Två bilar är ett krav ute på landsbygden

Man är tvungen att ha två bilar, säger Anette Freij som bor på landsbygden i Bråbo. Samma sak säger Ing-Marie Westin i Mörtfors.

Den som valt att bo på landsbygden får avstå från mycket service. Den finns liksom rätt långt borta...

Att åka kollektivt till jobbet från landsbygden kan man bara glömma. Det är fullständigt omöjligt.

Inköpen måste planeras, man kan bara inte kvista till butiken runt hörnet om stan ligger flera mil bort.

Värre för äldre

- Visst skulle man kunna åka buss även på landsbygden, men det är jättedåligt. Man är tvungen att ha två bilar, säger Anette Freij i Bråbo.

- För mig är det egentligen inget bekymmer för jag kan ju åka bil. Värre är det för äldre som inte kan.

Ing-Marie Westin som nyligen öppnat blomsteraffär i lilla Mörtfors, berättar samma sak. En landsortsfamilj tvingas att ha två bilar om man skall kunna sköta sitt arbete i stan.

- Jag har jobbat inne i Oskarshamn och min man jobbar där, berättar hon.

- Bussen går en gång om dagen till Oskarshamn respektive Västervik, men man är tvungen att åka hem tidigt med den enda returbussen.

- Under sådana villkor går det ju inte att åka kollektivt.

- Här i Mörtfors skulle man kunna önska tillbaka affären som försvann för 25 år sedan.

- Men det värsta är att de tog bort kassaservicen med lantbrevbärarna.

- Nu tvingas jag åka in till stan för att sköta min och företagets ekonomi.

Fördelar finns

- Dessutom kostar det numera tio kronor att sätta in och ta ut pengar. förut var det gratis.

- Varför finns inte boxar att lämna in pengar i?

Ing-Marie Westin berättar vidare att varubussen som man kunde beställa varor med lagt av.

Fast handlaren i Blankaholm har sagt att han kan skicka varor på beställning.

Alltid något i serviceväg för luttrade landsortsbor.

Å andra sidan har många gjort ett medvetet val när de flyttade ut på landsbygden. Att all samhällelig service inte finns runt knuten spelar inte alltid så stor roll.

- Tystnaden är obetalbar, säger Anette Freij.

- Jag kan se stjärnorna och månen om natten. Det kan man inte i stan.

- Jag vill också säga att landsbygden inte är död, i synnerhet inte i Bråbo.

- Själv har jag haft tankar på landsboende och kanske ett litet serviceställe där man kunde beställa till exempel mjölk och sådant.

Och visst har hon rätt, Anette Freij...

Att se vintergatan i all sin prakt utan ljusförorening, eller höra uggan hoa i natten, höra fåglarna på våren i tusentals toner, det kan inte ersättas av vilket nöjesställe som helst inne i stan.

Torbjörn Byman

Kollektivtrafik på landet är inte en lätt sak att lösa

Den som vill arbetspendla från landsbygden in till stan med allmänna kommunikationer kan glömma den saken, såvida man inte bor i någon at yttertätorterna eller längs någon av de större vägarna.

- Det är inte lätt alls, säger markingenjören Håkan Johansson som fått kommunens kollektivtrafikfrågor på sin lott.

- Allt beror på var på landsbygden du bor. När landstinget för fem år sedan drog in alla linjer som har färre än fem passagerare blev det svårare. För att det ska bli en linje krävs minst fem passagerare om dagen fem dagar i veckan.

- Nu har vi närtrafiken på landsbygden två dagar i veckan, en beställningstrafik som man kan utnyttja om man bor längre bort än en kilometer från en busshållplats.

Inte till nytta

- Men för arbetspendlare som måste in till stan varje dag är den ju inte till större nytta.

Håkan Johansson berättar att om man skulle sätta in en tur till Emsfors fem dagar i veckan skulle denna enda tur kosta omkring 130 000 kronor. Att täcka upp hela landsbygden i Oskarshamns kommun skulle med andra ord inte bli en billig historia.

Kostnadsfråga

- Vi skulle kunna ha jättebra kommunikationer, men det stupar på kostnaden. Trafik på landsbygden är inte lätt, säger Håkan Johansson.

- Men KLT kör det kommunen beställer, det är alltså kommunen som betalar kostnaden för busstrafiken och i grunden är det en politisk fråga hur mycket man vill satsa på kollektivtrafiken.

- Den som vill ha en levande landsbygd med bra kommunikationer får försöka påverka politikerna.

Håkan Johansson berättar vidare att det varit tal om att anlägga pendlarparkeringar, till exempel vid Sanden på vägen mot Kristdala för att ge landsbygdsborna bättre möjlighet att ta bussen.

- Men Vägverket har inte velat göra något, säger Håkan Johansson.

Läs mer i tidningen Nyheterna