussen.

- Men Vägverket har inte velat göra något, säger Håkan Johansson.

Läs mer i tidningen Nyheterna

Service på landsbygden i Oskarshamns kommun, existerar den? Jodå, men mest i yttertätorterna.

Kristdala har till exempel två butiker med fullständigt sortiment och Påskallavik, Fårbo och Figeholm har varsin.

- Man får betala ett pris för att bo ute på landet, konstaterar utvecklingschefen Lennart Karlsson.

I slutet av december förra året presenterade utvecklingssekreteraren Eva Nilsson en nulägesbeskrivning av dagligvaruservicen och drivmedelsförsäljningen på de mindre orterna i kommunen.

Varuförsörjningsplan

Beskrivningen togs fram då kommunen saknar en varuförsörjningsplan, en plan som regionförbundet kräver för att kunna ge stöd till landsbygdshandel, små bensinstationer och kommunens hemsändningsverksamhet.

"Vi har tittat på butiken som livsmedelsdistributör och på kringservicen som finns i anslutning till butiken eller på annat sätt."

När man tittade på Kristdala och talade med butikscheferna var båda överens om att det i framtiden nog bara finns en butik i Kristdala, men ingen av dem är intresserad av att sluta.

Till exempel vill chefen på ICA Nära Lyckan ha en större butik inom ICA och ser sig om efter rätt tillfälle.

I Kristdala finns även bensinmack, järn- och bygghandel, post hos Coop Nära och en del annan service som bibliotek. Ganska hyggligt beställt med andra ord.

Arbetspendlingen in till Oskarshamn är omfattande.

Om Fårbo konstateras att någon mack inte längre finns, men att gatuköket Sibylla Stop jobbat för att få dit en mack. Någon som inte lyckats hittills. Däremot byggs kommunens första fiskcafé där.

Coop Nära-butiken i Fårbo har rent av ökat omsättningen och vill gärna utöka och ha bättre skyltning från E 22.

I Figeholm finns heller ingen mack sedan Kiosk & Bensin upphörde. Coop Nära-butiken går dock bra, särskilt på sommaren.

Påskallavik har mack för närvarande liksom en Coop Konsum-butik och bibliotek, samt skola. I Bockara finns en automatstation för bensin, men inte för diesel.

Bankontor är inte lätt att hitta på landsbygden. I Påskallavik och Figeholm slog Swedbank igen sommaren 2008. Så den enda banken utanför centralorten ligger i Kristdala.

Misterhult har både dagis, förskola och en friskola för årskurserna 1 - 6, någorlunda hyggliga bussförbindelser, taxirörelse och en del mindre arbetsplatser.

Samt regelbunden bokbuss i likhet med de andra småorterna.

Efterfrågan ökar

- Jag tycker nog ändå att landsbygden utvecklas, säger utvecklingschefen Lennart Karlsson, vi ser allt fler aktiviteter startas utanför tätorten.

- Många landsbygdsföreningar tar initiativ till nya verksamheter.

- Vi märker också att efterfrågan på tätortsnära landsbygdsboende ökar. Men det gäller att få tag på mark att bygga på.

- Nu finns ju alltid ett problem med landsbygdsboende. Man kan inte vänta sig samma höga service som i centralorten. Det skulle kommunen inte ha råd med.

- Det är priset man får betala för att få bo ute på landet.

Läs mer i tidningen Nyheterna

- Behovet i Lingbo har minskat och vi har inte arbete för Lingbogruppen, säger han.

Den hemtjänstgrupp som hittills varit stationerad i Lingbo ska flyttas. Från och med månadsskiftet ska all hemtjänstpersonal utgå från Ockelbo. En dålig idé, tycker Lingbos byaråd. I ett öppet brev till kommunen vänder de sig mot beslutet och ifrågasätter vilka motiv som ligger bakom det.

Inte överraskad

Palle Danielsson, socialchef, blir inte överraskad av kritiken.

- Det här var ett förslag som kom in och det är förankrat med berörda fack. Men jag vet att det finns ett missnöje i Lingbogruppen.

Han menar dock att hemtjänstens ekonomiska underskott lett till att man måste göra förändringar.

- Vi kan inte ha en grupp placerad som inte har fullt arbete. Dessutom har vi utökade krav på dokumentation nu och då är det bra om vi är på samma ställe när vi sköter det. Nu får alla träffa sin arbetsledare, och samma information går ut i alla grupper.

Blev positiva senare

Under förra året gjordes samma förändring för Jädraåsgruppen, som numera utgår från Ockelbo.

- Där fanns det också lite missnöje i förväg. Men sedan har det varit positivt både från brukare och personal.

Läs mer i Arbetarbladet

Utflyttningen från glesbygden är givetvis ett jätteproblem, men det har den varit i decennier nu. Jag såg häromdagen att Sorsele kommun vädjade till regeringen om hjälp. Onekligen är det så att denna regering fortsätter vad andra regeringar genomfört i form av storslagna satsningar på centralisering av myndigheter, offentlig sektor och kommunikationer vilket givetvis dödar landsbygden. Regering och riksdag är alltså ytterst ansvarig för att landsbygden dör. Men kommunpolitikerna själva har också ett ansvar. De skäller på staten för centralisering men gör sedan exakt likadant själva. De lägger ner små verksamheter och satsar på storskalighet. Vilket innebär att byarna dör och folk flyttar. Sedan skriker de på statliga paket!

Just därför blir jag så oerhört upprörd på kommunpolitikernas dubbelmoral. Det borde vara uppenbart för varenda politiker i detta land att den regionalpolitik som förts sedan 70-talet inte fungerar. Storskaligheten är förödande och jag tror inte ens den är ekonomiskt lönsam. Det genererar stora kostnader att försöka täcka alla brister runt om i landet som centraliseringen kostar. Inte minst där den växer mest i form av överbefolkning, segregation och gigantiska myndigheter som inte klarar sina uppdrag. Kort sagt, det här landet fungerar inte särskilt bra.

Nu öppnar lanthandeln i Kalvsvik igen. Efter flera konkurser får lanthandeln draghjälp från oväntat håll.

Lanthandeln har haft problem med höga kostnader för de varor som man köpt in. Men nu går Börjes i Tingsryd in och levererar varor från sitt lager. Det öppnar nya möjligheter för lanthandeln i Kalvsvik, två mil söder om Växjö. 

- Jag tycker det känns väldigt positivt och väldigt roligt. Framförallt så tror jag att det blir en vi-känsla, om man samlas kring en sak på det här viset, säger Kalvsviksbon Håkan Carlsson, som är ordförande i företaget som ska öppna butiken.

De som nu öppnar lanthandeln är Kalvsviksborna själva. 109 personer har gått samman och startat en ekonomisk förening och köpt fastigheten där lanthandeln alltid funnits. Sedan har ett aktiebolag startats, som nu kommer driva butiken.

Draghjälp från Börjes
De som tidigare försökt sig på att driva lanthandel har fått slå igen eftersom inköpspriserna från de stora livsmedelskedjorna varit för höga. Ibland har inköpspriset varit högre än vad produkterna kostat i butik.

Men det som nu är förändrat är att varorna kommer att köpas från den fristående butiken Börjes i Tingsryd och deras lager. Det innebär att priserna i lanthandeln kommer att vara jämförbara med flera matvaruaffärer i Växjö.

Sven-Olof Rungegård, som är delägare i Börjes, menar att det här är en satsning som längden kan hjälpa fler lanthandlar.

- Förhoppningsvis får vi lite bättre snurr på våra varor. Det kan ju bli så att fler företag är i samma situation som lanthandeln i Kalvsvik. Och det är självklart att vi är öppna för en sådan diskussion, förutsatt att vi hittar en samarbetsform som fungerar smidigt, säger Sven-Olof Rungegård.

Viktigt för orten
Idag består lanthandeln i Kalvsvik endast av tomma hyllor. Men någon gång i februari-mars räknar man med att kunna slå upp dörrarna igen och ha hyllorna fyllda med varor. Två personer ska anställas och hittills har 86 personer anmält sitt intresse. Att lanthandeln öppnar igen, betyder mycket för orten, menar Håkan Carlsson.

- Affären är ju navet i hela bygden. Om vi ska göra turistsatsningar och andra saker här så måste det finnas en affär. Lanthandeln behövs ju, annars dör bygden.

Läs mer på Sveriges Radios hemsida

- Det är ett slag mot hela landsbygden, säger Bengt Grönblad, ordförande i Blekinges länsbygderåd och en av brevskrivarna. Särskilt svårt är det för människor längst österut och längst västerut.
- Landsbygdens människor har inga banker där de bor. I och med att lantbrevbärarna inte längre får utföra sitt jobb tvingas folk åka tre mil bara för att kunna ta ut pengar och sköta andra bankärenden. Ofta är det barn eller barnbarn som får köra.
Länsbygderåden fungerar som forum för information och stöd. I brevet till näringsdepartementet kritiserar de Svensk Kassatjänsts nedläggning som bland annat innebar att lantbrevbärarnas hantering av betalningsservice upphörde.
Fel mål, fel fokus, fel timing och fel information, anser man. På slutet kom visionen:
- Satsa en slant på framtida bättre service på landet genom att förse alla lantbrevbärarbilar med bankomat och servicebox. Begränsa inte rätten att utnyttja denna till gamla och funktionsnedsatta.
- Dessa lantbrevbärarbilar kan dessutom hyras ut till diverse arrangörer av tillfälliga evenemang där det inte går att ta betalt med bankkort.
Det var från och med den 28 november i år som boende på landsbygden inte längre kunde göra sina bankärenden via lantbrevbäraren. Undantag skulle göras för personer över 80 år eller med funktionsnedsättning, samt för personer med mer än tre mil till närmaste bankkontor. De senare skulle få en special­lösning där Ica-banken kunde hjälpa till med nödvändiga bankärenden.
Mycket kritik har framförts från olika håll mot de bristfälliga övergångslösningar som presenterades i samband med indragningarna. Miljön tar skada, anser centern, eftersom fler tvingas ge sig ut i trafiken för att göra sina bankärenden.
De tycker att det gamla systemet borde vara kvar. Det nya innebär en klar försämring för boende och företag i glesbygden. Tjugo procent av befolkningen har inte internetanslutning och kan därmed inte betala räkningar via internet.
- Vi förstår inte vitsen med det nya systemet, säger Bengt Grönblad. Vi har haft åtskilliga diskussioner. Dessutom är det klantigt skött. Många som berörs har till exempel inte fått information.
- Post- och telestyrelsen har konstruerat en ny giroform, trots att de flesta banker har mycket bättre girosystem som vare sig kräver dator eller internetuppkoppling, utan sköts med papper och penna och tillgång till en brevlåda.
Det nya girosystemet är mer komplicerat och avsevärt mycket dyrare, enligt brevet till Åsa Torstensson.
- Att ta ut kontanter blir närmast omöjligt för de flesta pensionärer med det nya systemet, suckar Bengt Grönblad. Staten bör inte heller främja att människor måste skicka bankkort och kod med hjälpsamma grannar eller släktingar när de kör till stan.

Läs mer i tidningen BLT