Den 16 januari invigs den nya bensinmacken i Rejmyre officiellt.

Att landsbygden drabbas än en gång, är väl inte en slump. Närheten till en mack kan ju faktiskt vara en blods­åder på landsbygden.

Det klart att det handlar om pengar. Blir det för dyrt att leverera drivmedel till landsbygden, är det lättare att bara lägga ner hela verksamheten.

Bara för några år sedan så tyckte de att det var strategiskt rätt att ha kvar vissa mackar.

Men som sagt tror jag inte att landsortsborna kommer att kunna rädda nedläggningshota­de mindre mackar. För män­niskor i dag handlar det mer om plånboken än hjärtat.

det är slående att man inte vill ha någon service på landsbygden.

Postservicen, den har ju alla redan fallerat och det är ju ­naturligtvis en ideologisk ­politisk uppfattning att människor i glesbygd får klara sig med vad de har.

Medan städerna blir mer och mer överbefolkade och överösta av allt möjligt.

Men till syvende och sist blir det ju plånboken som talar, ­något känsla för hjärtat finns nog inte i oljebolagens agenda.

Bo Grapenskog

Läsmer i tidningen Dagbladet

Konsumentåret 2008 slutade med ekonomisk kollaps på världsmarknaden. Men började i dur med tillväxt, framåtskridande miljösatsningar och ett riktigt uppsving för lokal produktion och kvalitetslivsmedel.

Ett år är en ganska lång tid när det kommer till sammanfattningar av olika slag. Det klassiska exemplet är väl när musikåret ska sammanfattas och man konstaterar att den där skivan från januari känns otroligt gammal redan i december. Konsumentåret 2008 inleddes med en stor köttfärsbaksmälla. Skulle Ica resa sig efter matfusket som avslöjades före jul 2007? Jodå. Det gick väl ganska fort. Och på köpet fick före­taget ett utmärkt tillfälle att byta ut det lokala butikshanterade köttet mot centralpackat kött från Västerås med lång hållbarhet.

Vi förfasade oss över det där med ommärkta köttfärspaket ett tag. Men som så ofta sker när något blir riktigt stort slog pendeln tillbaka. Någon reagerade på vilka väldiga volymer kött som slängs i onödan i Sverige varje år. Siffran 30 000 djur som slaktas i onödan nämndes. Och vips så riktades kritiken mot märkningsreglerna i stället. "Kan inte jag som kund få avgöra själv om jag vill äta gammal mat" lät det. Men de mest högljudda missade målet. Det är faktiskt en väldigt stor skillnad mellan bäst före-märkningen och sista förbrukningsdag. Det gäller helt olika produkter. Och det är inte förbjudet att sälja mat med utgånget bäst före-datum. Det är bara det att handlaren hellre slänger än säljer till nedsatt pris. Så illa har det blivit.

Här i våra trakter öppnade Valbo köpstad söder om riksväg 80. Och i Hemlingby fortsätter bygget av bland annat Jula och City Gross jättebutiker.

Under hösten har vi fått läsa om upprörda handlare i centrum som rasar över höga hyror i Nian och Flanör. Det är inte lätt att göra någon korrekt analys av det här. Men det ska bli spännande att följa utvecklingen. För fastighetsägarna anser ju uppenbarligen att de centrala butikerna är så attraktiva att det finns hyresgäster som är beredda att betala mer än de nuvarande gör. Samtidigt går många butiker omkull, och skyller på för hög hyra och konkurrensen från den externa handeln. Som alltså ökar.

Vi får se hur det slutar.

Mina kära trotjänare i konsumentpanelen inledde 2008 med att äta ketchup. När jul- och nyårsmaten var avklarad högg de in på sju sorters ketchup och korade Felix som vinnare. "God smak och bra konsistens, så här ska ketchup smaka" blev omdömet.

I februari fortsatte frossandet. I det stora årliga semmeltestet drog semlan från Marangoni i Sandviken det längsta strået. I samma månad testade vi systemkameror och konstaterade att ingen egentligen var dålig. Tidningens trotjänarfotograf Halvan bjöd på några tips om fotografering, som du för övrigt hittar på vår hemsida.

I mars berättade vi att de stora butikskedjorna är dåliga på att erbjuda fisk som kommer från hållbara bestånd. Sedan dess har det faktiskt hänt en hel del i butikerna, vilket är glädjande. Fler produkter är MSC-märkta, och färre butiker säljer hotad torsk och tonfisk för att ta två exempel.

Ett test av tvättmedel visade att mittemellandyra medel som Skona, Nopa och Willys eget märke var väldigt mycket bättre än Ariel, Via och de andra dyra kändisarna. Allra renast blev det med Skona.

Sommarsäsongen betade vi av solkrämer, studsmattor, ridvästar och grästrimrar (vad heter trimmer i plural på svenska egentligen?).

Och så testade vi odlad lax och konstaterade föga förvånande att den innehåller lägre halter omega3-fettsyror än vild lax. Men att den är nyttig ändå.

Nyttigt är det också med vatten, konstaterade min kollega Anders Lindström som gjorde konsumentsidan när jag var föräldraledig. Han gjorde ett reportage om den nygamla trenden med hemmakolsyrat vatten. Sodastream vill gärna framhålla miljönyttan med att kolsyra kranvatten för att slippa transporter. Men hur smart är det då att företagets kolsyrepatroner transporteras till Tyskland för påfyllning?

Sedan gjorde jag comeback på sidan ungefär samtidigt som Jakob Markström inledde sin hittills suveräna säsong med Brynäs. Och efter det har det alltså gått utför. Med världsekonomin.

Var det här slutar vet ingen.

Men konsumentsidan tackar härmed för i år. Vi ses i januari.

Magnus Lundquist 026-159624 [email protected]

Läs mer i Gefle Dagblad

Vissa kanske känner igen henne från tv-programmet "Rent Hus" där hon förfasade sig över ostädade kök och snuskiga disktrasor.

Men hennes huvudområde är livsmedelshygien. Hennes professur på Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala flyttades för två år sedan till Restauranghögskolan i Grythyttan där hon nu är verksam.

Förra söndagen skrev Marie-Louise Danielsson-Tham ett debattinlägg i Dagens Nyheter som fick rubriken "Utan tillsatser i maten riskerar vi att dö".

- Jag är ju forskare och inte journalist så jag föredrar sakliga rubriker. Men i huvudsak stämmer det med vad jag skriver, säger hon.

I sitt debattinlägg tar hon upp ett par exempel på tillsatser som verkligen gör nytta för konsumenten. Till exempel E250, natriumnitrit. Ämnet hindrar att den livsfarliga bakterien Clostridium botulinum får möjlighet att växa till sig i maten.

Ett annat exempel är E210 som är bensoesyra. Ett ämne som finns naturligt i till exempel lingon och hjortron och som fungerar som konserveringsmedel.

Behöver då någon försvara livsmedelstillsatserna? Ja, enligt Marie-Louise Danielsson-Tham har debatten blivit så ensidig att ingen ställer sig frågan: Varför hamnade tillsatsen i maten från början?

- Svaret är förstås att man vill uppnå en speciell funktion. Man ska ha klart för sig att tillsatser kostar pengar. Jag tror inte att livsmedelsindustrin tillsätter något bara för att sätta rekord i antalet tillsatser, säger hon.

Hon tar light-produkter som exempel. Tar man bort fettet försvinner konsistensen.

- Konsumenten vill inte ha en vattentunn produkt. Då är det precis som när man tar mjöl och reder en sås hemma, då får man göra något för att återfå konsistensen. Och mycket av smaken sitter ju dessutom i fettet.

Marie-Louise Danielsson-Tham menar att det är ett val konsumenten måste göra själv. Fettsnål och full av tillsatser eller fet och naturlig. På samma vis resonerar hon om korv.

- Du måste bestämma själv. Vill du lägga dina pengar på en korv som innehåller det vi förr förknippade med korv, eller vill du få pengar över till säg något till datorn och äta lågprislivsmedel?

Men det kräver kunskap hos konsumenten. Att kunna läsa och begripa innehållsförteckningen. Gör vi det?

Marie-Louise Danielsson-Tham kontrar med att vi bör lita på myndigheterna när de säger att tillsatserna inte är farliga. Men att vi själva ska välja om vi vill äta dem.

- Jag tycker att vi ska lita på Livsmedelsverket. Man får inte utgå från att alla tjänstemän är köpta av industrin, även om det finns en och annan. Främst utomlands, säger hon.

Men när tillsatser finns där bara för att öka lönsamheten? När man tillsätter polyfosfater i kött trots att livsmedelsverkets regler säger att en tillsats måste vara till uppenbar nytta för konsumenten för att få användas?

Hur kan vi då lita på det? Och hur kan du försvara det?

- Nu får du inte skriva att jag försvarar polyfosfater. Men de som använder dem säger att produkten blir saftigare. Sedan missbrukas det givetvis ibland. Därför finns det maxvärden för hur mycket man får tillsätta, säger Marie-Louise Danielsson-Tham.

Hon hoppas och tror att livsmedelsbranschen reglerar sig själv.

- Du ska alltid revidera dina recept med jämna mellanrum. Har det kommit bättre råvaror? Nya metoder? Kanske behövs inte det där ämnet längre. Se på ostbranschen som håller på att avveckla natamycin (E235)* eftersom hygienen i produktionen blivit så mycket bättre att det inte behövs längre.

*Se Gefle Dagblads test av prästost den 8 december.

"Du måste bestämma själv. Vill du lägga dina pengar på en korv som innehåller det vi förr förknippade med korv, eller vill du få pengar över till säg något till datorn och äta lågprislivsmedel?"

Läs mer i Gefle Dagblad

På juldagen rullade familjebilen genom ett vintergnistrande Hälsingland. När vi passerade Kilafors stod det 9.45 på Statoils reklamstolpe. Det lägsta bensinpris jag har sett på tre år.

På julbordet hemma hos svärfar fanns tre sorters lokalproducerade korvar och hembakat knäckebröd gjort av lokalt stenmalet mjöl. I min julklapp låg två olika ostar. En ko-ost och en ädelost. Deras historia förtjänar lite extra utrymme här i spalten.

De är tillverkade av en granne till svärfar. "Ostfabriken" har hon i det egna hemmet. Försäljningen sker via ett kylskåp som står uppställt ute vid landsvägen. Man tar det man vill ha och betalar det man ska. Något liknande har jag sett tidigare på två olika ställen. Dels i Skärså utanför Söderhamn där man säljer rökt fisk på detta vis, dels på gårdsbutiken i Järvsta som säljer ekologiska grönsaker.

Jag sitter hemma och skriver den här krönikan, och rummet är fyllt av julens dofter. Granen från Sala och hyacinterna från Sörby handelsträdgård gör sitt till. Apelsiner med nejlikor tryckta genom skalet gör doftsymfonin fullkomlig.

Det är inte mycket som har gått rätt de sista månaderna av 2008. Många har under hösten fått besked om att deras jobb är i fara. Alla som sparar i fonder och aktier har sett sina portföljer minska dramatiskt i värde. Orderingången för våra storföretag och därmed största arbetsgivare är ingen munter läsning. Som sagt, det har sett bättre ut.

Men det var lite grann hit jag ville komma med den sentimentala inledningen av den här texten. Det har i vissa avseenden vänt på mer än ett sätt. Inte nog med att ljuset så smått börjar komma tillbaka, även om det dröjer ytterligare några veckor innan vi märker av någon skillnad. Det finns även hopp för den lokala produktionen av livsmedel. Det finns små entreprenörer ute i stugorna som gör ett fantastiskt jobb. Som hoppas och tror. Som gör sitt bästa och lite till. Och som dessutom har kvar den kanske naiva men ack så välbehövliga tron på att vi innerst inne är ärliga.

Mitt eget lånebesked från banken var ett glatt besked. Ränta och amorteringar kostade 600 kronor mindre än vad de gjorde i november. Och bensinen fortsätter alltså att bli billigare. På något sätt ska vi nog lyckas fylla 2009 med ännu mer positiva tongångar. Det bör gå. Eller hur?

Slutligen en kort varning. Ring inte tillbaka till de där mobilnumren som börjar på +88 som har ringt upp era telefoner vid konstiga tider. Det kan kosta hundratals kronor!

Ett riktigt gott nytt år till er alla. Och ett särskilt tack till konsumentpanelen och alla läsare som ringer och skriver med frågor, tankar och beröm. Vi ses nästa år!

"På något sätt ska vi nog lyckas fylla 2009 med ännu mer positiva tongångar. Det bör gå. Eller hur?"

Magnus Lundquist 026-159624 [email protected]

Läs mer i Gefle Dagblad

Jag lyssnade på Ring P1 och det ringde in en man som ställde en rak och enkel fråga. Varför ska vi ha så många riksdagsledamöter nu när EU bestämmer det mesta. Det är bättre att vi minskar antalet riksdagsledamöter och i stället satsar pengarna på de svaga människorna i samhället!

Först hickade jag till och tänkte Herre Gud, så kan vi väl inte tänka - demokratin är det viktigaste vi har. Sedan slog det mig att hans slutsatser trots allt är ganska rimliga.

Många funderar allvarligt på vad vi har riksdagen till och det är tveksamt om den alls är representativ för folket. De enskilda riksdagsledamöterna har dessutom i praktiken ingen makt. När partipiskan viner har de inte lov att ha en egen åsikt eller ens att tänka själva, då ska de göra som husse bestämt. Dessutom är det inte bara EU utan också regering och departement som lägger dagordningen och bestämmer ofta vilka frågor som ska diskuteras och beslutas. Det är den berömda baklängesdemokratin som råder. Där toppen bestämmer vilka frågor som ska förankras bland folket. Mannen som ringde till P 1 pekade på ett systemfel som skulle behöva lösas på något sätt för att upprätta trovärdigheten för demokratin. Vi kan ju inte ha en låtsasdemokrati!

Årets Trivselbygdare kommer från Mjöbäck.

Kjell Nergården är den sjätte personen sedan starten 2003 som får den årliga utmärkelsen.

Det är tio byalag i gruppen Trivselbygden som nominerar och röstar fram den eller de som verkar på ett bra sätt för sin hembygd.

I år var det Kjell Nergården på firman Mjöbäcks Entreprenad som förutom äran fick mottaga blommor, diplom och Optimisten, en liten porslinsfigur från Kongelig Dansk. Under uppvaktningen underhöll elever från Mjöbäcks fritidsskola.

Skapat arbetstillfällen
Motiveringen till att Kjell Nergården får utmärkelsen är bland annat: "Han har verkat för sin barndomsby genom att medverka till bebyggelsen av en ny byskola vilket gör det attraktivare att bosätta sig i Mjöbäck, förvärv av mark mitt i samhället där nya tomtområden skapas, planerat dammar intill samt ger arbetstillfällen genom sitt företags försäljning av villor, fritidshus och flerbostadshus och därigenom satt Mjöbäck och dess omgivning på kartan."

Tidigare Trivselbygdare
Eva Johansson, Kalv, Mjöbäcks Sparbank, 4H, Holsljunga, Annika Andersson, Mårdaklev och Bo Lundberg, Holsljunga.

Byar som ingår i Trivselbygden
Holsljunga, Håcksvik, Kalv, Mjöbäck, Mårdaklev, Älekulla, Älvsered, Östra Frölunda, Överlida, Öxabäck

Livsmedelshandlarna

Tre livsmedelsjättar i landet är minst en för lite för att en sund konkurrens ska råda. Även om man bortser från priserna är det oroväckande att marknadsledarna har så stor makt över vår mat.

Egna märkesvaror, på branschspråk förkortat EMV, är i grunden en jättebra tanke.

Låt kunden få ett alternativ till Abbas fiskbullar, Kalles kaviar, Mamma Scans köttbullar och Sempers välling. Varumärken som är så starka att vi förväntar oss att de ska finnas överallt.

Men något gick fel på vägen.

Ica, Coop och Axfood är så väldigt stora att de kan ställa enorma krav på producenterna.

En matfabrik med hundratals anställda kan stå eller falla med om de får tillverka EMV eller inte.

Om då matjättarna kräver att fabrikerna ska tillverka mat med sämre kvalitet för att hålla priserna nere tvingas de naturligtvis att lyda.

Abbas Seafood tillverkar både sina egna och Axfoods EMV-fiskbullar. Axfoods innehåller mer vatten och dessutom smakförstärkaren E621.

Axfoods egna går därmed att sälja billigare.

Abba-fabriken tvingas att konkurrera med sin egen produkt. Och hur skulle Abba kunna annonsera om att deras vara är bättre?

Då skulle Hemköp- och Willyskedjorna snabbt sluta köpa in deras burkar, eller nöja sig med att placera dem på en undanskymd plats i butiken.

Det här är bara ett exempel av många.

Vi borde kunna kräva mer av de företag där vi faktiskt spenderar en betydande del av vår lön varje månad.

Men även här kanske vi journalister och konsumenter har varit för slappa?

Konsumentmakten ska inte underskattas.

Fråga gärna den högst uppsatta chefen som du får tag på i butiken varför den EMV du håller i handen innehåller azofärgämnen, smakförstärkare och annat skräp.

Eller varför du inte hittar bröd från det lokala bageriet, kött från lokala bönder eller grönsaker från odlingen runt knuten i butikens sortiment.

Europeiska unionen

Det är lätt att skylla på EU.

EU är stort, långt borta och svårbegripligt.

Men när det gäller mat har EU faktiskt ställt till med en del.

Att polyfosfaten E450, som är huvudingrediens i vanligt bakpulver, numera finns i kassler, skinka och andra köttstycken kan du tacka EU för. Före EU-inträdet var det förbjudet att förvandla köttstycken till slembollar med vatten och stabiliseringsmedel.

Nu är det fritt fram. En möjlighet branschen naturligtvis var snabb att utnyttja. I dag är det någon slags branschregel att kyckling fylls med 13 procent vatten för att öka i vikt. Smörgåspålägget skinka innehåller lite kött.

Lika illa ställt är det med vår älskade julskinka.

1980 förbjöd livsmedelsverket användningen av azofärgämnen i godis, läsk och andra livsmedel som ibland har väldigt onaturliga kulörer. Man var säker på att azofärgämnen var giftiga.

Nya studier bekräftar den misstanken. En engelsk studie visar tydliga samband mellan azofärgämnen och hyperaktivitet hos barn. Symptomen förstärks ytterligare av kombinationen azofärger och konserveringsmedlet E211 natriumbensoat som till exempel finns i light-läsk. (Varningen gäller kemiskt framställt natriumbensoat, och inte det som naturligt och i små mängder finns i frukt och bär.)

Nu är det tack vare EU fritt fram att låta barnen mumsa på E102, E110, E122, E 123, E124, E129 och E151 igen. Ansvaret har flyttats till föräldrarnas förmåga att tyda godisets innehållsförteckning.

Men. EU gör bra saker också. Regler för mer läsbara ingrediensförteckningar är på gång. De ska ha så stor text att de faktiskt går att läsa, menar EU. Men det kommer att ta tid.

Dessutom skyddar EU vissa kulturlivsmedel. Numera måste fetaost vara gjord på get- och fårmjölk och komma från Grekland. Arlas ko-blask får nöja sig med att heta salladsost.

Vidare finns det länder som står upp mot EU utan att bli stämda. Danmark har förbjudit transfetter helt på eget initiativ. England förbjuder både azofärger och vissa sötningsmedel utan att få skit för det.

Mycket handlar alltså om en nationell flathet. Våra myndigheter tar inte striden. Kanske för att konsumenterna inte krävt det tillräckligt tydligt.

Medierna

Journalister ska man som alla vet inte lita på. De går över lik för en story, och allt det där.

Inte ens maten har vi kunnat hålla våra blyertssmutsade fingrar ifrån.

"Billigast" "Mest prisvärd" "Här får du mest för pengarna".

När vi gick med i EU skulle ju maten bli så mycket billigare. Vad hände? Jo, varje tidning med självaktning gjorde naturligtvis sina egna mätningar i butikerna i sitt område. Var det sant? Sjönk priserna?

Jo, i vissa fall gjorde de det. Mycket. Och folket blev belåtet. Kassler föll i pris med 20 kronor per kilo. Falukorven blev jättebillig.

Vi glömde dock bort att ställa frågan varför.

Svaret var nämligen lite trist. Att livsmedelsindustrin snabbt anpassade sig till vissa EU-regler som var lite slappare än de nationella. I fallet med kassler är det uppenbart för den som har långt smakminne att den var godare förr. I dag består kassler av vatten, stabiliseringsmedel, salt, smakförstärkare och rökarom. Den geggan var förbjuden i Sverige före EU-inträdet.

Minns ni uppfostrings-programmet Anslagstavlan på SVT? Där vi fick lära oss att Livsmedelsverket bestämde hur mycket kött det skulle vara i en falukorv för att den skulle få kallas för just falukorv. 40 procent. Minst. Rent kött. Men enligt EU-reglerna räknas även maskinurbenat kött, som innehåller bindväv och fett, som kött. Alltså rättade sig snabbt charkföretagen efter dessa nya bekväma regler.

Och vi journalister fick som vi ville. Priserna i butikerna sjönk. Att sedan Scans bacon görs i Polen och Findus fiskpinnar tillverkas i Kina brydde vi oss mindre om. Då. Nu är det kanske dags att tänka om. Och ställa nya annorlunda frågor. Hur kan maten vara så billig när råvarorna är så dyra?, är en mer befogad fråga. En grillad kyckling som kostar 29,90. Hur är det möjligt? Den är född, transporterad, uppfödd, transporterad igen, slaktad, beredd och tillagad. Och transporterad igen. Alla led ska ha betalt. Något är fel med den ekvationen.

Vi journalister måste skärpa oss och börja ställa de rätta frågorna. Och kräva svar.

Livsmedelsindustrin

Företag har som grundsyfte att tjäna pengar. Det är svårt att kritisera.

Däremot finns det många livsmedelsproducenter som borde går en kurs i rent spel.

I boken Den hemlige Kocken drog författaren Mats-Eric Nilsson ner brallorna på familjeföretaget Dafgårds. Deras färdiga portion med Jennys kåldolmar fick den tvivelaktiga äran att pryda omslaget på boken.

Rätten innehöll 67 ingredienser. Många av dem var inte uppfunna 1926, då mormor Jenny stod i köket. Att påstå att receptet var oförändrat sedan dess var alltså ren och skär lögn.

Men de är långt i från ensamma.

Ljug på matförpackningarna är vardagsmat. Tyvärr.

Utan tillsatt socker är till exempel en populär fras.

Det betyder oftast att man tagit bort det naturliga sockret och ersatt med något kemiskt substitut, till exempel klorföreningen sukralos eller det misstänkt cancerframkallande ämnet aspartam.

Ämnen som är upp till 600 gånger sötare än vanligt socker och framställda på rent kemisk väg.

För den som vill gå ned i vikt kan det vara kul att känna till att dessa ämnen ökar aptiten...

I sin nya bok "Äkta vara" ägnar Mats-Eric Nilsson ett helt kapitel åt sådana här vilseledande påståenden.

Äkta, klassisk, rekorderlig, hemlagad, gammaldags och liknande betyder nästan alltid att du bör se upp, menar han. För det är sällan eller aldrig sant.

Att skickligt undvika ord som saft, juice och andra skyddade begrepp är en annan fint som branschen gärna tar till.

Hamburgare måste innehålla en viss mängd kött. Då skriver man snabb-burgare eller stekburgare i stället och vips så är det fritt fram med fusket.

Fun Light förs alltid fram i sådana här sammanhang eftersom produkten inte innehåller en enda naturlig ingrediens. Men det är kanske mer alarmerande att det man tror är naturligt, som Ekströms klassiska blåbärssoppa, i själva verket innehåller endast några futtiga procent blåbär.

Vi måste bli bättre på att läsa, och förstå, innehållsförteckningen.

Livsmedelsverket

Kanske är nyckelhålsmärket Livsmedelsverkets enskilt värsta bidrag till att vi i dag äter så ofatttbart mycket tillsatser.

Sex till sju kilo per person och år stoppar vi i oss.

Det började med en god tanke om att låta bra och nyttig mat synas lite extra på butikshyllan. Nyckelhålsmärket var fött.

Debatten gällde fett. Fett var ont. Ofett var gott. Den som vet det minsta lilla om mat inser dock snabbt att fett inte bara är just fett. Fett är dessutom både smak- och konsistensbärande. Tar du bort fettet försvinner både smak, form och ibland färg.

För att industrin skulle få trycka det gröna nyckelhålet på sin mat fick de alltså börja stoppa i grejer som ersatte smaken, färgen och formen. Och nu snackar vi formler! I dag finns över 300 godkända livsmedelstillsatser och 2 800 aromämnen att välja bland. De pumpas, sprutas och tumlas ner i det som från början var helt okej mat. Allt i kampen mot det farliga farliga fettet.

Men nu ifrågasätts Livsmedelsverkets långa vänsterprassel med margarinindustrin och folk börjar inse att ryktet om det mättade fettets farlighet är betydligt överdrivet. Nu vill vi tillbaka till den riktiga maten med smak. Men livsmedelsindustrin har lärt sig att sälja smaksatt vatten förklätt till mat. Och har inte lust att minska sina marginaler. Om vi inte kräver det med bestämdhet.

Det finns dock en ljusning. Nyckelhålsreglerna har uppdaterats en smula. Livsme­delsverket börjar så smått erkänna att industriellt transfett kanske inte är världens bästa käk. Och det tycks i det fördolda föras en dialog med producenterna om azofärger bland annat. Men Livsmedelsverket hade mycket väl kunnat brösta upp sig på samma vis som motsvarigheterna i Danmark och England har gjort. Vi kan göra nationella undantag från EU:s regler. Det har andra länder redan bevisat.

Läs mer i Gefle Dagblad

Den fick stå kvar över jul men inte ända fram till nyår. I natt brann julbocken i Gävle. Men vilket PR-värde detta ger för Gävleborgs Län att ställa upp Hälsinglands symbol bocken sedan tala om att den ej är brandskyddad i år.  Det är klart att hela länet förstår, att ni "tänder" på Hälsingland ...*ler* Idag kommer hela riket och världen skriva mer om Gävle än när Brynäs vinner SM Guld i hockey. Väl investerade pengar det där och sedan får vi gnälla på ligisterna som tuttat på samt tycka lite synd om oss själva. Vilka är det som är eldsjälarna här igentligen ...

Med vänlig hälsning


Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Här är några av länkarna till alla artiklar om vår brinnande bock

Gefle Dagblad
Arbetarbladet
Expressen
Expressen
Expressen
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

Hej Dyng-Bengt här,

Nu var det ett tag sedan jag hörde av mig. Fick höra av den där sprätten som jobbar på kontoret att han slutade nu och att den eran nu är över vilket innebär att allt skall skötas ideellt framöver. Det är nog bra med det men tror att det är så att man inte saknar kossan förrän båset är tomt.

Det var inte så dumt det här med bloggen, för då kan man ju komma till tals mer än 3 till 4 gånger per år i tidninga ... Tänkte ta lite mer ansvar och skriva här, nu när vi slipper sprätten ett tag så behövs det någon som vänder upp och ner på saker och ting.

Så nu är det dags för lite filosofiska tankar om landsbygden igen ...

Jag har tagit mig friheten att spana lite på riksorganisationen, Hela Sverige Ska Leva, när jag fick reda på att hon den där Karin som är mediaansvarig eller vad ni stadsbor kallar det på kansliet ( Snike snok med snokboka hade vi sagt hemma) hade kollat in mina tankar på bloggen. Jag kunde inte motstå när jag fick höra om deras möte i Hallsberg. Det var fängslande på mer än ett sätt, det vill säga att det inte bara berodde på att det ligger så nära Kumla. Hon Karin gick runt för och kolla vem jag var men jag tror fortfarande att hon är lite osäker så puss & kram och nyp i stjärten samt bättre lycka nästa gång din lilla murvel... Det hela började med prat om kvinnofrågor och döm om min förvåning när två av alla föreläsare visade sig vara mina älsklingar Thelma och Louise, brudarna ni vet som besökte mig i somras och försökte få mig att tänka med ett bredare perspektiv när jag hör ordet kvinnofrågor... Vilken kväll det blev och gissa om de blev glada över bananerna ...

Sen pratade Owe Nordling ifrån Värmland om "Bya Macken" och hur ypperligt man agerat och jobbat fram alternativ att bibehålla den service på landsbygden som en bensinmack innebär. Det är annat det än hemma i Gävleborg. Hoppas Truls kan lyckas få Owe att komma hit och utbilda oss i vad som krävs av oss landsbygdsbor samt stat och myndigheter i länet. De som är så innovativa när det gäller att satsa och ge landsbygden en grogrund att växa ur. Men det blir väl som vanligt när någon annan har uppfunnit medicinen så trycks den ut uppifrån med någon så kallad semidemokrati, om medicinen inte är för dyr förstås. Men man ska inte vara bitter...

Men när jag sitter och tänker på Owe Nordlings tankvärda tankar ... så kom jag att tänka på en händelse på macken hemma i byn. Det var en sån där SUV som stannade för första gången utanför storstadsdjungeln och blänkte som en hundballa i månsken. Kan ni tänka Er fälgarna hade mer bling bling än vad faster Nickolina brukade ha på nyår när man tänker på att det var december då hjälper det inte att dom var odubbade. Ett hjul kostade för rackarn mer än se-pe lådan. Ut ur denna bil som säkert kostar mer än en bondgård kliver en välsvarvad skönhet i kort kort och högklackat, mitt i vintern kan ni tänka Er. Hon ropar till Roger på macken - Hur skall jag få drivmedel till min bil? Är det verkligen meningen att jag skall stoppa slangen i det där lilla hålet. - Ja, det är det, som är tanken, sa Roger och gick in på macken igen ... Det var då jag förstod vad det är som skiljer oss landsbygdsbor från ett dårhus ... det är nämligen stadsgränsen.

Därefter var det en presentation av ett vindkraftsprojekt på riksnivå. Med tanke på hur elpriserna nu tillfälligt har gått ner så kan man ge blåsningen i Gävleborg en dubbelbottnad betydelse men priset bland skeptiker tar nog ändå en akademiker som läst lite för mycket från en och samma källa och hemma så hade vi nog sagt att han var "nalta klent grädda". När jag läste hans insändare och när han i slutet kom in på att vindbruket skulle skada vargen tog tålamodet slut. Det var nästan så det började att klia i pälsen när dessa aktivister börjar få en slänga av rättshaveristers svåra sjukdom och laddar upp med medicinen överklagan för att må bra. Men det är klart att lyckas man stoppa denna utveckling inom vindbruk då finns ju kärnkraften kvar och alla uranstavar som skall slutförvaras eller säljas till någon diktatur. Det är klart att det inte är kärnkraft, etanol och annat vackert som är hotet utan att det måste vara den hemska vindkraften ...

Sedan träffade jag en urinvånare ifrån Hälsingland en som tillhör släktet Arbråginer, han sitter i styrelsen eller nått ... Han brukar alltid berätta en rolig historia med anknytning till landsbygden när vi träffas och så även denna gång. De flesta är för ekivoka för att publiceras här, men här kommer en som jag tror kan smita igenom censuren på redaktionen:

Min kompis Herr Storm ifrån byn hade dragit in till samhället och hamnat på krogen. När han skulle hem så ringde han upp till taxi i byn och beställde i namnet Orkan.
- Men, sa receptionisten som tyckte hon kände igen rösten, är det inte du Herr Storm?
- Jo men nu är det en full storm ...

Nä nu får jag sluta innan jag blir seriös och avsluta med en liten fräckis...

Jag hörde att snövit har blivit sparkad från Disney för att hon togs på bar gärning, när hon satt på Pinoccios ansikte och skrek: Ljug din rackare, ljug för rackarns!

Ha det underbart så hörs vi nästa år ...

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt

Er egna lilla skitstövel

Det gamla boningshuset med anor från 1600-talet har renoverats och hyser nu en ostbutik samt ett kafé som bara serverar hembakat. I huvudbyggnadens källare ystas osten i toppfräscha lokaler.

Prisbelönta ostar

Och deras hantverk har blivit en succé. Trots att paret inte gör någon särskild reklam har framgångssagan varit ett faktum sedan dag ett. På bara två och ett halvt år har priser och nomineringar rasat in. Bland annat "Bästa pressade ost" för parmesantolkningen Maximus. Även Granjon är en prisbelönt ost signerad Kullens Gårdsmejeri.
- Ost är en levande produkt. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, förklarar Stephen och syftar på guldostarna Maximus och Granjon som bägge kom till av ren tillfällighet.
- Tur att man då skriver ner varje steg i processen så att gyllene tillfällen som dessa går att upprepa, säger han och skrattar.
Receptet bakom framgången då? Ett rejält mått känsla och ödmjukhet samt fjällkor och getter med namn som Mamma Mia, Coco Chanel och Garbo.
Inte att förglömma är storbocken Ozzy Osbourne samt lillbruse Quando.

Info: www.kullensgardsmejeri.se

Världsmarknadspriserna på spannmål, som vete, har blivit allt lägre under hösten. Ännu har det inte haft så stor effekt på matpriserna, men både Axfood, Ica och Coop hoppas att det ska märkas i plånboken i början av nästa år.
- Vissa faktorer pekar på att vi kan sänka en del priser, men det har vi inte sett effekten av ännu. Vi håller på att förhandla med producenterna. Men det blir alltid en eftersläpning och det är en trög process, säger Ingmar Kroon, presschef på Axfood, till TT.

Svårt få ned
Enligt Tomas Svaton, vd på branschorganisationen Svensk dagligvaruhandel, är det alltid svårare att få ner priserna än att få upp dem. Men han tror ändå på en sänkning under 2009, speciellt av spannmålsbaserade varor, mejeriprodukter och kött från Sverige.
- Köttpriset är också bundet till spannmålspriset eftersom det ingår i djurens foder, säger Ingmar Kroon.

Det sänkta oljepriset, som påverkar både transporter och framställning av flera livsmedel, väntas också ha en positiv effekt på priserna.
Men läget ser inte lika ljust ut för importerade varor. De kan i stället bli dyrare. Kronans fall mot framför allt euron gör varor vi köper från EU-länder dyrare. Det handlar framför allt om frukt, grönsaker och kemiska produkter som till exempel tvättmedel.

Svårt läge
Handelns utredningsinstitut (HUI) tror att matpriserna i snitt kommer att öka med 2 procent under 2009. Det innebär en rejäl uppbromsning jämfört med 2008, då priserna hittills ökat med runt 7 procent.
- Prognosläget är extremt svårt på grund av allting som sker just nu och det svåraste man kan göra är prisprognoser. Men vi har gjort en uppskattning och tror att prisökningstakten kommer att falla, säger Jessica Lindblom på HUI.

Läs mer i Arbetarbladet

PTS bemöter landsbygdskritiken

Nu bemöter Post- och telestyrelsen kritiken mot det nya betalsystemet som infördes när Svensk kassaservice lades ner.

Sten Selander, chef för postavdelningen på Post- och telestyrelsen instämmer i delar av kritiken från organisationen Hela Sverige ska leva. Han håller med om att det nya betalsystemet är dyrt och krångligt men avvisar kritken mot bristfällig information.

Kritiken mot nya betalsystemet har varit hård från organisationen Hela Sverige ska leva. I ett öppet brev till näringsdepartementet kritiseras det nya betalsystemet. Det är bland annat svårt att ta ut kontanter för de som bor på landet, vilket drabbar många pensionärer, och det nya betalsystemet kritiseras för att vara dyrt och krångligt.

Det är landets länsstyrelser som ska kontrollera hur det nya betalsystemet fungerar och sedan rapportera tillbaka till regeringen.

Läs mer och lyssna till intervjun på Sveriges Radio

Läs mer i Gotlands Allehanda

Av ansökan ska framgå vem som söker, kontaktperson, sökt belopp och total kostnad för projektet.

När ska ansökan ske?
Om ett projekt söker medfinansiering både från Region Gävleborg och från Strukturfondspartnerskapet/Regionala fonden (Nutek) så är det samma ansökningstider som gäller för båda. Se information i rutan brevid.

För övriga projekt finns inga fasta ansökningstillfällen till Region Gävleborg utan kan göras löpande under året. Det är dock viktigt att ansökan skickas in till Region Gävleborg innan projektet startar. Handläggningstiden för en ansökan varierar beroende på ansökningens kvalitet, projektets storlek m.m. Normal handläggningstid är 1-2 månader.

Vad ska en projektbeskrivning innehålla?
En ansökan ska innehålla en projektbeskrivning med:

• bakgrund, syfte, mål och målgrupp
• förväntat resultat
• projektets koppling till det regional tillväxtprogrammet (RTP) och det regionala utvecklingsprogrammet (RUP)
• hur projektet beaktar jämställdhet, integration och miljö
• plan för uppföljning och utvärdering
• samarbetspartners i projektet.
• vad som skiljer projektet från sökandes ordinarie verksamhet.
• kostnads- och finansieringsbudget

• vilket mervärde för regionen som projektet tillför.

Hur stor summa kan sökas?
Stöd lämnas normalt med en viss andel av projektets totalkostnader.

Om projektmedel och privata medel samfinansierar en regional utvecklingsåtgärd, får projektmedlen utgöra högst 50 % av projektets kostnader. När det gäller stöd till en eller flera kommuner i samverkan förutsätts dessa medverka i och medfinansiera projektet.

Egen arbetsinsats och lokaler får medräknas utöver likvida medel.

Mervärdeskatt ingår i projektet endast då det är en verklig kostnad.

Om den ekonomiska slutredovisningen visar att kostnaderna för projektet blivit lägre än budgeterat, ska Region Gävleborgs del vid utbetalning minskas så den motsvarar Region Gävleborgs budgeterade andel av kostnaderna.

Ansökan är offentlig
Ansökan om projektmedel, inklusive projektbeskrivning, är en offentlig handling.

Region Gävleborgs beslut
Region Gävleborgs beslut om projektmedel är offentliga och besluten går inte att överklaga.

Återkrav
Ett beslut om bidrag till ett projekt får upphävas helt eller delvis om beslutet har fattats på felaktiga grunder, villkoren för beslutet har åsidosatts eller medlen används i strid mot gällande förordning.

Ansökan

Nya projekt 2009

Kontaktpersoner inom respektive utvecklings-
område:

Innovation och förnyelse
(Innovativa miljöer/
Entreprenörskap)
Carina Åkerberg
026-40 40 242

Tillgänglighet (Infrastruktur/IT)
Alf Forbergskog
026-40 40 244

Kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud
Kent Bogren
026-40 40 247

2008-11-07-2009-01-07
(Endast förstudier i samtliga åtgärder + infrastrukturprojekt med anknytning till besöksnäringen)

2008-12-29-2009-02-27

2009-06-28-2009-08-27

Läs mer om Nuteks ansökningsomgångar på www.Nutek.se under
Norra Mellansverige.

Träffa handläggare

Projekt som söker med-
finansiering från både Nutek och Region Gävleborg har möjlighet att träffa deras hand-
läggare för att prata om projektidé/-ansökan torsdag den 22/1 och tisdag den 3/2.
Vi håller till i Region Gävleborgs lokaler på Ruddammsgatan 30 i Gävle.
Ring Lars-Gunnar Bäck, Nutek, 08-681 92 65 och boka tid.

***
Övriga projekt som söker medfinansering från Region Gävleborg är välkomna att träffa handläggare 15/1, 27/1 alt 10/2. Ring Maria G Axelsson, 026-404 02 45 och boka tid.

Läs mer på Region Gävleborgs hemsida:

Ett program för att främja kvinnors företagande 2007 - 2009

Regeringen har beslutat att göra en extra satsning på att öka kvinnors företagande genom ett treårigt program med särskilda satsningar på kvinnor.

Programmet i sin helhet finner du på Nuteks webbplats.

Länsstyrelserna har fått i uppdrag av regeringen att ansvara för Delprogram 1:1 Affärs- och innovationsutveckling som syftar till att göra information, rådgivning och affärsutvecklingsinsatser mer tillgängliga och anpassade till kvinnors behov och efterfrågan. Programmet riktar sig till kvinnor som driver eller vill starta företag.

Länsstyrelsen disponerar 15 miljoner kr för att utveckla kvinnors företagande under åren 2007-2010
Länsstyrelsen Gävleborg har nyligen beviljats EU-stöd från regionala fonden Norra Mellansverige. Detta innebär att offentliga och ideella organisationer kan söka för hel finansiering av projekt från Länsstyrelsen.

Hittills har det beviljats medel till sexton utvecklingsinsatser i länet.

Beviljade projekt 2007-2008 i samverkan med Region Gävleborg.

Ny ansökan 2009
Ny ansökan om medel kan göras senast 21 januari 2009 till Länsstyrelsen under förutsättning att regeringen beviljar nya medel för 2009. För information om ansökan och blanketter kontakta Ingrid Siksiö (kontaktuppgifter längre ned på sidan). 
 
Innehåll i projekten
Projekten kan handla om rådgivning, coachning, mentorskap, nätverk, verktyg eller metoder som ger möjligheter till affärsutveckling, nya kunder och företagsutveckling.

Målgrupper för projekten

• kvinnor som driver företag
• kvinnor som vill starta eller ta över företag
• kvinnor som kan tänka sig att starta företag

Vem kan söka?

1. Offentlig eller ideell organisation: Genom att programmet nu beviljats EU-medel kan ansökan finansieras med 65% medel från Länsstyrelsen och 35% från EU.  Ingen egen medfinansiering krävs således.
   
2. Företag - enskilda eller i grupp:  Kan söka för att driva projekt  och då krävs svensk medfinansiering med minst 35% .  
   
   Enskilda företagare kan inte  inom detta program  söka  investeringsstöd för   det  egna företaget. För den typen av insatser hänvisas till webbsidorna om Företagsstöd.

Vem beslutar?
Länsstyrelsen beslutar om medlen i samråd med Region Gävleborg. 

Ansökan skickas till:

Länsstyrelsen Gävleborg
Regional utveckling 
801 70 Gävle

• Ansökningsblankett (Wordfil)
• Villkor (Wordfil)

Kontaktpersoner
Ingrid Siksiö, projektkoordinator, tel: 026-17 12 70
Britt-Inger Andersson, projektekonom, tel: 026-17 11 75 
Marita Forsell, företagsstöd, tel: 026-17 12 77
Carina Löfgren, jämställdhetssakkunnig, tel: 026-17 11 16

Läs mer på Länsstyrelsens Hemsida

Bestämmelser om bygdeavgifter

Bestämmelser om bygdeavgifter finns från och med 1999 i lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Tillämpningsföreskrifter rörande bygdeavgiften finns i förordning om bygde- och fiskeavgifter (1998:928). I den sägs att avgiftsmedel som inte skall gå till vissa skadeersättningar skall användas till investeringar för ändamål som främjar näringsliv eller service i bygden eller annars är till nytta för denna (8§).

I samma bestämmelser sägs även att lån eller bidrag ej får medföra att det blir nödvändigt att även i fortsättningen bevilja medel för ändamålet eller att stat eller kommun kan förorsakas inte avsedda kostnader. Hänsyn skall tas till statligt stöd som lämnas i annan ordning.

Det är den bygd som berörs av vattenföretaget eller anläggningar för detta som kommer i fråga för bidrag. Det är sagt att bygdebegreppet skall ges en vid tolkning och att bugdeområdet vid en vattenreglering inte får avgränsas alltför snävt. En prövning får ofta ske från fall till fall. Nyttan och betydelsen av investeringen får därvid bland annat vägas in i sammanhanget. Vissa åtgärder kan vara till nytta för de boende i ett betydligt större område än andra.

Bygdeavgiften följer förändringarna av basbeloppet. Varje år betalas det in cirka 700 000 kr i bygdeavgifter.

Ansökan om bidrag av bygdeavgiftsmedel
skall vara Länsstyrelsen tillhanda senast 31 januari varje år. Om det är en förening, klubb eller liknande skall bifogas följande handlingar till ansökningen.

1. Styrelsens sammansättning.
   
2. Bestyrkt protokollsunderlag eller annan liknande handling som visar dels att föreningen beslutat söka bidrag av bygdeavgiftsmedel dels vem som är behörig att företräda föreningen.
   
3. Uppgift om hur stort belopp som sökes som bidrag av bygdeavgiftsmedel.
   
4. Utförlig kostnadsberäkning.
   
5. En plan som klart och tydligt redovisar hur projektet i dess helhet avses finansieras.

Det kan dessutom behövas ytterligare handlingar beroende på vad ansökan avser t ex att anordna vägbelysningar och skoterleder bör karta bifogas där dessa är utmärkta, att upprusta bygdegårdar bör fastighetsbeteckning anges.

Länsstyrelsen beslutar i maj-juni varje år vem som får bidrag av bygdeavgiftsmedel.

De som har beviljats bidrag har sedan att i vanlig ordning rekvirera del av bidraget. Slutredovisning av bidraget skall göras senast 1 år efter beslutsdatum.

Ansökan om bygdemedel (PDF)

Läs mer på Länsstyrelsens hemsida

Kågerödslund och andra samlingslokaler i byarna väckte starka känslor på måndagens kommunfullmäktige.

Det gällde landsbygdens överlevnad på måndagkvällen. Christer Laurell (c) undrade i en interpellation över ryktet om att en försäljning av de före detta skolorna i Ask, Konga och Stenestad.

- De har god beläggning varje år, men tyvärr är ekonomin inte stabil. Den i Stenestad går med vinst, sa Laurell i debatten i kommunfullmäktige.

Han uppgav att varje ny kommuninvånare ger 36000 till kommunkassan.

- En bidragande orsak till att man väljer att flytta hit kan vara detta, att det finns samlingslokaler där man kan ha kulturaktiviteter.

Stefan Andersson, (s), ordförande i teknik- och servicenämnden, bekräftade att försäljningen är på gång - något kommunfullmäktige beslutat i maj i samband med budgetramarna för nästa år.

Stefan Andersson utlovade ett avtal med nästa köpare om fortsatt öppenhet, men av debattinläggen att döma var inte Laurell och andra kritiker tillfreds med löftet.

- Varför kan inte de föreningarna vara med och lägga bud? Jag säljer mycket hellre till dem än någon privat, sa Fredrik Jönsson (m).

Hjördis Nilsson (fp) var på samma spår:

- Gå ihop i Ask och Konga, bilda ett byalag, och få det här för en spottstyver.

En annan samlingslokal i fullmäktiges debatt var Kågerödslund, som också ska säljas för en spottstyver.

Jenny Wenhammar (mp) hade ställt en interpellation om var ärendet ligger. Karl-Erik Kruse (s), kommunstyrelsens ordförande, svarade att inget försäljningsbeslut fattats, men att diskussioner pågår med den aktuella föreningen.

- Den förening vi nu för samtal är den som torde ha bäst förutsättningar, sa Kruse.

Han uppgav att den andra föreningen inte var beredd till samarbete med den första

Dock uppgav Wenhammar att de båda föreningarna kommit överens om att driva det tillsammans, och tyckte det var konstigt att Kruse inte uppgav sig känna till det.

- Anledningen att jag är så ihärdig är att du inte uttrycker dig sanningsenligt, sa Wenhammar.

- Jag tycker du ska akta dig för att beskylla folk för att ljuga, sa en upprörd Kruse.

Fullmäktiges ordförande Gunnar Bengtsson (s) sa ifrån till Jenny Wenhammar, att kommunen visst ansträngt sig i det här ärendet, för att inte splittra Kågeröd i den här frågan.

Läs mer i tidningen HD

I den förstnämnda kommer eleverna att få prova på dykning, klättring och skidåkning och andra äventyrssporter.

- Våra elever kommer att vara attraktiva för ett jobb som guide eller instruktör inom den växande turismbranschen, säger utvecklingschefen Jan Vikström. Den andra inriktningen fokuserar på miljöfrågor, bland annat hur eleverna kan se tecken på miljöförstöring i sin närhet. Realgymnasiets hästhållningsinriktning startade med en årskurs i höstas. Till hösten 2010 planerar skolan att bygga ut med ytterligare inriktningar.

Läs mer i Gefle Dagblad

Att regeringen öppnar för fler skjutna vargar känns lite "redneck". Med beslutet att låta mackdöden accelerera lär man dock inte vinna fler poäng i det verkliga landsorts-Sverige.

Det är riktigt dumt av Maud Olofsson - och ett trist fullföljande av mp:s miljödogmatism.

Pumplagen drevs igenom 2005 av de rödgröna och har stegvis tvingat bensinmackar att också erbjuda förnybara drivmedel. Slutsteget (från 1 mars 2009) omfattar småmackar på landsbygden. Många av dessa har inte lönsamhet att bära kostbara investeringar i förnybarhet, utan istället blir alternativet nedläggning.

Hela Sverige ska leva, brukar centern säga. Men utan mackar går det inte.

Läs mer i Svenska Dagbladet

I fredags beslutade regeringen att genomföra steg tre i den så kallade pumplagen. Det innebär att alla mackar som säljer mer än 1 miljon liter bensin per år måste kunna erbjuda kunderna minst ett förnyelsebart drivmedel som alternativ. Ett krav som medför investeringar på 250 000-400 000 kronor för små bensinstationer med ägare som redan i dag lever på marginalerna. Samtidigt pågår en omfattande omstrukturering inom branschen där de stora oljebolagen vill ha färre mackar som säljer desto mer.

Tusen försvinner?

Inom branschorganisationen Svensk Bensinhandel befarar man att drygt tusen svenska bensinstationer försvinner i den pågående rationaliseringsvågen

- Det här är ett mycket stort glesbygdsproblem. Försvinner macken undergräver det även underlaget för butiker och annan service. När bilägarna åker iväg för att tanka passar de också på att uträtta andra ärenden, konstaterar Bertil Karsbo vid föreningen Landsbygdshandelns Främjande

Han tror inte att det i första hand är pumplagen som ligger bakom mackdöden.

- Bolagen gömmer sig gärna bakom pumplagen. Men det är snarare deras egna distributionskostnader och lönsamhet det handlar om. Eftersom vi lever i en marknadsekonomi är det inte mycket att säga om det. Det finns en konflikt mellan det ekonomiska system vi valt att leva efter och önskemålet om full service i glesbygden.

I Gästrikland finns det flera orter där den enda bensinstationen nu hotas av nedläggning och där även övrig service, direkt eller indirekt, därmed riskerar att försämras.

Torsåker är ett sådant exempel. Där har OKQ8 sagt upp leveransavtalet med mackägarna Björn Larsson och Sonny Björtoft till 24 maj nästa år med hänvisning till att det säljs för lite bensin. Förhandlingar pågår med en tänkbar ny leverantör.

- Vi tror att vi kan leva vidare. Men helt säkra är vi inte, säger Björn Larsson.

I Årsunda driver Fredrik Pedersén ortens enda mack. Han har fått ultimatum från sin leverantör, Shell, om att själv ta över all utrustning om han vill ha fortsatta leveranser.

- Det är bara att slå igen eller köpa deras koncept. Jag överväger om det är värt att göra den investeringen. Det är tufft att vara mackägare i dag. Helst ska man själva jobba 70-80 timmar i veckan för att kunna tjäna pengar.

Kenneth Engblom driver macken i Hamrångefjärden precis på marginalen till att tvingas investera i pumpar med alternativa bränslen.

- Jag ligger strax under gränsen så just nu är det inte aktuellt. Men med de inköpspriser vi har i dag är det ändå fruktansvärt tufft att driva en liten mack. Men man måste ju ha ett jobb så det är väl bara att kämpa på ett tag till.

Inga direktleveranser

I Jädraås är det Kjell Persson som driver ortens enda mack. Några direktleveranser från de stora oljebolagen kan han inte få eftersom företaget säljer för lite bensin.

- Det är väldigt besvärligt när man måste gå via en mellanhand. Då blir det en till som ska tjäna pengar. Förr kunde jag hålla samma priser som i Järbo. Men det går inte längre.

För att få det att gå runt kombinerar Kjell Persson mack- arbetet med att sälja mat, skotrar och fyrhjulingar.

- Bensin har blivit mer en servicegrej, säger han.

Läs mer i Arbetarbladet

I våras rapporterade vi om att Svensk bensinhandel spår att omkring ett tusen bensinmackar, av totalt cirka 3 700 i Sverige, kommer att läggas ned inom den närmaste framtiden på grund av olönsamhet.
Till denna siffra kan vi nu enligt Svensk bensinhandel lägga till ytterligare hundratals mackar till följd av det beslut som regeringen fattade i går. Beslutet innebär att bensinmackar som säljer mer än 1 000 kubikmeter fossila drivmedel per år också måste ha alternativa, så kallade förnyelsebara, bränslen tillgängliga från och med den 1 mars nästa 2009.
Svensk bensinhandel menar att detta kommer att slå hårt mot de små mackarna, då främst landsbygdsmackarna. De har att välja mellan så gott som ouppnåeliga investeringar eller nedläggning.
Enligt Svensk bensinhandels vd Robert Dimmlich lever en stor del av deras medlemmar (de företräder bensinhandlare som är fria företagare, cirka 1 400 medlemmar i dag) redan på marginalen och har helt enkelt inte råd med de investeringar som krävs för att börja sälja alternativa drivmedel.
Han berättar att organisationen han företräder inte är emot regeringens önskan om ökat utbud av alternativa drivmedel, men att de gärna hade sett att beslutet och förändringen hade skjutits på framtiden för att lindra konsekvenserna.
En annan påföljd av beslutet är alla de bensinmackar, främst på landsbygden, som fungerar som närservicestationer på orten. Möjligheten till exempelvis post- och apoteksärenden kan helt plötsligt försvinna och ortsborna måste plötsligt ta sig långa sträckor för att kunna uträtta vardagliga ärenden.
Men enligt Jöran Hägglund, statssekreterare på näringsdepartementet, kommer denna närservice inte att försvinna med mackarnas nedläggningar då regeringen har satsat 50 miljoner kronor på så kallade konsumentfrågor. Samtidigt har flera länsstyrelser fått i uppdrag att se över hur man kan garantera att det finns närservice inom rimliga avstånd.
Regeringens beslut kan tyckas vara en aning märkligt med tanke på Maud Olofssons uttalande i våras då hon sa sig vara bekymrad över att så många bensinmackar kan komma att stängas ned på grund av bolagens omstruktureringar och ekonomiska översyn. Hon sa då att hon ville säkerställa tillgängligheten av drivmedel i alla delar av Sverige.

Läs mer i tidningen Teknikens Värld

Bondens egen marknad har blivit ett återkommande inslag i Gävle. Det här var tolfte gången i år som arrangemanget genomfördes. 17 försäljare av närproducerade varor fanns på plats.

- Det är lite färre än under höstmarknaderna då vi också brukar ha fyra-fem grönsaksodlare med. Men det är ju inte säsong för det nu, säger Christer Ekdal, kassör i Bondens egen marknad i Gävle.

Besökarna kunde botanisera bland ost, lax, kyckling, hjortkött och mycket annat.

- Lammkorv passar perfekt på julbordet, ansåg Johannes Engvall från Fårmidabel som sålde just lammkorv och även fårskinn.

Detta instämde fler i, bland andra Fred Rothpfeiffer som såg till att införskaffa en bit av den Delsbotillverkade delikatessen.

Fred Rothpfeiffer är en stor vän av Bondens marknad. Han har själv en bakgrund i branschen - i 15 år var han småbrukare i Delsbo - och känner till villkoren.

- Jag högaktar verkligen dem som håller på med det här, säger han.

Läs hela artikeln i GD

Större skördar med fler bin

Honung är ett naturligt sötningsmedel med lågt GI som innehåller nyttiga antioxidanter och spårämnen. Lokal honung bidrar till större fruktskördar, fler blommor på ängarna och ger bättre avkastning för våra lokala bönder.

Honung tillverkas av bin och är sött och gott i te. Ungefär så mycket känner vi väl till lite till mans.

Men att bin och deras arbete är en viktig kugge i den lokala odlingen kanske inte är så välkänt.

Det bekräftas av Matias Köping, en av Gästriklands största biodlare. Han har faktiskt till och med börjat hyra ut sina bisamhällen till bönder.

- Det var första gången i år som jag gjorde det. En bonde hörde av sig och ville hyra ett flertal bisamhällen till sina raps- och vitklöverfält, säger han.

Syftet från bondens sida är att öka avkastningen på sitt fält. Fler pollinerade blommor i fältet medför högre oljeavkastning. För Matias Köpings del är vinsten att raps ger mycket nektar. Och därmed större honungsskörd.

Han har sina bisamhällen placerade lite varstans i skogar och på fält runt om i Gästrikland. Genom att planera var man ställer ut bikuporna och när man tar hand om honungen kan man faktiskt få helt olika smak på produkten.

Matias Köping gör skillnad mellan skogshonung, hallonhonung och ljunghonung för att ta några exempel.

Typiskt för vår svenska honung är att den är väldigt fast i konsistensen. Det beror på vilka blommor som finns i vår natur. I Sydeuropa dominerar andra växter som ger en mer flytande honung.

Dessutom varierar naturligtvis även floran på olika håll i Sverige.

- Maskros, fruktträd, hallon, vitklöver och rallarros är huvudingredienserna i honung i våra trakter, säger Matias Köping.

I den ordningen blommar de olika växterna. Och det gäller för biodlaren att förbereda sitt bisamhälle så att det finns många flygbin som kan samla in nektar när den önskade sortens blomma levererar som mest. Hela honungssäsongen varar bara under knappt två månader, från mitten av juni till augusti. Så det är bråda dagar.

Tidigt på året behöver bisamhället behålla all honung för att kunna föröka sig. På hösten börjar de samla inför vintern. Men den honungen kan man byta ut mot sockerlösning, som sedan blir näring till samhället under vintern. Det är faktiskt en fördel för bina.

- Den sena honungen kan bli så fast att den blir för hård när det blir kallt. Då kan de inte äta den och då svälter de ihjäl. Sockerlösningen blir aldrig så trög, säger Matias Köping.

Där faller alltså lite om vegan-retoriken att biodling är slaveri. Bina har nytta av att bli ompysslade. Och de lokala biodlarna förtjänar vår uppskattning och att vi köper deras honung.

- Det finns flera anledningar till att köpa lokal honung. Man främjar biodling lokalt som i sin tur främjar fruktträd, bärbuskar och annat i den ekologiska mångfalden.

- Äter man lokal honung har alla bönder och trädgårdsodlare i trakten tillgång till bin för att få pollinering.

- En annan anledning är att det är en ren naturprodukt utan artificiella sötningsmedel eller olika E-nummer som jag tycker att yngre generationer tycks få i sig allt mer av, säger Matias Köping.

Hans vurm för honung får faktiskt stöd från forskarhåll.

Två mikrobiologer från Lunds universitet har hittat vad de tror kan vara förklaringen till att honung historiskt sett alltid har ansetts ha medicinska egenskaper.

De har nämligen upptäckt en avancerad bakterieflora i honungsmagen, där bina förvarar sin nektar under flygningen från blomma till kupa. På något sätt förädlas nektarn och förses med flera viktiga spårämnen, mjölksyraenzymer och antioxidanter. Dessutom, konstaterar forskarna, har honung mycket lägre GI än socker.

Om forskarna kan bevisa sina fynd kan det leda till en avsevärd statushöjning för honungen som livsmedel och hälsopreparat.

Fram till dess kan vi nöja oss med att det är gott, naturligt och lokalproducerat. Ta en sked honung i ditt te, eller ringla lite över ostmackan, tipsar Matias Köping.

- Det blir en god kontrast mellan det söta och det salta, säger han.

Läs hela artikeln i GD

Det finns mänger av guideböcker med betoning på kyrkor, slott, herresäten och hembygdsgårdar. Anders Johnson, välkänd liberal skriftställare, är med sin nyutkomna "Fånga platsen. Guide till Sveriges företagsamma historia" först med en guidebok inriktad på orter av betydelse för industri, hantverk, gruvor, skogsbruk, fiske, kommunikationer och tjänsteföretag. Däremot inte jordbruk som historiskt varit mer hushålls- än affärsbetonat och dessutom skulle kräva en betydligt större bok. Tjänstesektorn är numera störst, och som dess tre främsta pionjärer sätter Johnson bankgrundaren A O Wallenberg, J P Åhlén med postorder och varuhus samt Wilhelmina Skogh, den vidunderliga hotellpionjären i Storvik, sedan också i Bollnäs, Rättvik och Stockholm.

Johnson har inte nöjt sig med skriftliga källor utan ensam eller med barn och fru, besökt ungefär 1200 platser landet rumt där han ort för ort vaskat fram intressanta byggnader, broar, ruiner eller industriminnen på drygt tusen av dessa. Allt sedan komprimerat till 560 faktaspäckade sidor. Resandet har pågått sedan 1994 och motsvarat två varv kring jorden. Han har rest som en nutida Linné, men på jakt efter företag i stället för växter. Johnsons äldsta besöksmål är Röda jorden vid Riddarhyttan där järn framställdes för 2400 år sedan, det yngsta Dragon Gate i Älvkarleby.

Han delar in Sverige i 25 regioner. Landskap och län säger ganska lite om företagande. Johnson väljer i stället vattendrags avrinningsområden. Det är ett genialt pedagogiskt drag, eftersom vattendrag länge var så avgörande för företags lokalisering. Vattenkraft, vatten att färdas på, processvatten, fiske och rekreation.

"Dalaregionen" omfattar Dalälven med biflöden, och eftersom han börjar nerifrån kommer där först Skutskär, Älvkarleby, Untra (med "landets exteriört och interiört mest magnifika kraftstation), Söderfors och Gysinge. Också Edske masugn hamnar där eftersom den ligger vid vatten som ändar i Dalälven. I Uppland ingår Uppsala och andra orter längs Fyrisån i "Norra Mälardalen", medan "Upplandsregionen" omfattar kustorterna och orter vid de åar som rinner direkt ut i havet.

"Hälsingeregionen" inkluderar Härjedalen, alltså Ljusnans hela svenska avrinningsområde. De stora Norrlandsälvarna gör att regionerna norrut alla sträcker sig från norska gränsen till havet.

"Gästrikeregionen" är rik på industriminnen. För oss som bor här är det tankeväckande när Johnson inte utgår från kommunerna utan från vattnet. Flest orter, nio, som Johnson rekommenderar besök på finns vid Gavelhytteån och Hoån, nämligen Hammarby, Gammelstilla, Torsåker, Valls kalkbrott, Kalvsnäs och Kratte, Bodås, Storberget, Hofors men också Korså bruk i Falu kommun. Fem orter vid Jädraån, Sandviken, Högbo bruk, Jädraås, Svartnäs och Svabensverk, de två senare i Falu och Ovanåkers kommuner.

Fyra orter vid Testeboån, Strömsbro, Oslättfors, Ockelbo och Åmot. Tre orter vid Gavleån, Gävle, Mackmyra och Forsbacka, lika många vid Storsjön och Näsbysjön, nämligen Årsunda, Kungsgården och Storvik. Utanför dessa avrinningsområden tar Johnson med Bomhus, Bönan, Norrsundet och Axmarbruk, alltså orter vid det salta havet.

På varje ort har Johnson fram sådant som fångat hans intresse när han varit där. En guidebok är i första hand till för besökare, men Johnson har nog hittat åtskilligt som kanske inte alla på respektive ort själva känner till. Att Korsnäsbolagets flytt från Dalarna till Bomhus är den största svenska industriflytten någonsin är nog inte så känt utanför vårt område. Johnson anger arkitekter och byggår för mängder av byggnader . Det finns lokala böcker där Börshuset vid Kyrkogatan i Gävle är med, men såvitt jag sett har de till skillnad mot Johnson missat att det är "det första huset i landet uppfört för en affärsbank".

Operafantasten Johnson kan i en bok om företagande inte ta med att operachefen Joel Berglund föddes i Torsåker, men när han skriver om att Sandvik tillverkade över hundra miljoner handsågar 1885-1999 så passar han på att notera att "en modell, kallad Stradivarius, var särskilt lämpad som musikinstrument."

På bokens omslag finns en gitarr från Hagströms i Älvdalen och Hillevi Rombin, född i Alfta, inte för att hon var Miss Universum utan för att hon håller upp Edsbyverkens stol Fanett. Ifråga om Wij i Ockelbo anger Johnson årtal för herrgården, manufakturverket, valsverket "som nu är museum", han tar upp arbetarbostäder från 1799, liksom bruksmäss, lanthandelsmuseum och stationshus från Ockelboverkens järnväg. Wij trädgårdar. liksom Norrvikens trädgårdar i Båstad, faller däremot utanför eftersom boken alltså inte tar upp jordbruk och trädgårdsnäring.

Johnsons inriktning gör att hans urval av märkesår i Gävle skiljer sig från de vanligaste uppräkningarna. Han listar stadsprivilegiet 1446, att Gävle 1491 fick stapelrätt, alltså rätt att driva utrikeshandel, sedan det för handelns starkt hämmande Bottniska handelstvånget 1636-1673, frihandelsföreningens bildande 1846, Engwalls handelshus 1853, öppnande av Sveriges första längre järnväg (Gävle-Falun) 1859 och att Gävle hade spårväg mellan 1909 och 1956. Johnson tar upp att en stor del av företagen under Gävles expansion i slutet av 1800-talet inte kom genom de gamla företagardynastierna utan genom nya entreprenörer, till stor del inflyttade och tillhörande väckelserörelsen. Historikern Ingrid Åberg har forskat om detta, men få i Gävle brukar nämna det.

Sandviks skapare Göran Fredrik Göransson och Gävles företagarkung Per Murén får särskilda rutor, liksom Läkerolpastillen och Gävlefiskarna med sina privilegier längs Norrlandkusten. Men den Göransson som är med på bild är Sigrid (vars sociala gärning Johnsson håller på att skriva mer om i en kommande bok). Johnson har för området ingen man avbildad men ytterligare tre kvinnor, två av den legendariska kvinnliga brukspatronerna. Anna Kristina Mackeij och Catharina Cederström, samt naturligtvis Wilhelmina Skogh, även om bilden knyts till Rättvik som ju kommer tidigare i boken än Storvik där Wilhelmina inledde sin bana som svensk hotellnärings överlägset största nydanare.

Den legendariska bessemerblåsningen vid Edsken 1858 berörs under Sandviken både i text, med en tidig illustration och Stig Sjödins dikt om tilldragelsen i samlingen "Sånger av stål" 1962. En återgiven målning är Harry Brandhills "Kullagerstål" (1963) på brukskontoret i Hofors. När Hofors kraftverk vid Dammfallet anlades 1895 för det nya valsverket så var kraftverket Aseas andra trefasanläggning och valsverket det första större helt eldrivna i världen. Det är långt mindre känt än att Gysinge genom den 27-årige ingenjören Fredrik Kjellin år 1900 blev först i världen med att framställa stål på elektrisk väg.

Gerda är naturligtvis med, både under Gävle och under Pataholm i Småland. Och för Lysekil nämns att bogserbåten Harry i Södra hamnen byggdes i Gävle 1887 för Korsnäsbolaget.

Johnson är en formidabel faktasamlare med extra sinne för pikanta och extra lärorika detaljer, tillsammans tiotusentals uppgifter. En av få missar jag upptäcker är att han anger Karlshamn i Blekinge som "en stor hamn för emigranttrafiken". Det är en så ingrodd myt, skapad av Vilhelm Moberg, att Johnson för ovanlighetens skulle inte trodde sig behöva kolla den. Verklighetens första svenska emigrantgrupp till Minnesota reste i stället från Hassela över Gävle hamn.

Johnson vill att läsare sänder honom kompletteringar. I boken har han bara plats för delar av sin kunskap. Han tar upp att G F von Koch grundade Kooperativa förbundet men inte att von Koch inledde i Gävle och med en artikelserie i Gefle Dagblad.

Johnson nämner hur Per Murén, Lars Hierta, och G F Göransson startade Gefle manufaktur i Strömsbro som Sveriges första aktiebolag. De var frihandelsvänner som med den epokgörande jättebyggnaden ville visa värdet av internationella kontakter.

Johnson tar också upp den intilliggande Engelska byggningen (1858) för brittiska förmän och verkmästare, men berör inte om de har rätt som menar att detta är Sveriges första radhus.

Läs mer i Gefle Dagblad

Näringsdepartementet

Åsa Torstensson

103 33 STOCKHOLM

Betaltjänst för äldre och funktionsnedsatta i glesbygd

Rätt tänkt - fel mål - fel fokus - fel timing - fel information, det vill säga inte mycket rätt alls.

Proposition

Med anledning av Svensk kassatjänsts nedläggning och därmed bland annat upphörandet av lantbrevbärarnas hantering av betalningsservice skrevs proposition 2006/07:55 där följande står att läsa: "Mot bakgrund av denna utveckling anser regeringen att marknaden i första hand bör tillhandahålla grundläggande betaltjänster och staten övervaka att så sker. Med grundläggande betaltjänster avses betalningsförmedling, uttag av kontanter samt hantering av dagskassor för näringsidkare och ideella föreningar. Det föreslås ett politiskt mål för de grundläggande betaltjänsterna. Målet skall vara: Alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det statliga åtagandet bör endast omfatta de orter och den landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden."

Det står också: "För att underlätta övergången från nuvarande ordning till andra alternativ för de personer som i dag bedöms ha störst behov av Svensk Kassaservice, t.ex. pensionärer, avser regeringen att ge Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att genomföra en informations- och utbildningsinsats och därigenom hjälpa dessa personer till nya, enkla och kostnadseffektiva betaltjänster."

Upphandlad lösning

Någonstans på vägen har en begränsning av tjänsten satts till att man skall vara över 80 år eller ha en funktionsnedsättning som gör det svårt att utnyttja tätorternas kommersiella service. Man skall dessutom bo så att man har tillgång till lantbrevbärare.

Mot denna bakgrund är det med stor förundran vi nu studerar den information som äntligen har nått ut om resultatet. Redan målsättningen pekar åt fel håll, men tyvärr har inte tillräckligt många med insikt om verkligheten studerat denna text. I målsättningen talas endast om betaltjänster till rimligt pris. Tidigare i texten utvecklas visserligen begreppet betaltjänster, men det är lätt att glömma vad som ingår.

Detta har inneburit att PTS, som skött upphandlingen, konstruerat en ny giroform. Detta trots att de flesta (eftersom vi inte kontrollerat kan vi inte skriva alla) banker tillhandahåller girosystem som inte kräver vare sig dator eller internetuppkoppling, utan sköts med penna och papper samt tillgång till en brevlåda. Den väsentliga skillnaden mellan det nya girosystemet och de gamla, är att det nya är mer komplicerat och avsevärt mycket dyrare. I denna del hade det troligen varit betydligt bättre om PTS använt sina resurser för att informera och utbilda våra gamla om fördelen med existerande girosystem.

Den andra delen i grundidén, det vill säga uttag av kontanter, har förfuskats på ett sätt som gör den helt oanvändbar för de flesta pensionärer. Eftersom huvuddelen av pensionärerna redan betalar sina räkningar med befintligt giro kan de inte utnyttja möjligheten att få hela sin pension utbetalt i kontanter via det nya systemet eftersom de då inte har några pengar på sitt bankkonto för att betala sina räkningar. Om de å andra sidan sätter in sina pengar som de tidigare gjort, kan de inte få ut några kontanter utan att besöka en bankomat. Möjligen kan de ta ut pengar när de handlar genom att använda sitt bankkort. Servicen på landet är tyvärr sådan att många pensionärer sällan kommer i närheten av en bankomat. Affärerna är dessutom nedlagda i många små tätorter, vilket innebär att pensionärerna ofta får sina dagliga behov tillgodosedda genom att grannar eller släktingar hjälper dem att handla. Detta innebär att de är i stort behov av att kunna ta ut kontanter i anslutning till hemmet. Att skicka bankkort och kod med hjälpsamma människor kan knappast vara en hantering som staten bör främja. I detta fall förstår inte vi hur PTS, hur väl de än vill, skall kunna informera och utbilda de gamla. Möjligen skulle en kurs i falskmynteri vara användbar men det kan väl inte vara meningen.

Den tredje delen i grundidén talar om dagskassor för näringsidkare och föreningar. Denna del har helt slopats, vilket sannolikt innebär att dessa kunder tvingas samla på sig mera pengar hemma med åtföljande ökad risk för inbrott och rån. Det talas också om att tjänsterna skall tillhandhållas till rimliga priser. Ur samhällsekonomisk och miljömässig synpunkt kan det väl inte finnas någon bättre metod än att lantbrevbäraren, som ändå åker förbi, samlar upp dessa pengar istället för att ett antal företagare skall åka extra till tätorterna för insättning.

Timing

När man sedan skall upphandla denna erbarmliga lösning lyckas man sumpa tiden så att starten på det nya systemet blev 2008-12-15, det vill säga två veckor efter det att det gamla systemet avslutades. Det rimliga hade varit att PTS gått ut med en bred information några månader före det gamla systemet lades ned. Dels för att ge brukarna tid att anmäla sig, dels för att ge oss denna möjlighet att framföra åsikter före och inte efter systemet sjösatts. Allra bäst hade naturligtvis varit om man hade frågat någon utanför Stockholms tullar innan man lägger ned mycket pengar på en oduglig lösning.

Information

Men inte nog med det. Informationen om hur systemet skulle fungera gick ut 2008-12-10 från PTS och då skriver man "... vad du kan göra om du inte har hunnit anmäla dig till tjänsten." "Den nya betaltjänsten Brevgirot (från ICA Banken och Kuponginlösen) startar den 15 december, förutsatt att du har anmält dig senast 28 november". Det är emellertid ganska svårt att anmäla sig till något som man inte vet existerar. PTS anger också att de informerat ett antal andra byråkrater. Men när det gäller brukarna har man bara gått ut till de 1 700 hushåll, som redan har något som kallas utsträckt lantbrevbäring. När det gäller övriga som omfattas av systemet, kanske 100 000 hushåll, säger man att man tyvärr inte vet vilka dessa är. Därför ska man från och med vecka 50,låta landets 2 300 lantbrevbärare dela ut information till dem de tror har rätt till tjänsten eller till dem som frågar efter den. Det enda rimliga borde vara att dela ut informationen till alla hushåll och låta dem själva bedöma om de har rätt till och behov av servicen.

Vi tycker

Mot bakgrund av att informationen kommit så sent att alla, för att överleva, varit tvungna att hitta andra system, samt att det finns betydligt bättre och billigare system på marknaden, är det väl knappast en djärv förutsägelse att det nya Brevgirot får en mycket kort livscykel. Om det fortfarande finns någon som behöver hitta en lösning uppmanar vi alla att informera om de bra girosystemen och glömma det nya och dåliga.

Behovet av kontanter kvarstår emellertid. Det skulle åtminstone tillfälligtvis kunna lösas genom att kunderna fick möjlighet att skicka in en speciell uttagsblankett som endast kan generera ett rekommenderat brev med den önskade summan i kontanter, skickat till kontots innehavare. Det borde innebära att uttagsblanketten inte behövde rekommenderas.

Även behovet av att ta hand om dagskassorna kvarstår, men där överlåter vi åt PTS att hitta ett system som fungerar till ett rimligt pris.

Ta dessutom bort åldersgränsen. För den som är ung och rörlig är det naturligt att betala med kort, ta ut eventuella kontanter i bankomat och betala sina räkningar via Internet. Var gränsen går när man behöver en utökad service nära hemmet tror vi inte man kan ta administrativa beslut om. Det är bara den enskilda människan som kan avgöra detta.

Vision

Satsa sedan en slant på framtida bättre service på landet genom att förse alla lantbrevbärarbilar med bankomat och servicebox. Begränsa inte rätten att utnyttja denna till gamla och funktionsnedsatta. Dessa lantbrevbärarbilar kan dessutom hyras ut till diverse arrangörer av tillfälliga evenemang som inte kan ta betalt med bankkort.

Med vänlig hälsning

Karl-Erik Nilsson, Ordförande Hela Sverige ska leva, Claes Bergqvist, Länsbygderådet Sjuhärad,

Karola Svensson, Hela Sverige skall leva, Skaraborg, Albert Karlsson, Länsbygderådet Kronoberg,

Britt-Marie Rörvall, Länsbygderådet Fyrbodal, Kenneth Nyberg, Länsbygderådet X-ing Gävleborg,

Birgitta Elfving, Länsbygderådet i Uppsala län, Bosse Andersson, Hela Sverige skall leva Jämtlands län,

Johan Boström, Länsbygderådet Dalarna, Inger Granström, Länsbygderådet i Västerbottens län,

Ingrid Vasseur, Länsbygderådet i Hallands län, Owe Nordling, Länsbygderådet i Värmland,

Bengt Grönblad, Länsbygderådet i Blekinge, Krister Karlsson, Länsbygderåd Södermanland,

Eva Svensson, Länsbygderådet i Kalmar län, Owe Belin, Länsbygderåd Gotland,

Camilla Carlsson, Länsbygderådet Östergötland, Christer Eriksen, Länsbygderådet i Jönköpings län,

Kjell-Eric Eliasson, Länsbygderådet i Västmanland, Birgitta Rehnman, Länsbygderådet Västernorrland,

Connie Asterman, Länsbygderådet SLUG (Skåne), Holger Andersson, Göteborgsregionens Länsbygderåd,

Åsa Blombäck, Norrbottens Bygderåd, Jan Runfors, Länsbygderådet i Stockholm län,

Sivert Gustafsson, Länsbygderådet i Örebro län.

Läs mer på Hela Sverige Ska Leva

Läs mer på SR hemsida

Gefleortens Mejeriförening har ungefär 100 medlemmar från Tärnsjö i sydväst, via Torsåker och upp till Gästrikekusten söder om Axmar.

Två mjölkbilar kör i stort sett dygnet runt för att hämta in all mjölk. Varje gård besöks varannan dag.

När tankbilen är ordentligt rengjord på utsidan öppnar Peter Lind en lucka och tar ut ett provrör som innehåller en liten skvätt mjölk från varje gård. Den snabb-analyserar han i jakten på spår av antibiotika. Först när testet är klart börjar han pumpa över mjölken i mejeriets tank.

Kraven på hygien och spårbarhet är enormt högt ställda. Inget får gå fel. Minsta förorening kan ställa till fantastiskt mycket skada i den känsliga mjölken.

Men Gefleortens mejeri är modernt och har väldigt hög hygienstandard, trots att byggnaderna är från 1950-talet. Faktiskt är hygienen så bra att laboratoriets tester nu ger klartecken att flytta fram bäst före-datum från sju till åtta dagar efter produktion. Testerna på elva dagar gammal mjölk visar att den fortfarande är utmärkt. Men man måste ha lite marginaler eftersom konsumenten inte har sin mjölk i kylen hela tiden.

Från mjölkbilen till jättetanken på 100 kubikmeter strömmar sedan mjölken till ett stort rum med kilometervis av rostfria rör, ventiler, aggregat och tankar. Här pastöriseras, separeras, standardiseras och homogeniseras mjölken på ett par sekunder. Skummjölk och fett skiljs åt, för att sedan blandas ihop igen i lagom proportioner beroende på vilken produkt det ska bli.

Nästan 60 procent av all mjölkråvara hamnar till sist i mejeriets absoluta storsäljare, 1,5-litersförpackningen med mellanmjölk. Men totalt tillverkas 50 olika produkter. Utöver mjölk och fil även yoghurt, crème fraiche och gräddprodukter. Både egna och andras. Bland förpackningarna märks till exempel Ica, Norrmejerier och Milko.

- Vår roll och ledstjärna är och har alltid varit "ditt lokala mejeri". Sen att vi blir intvingade i ett hörn på EMV-produktionen och samarbete med andra mejerier, det får vi acceptera för att klara lönsamheten, säger produktionschefen Hans Wickström.

Trots att livsmedelsjättarna kan ställa stora krav med sina egna märkesvaror är han inte särskilt bekymrad. Det lokala vinner ändå, tror han.

- 2008 har varit ett väldigt starkt ekologiskt år. Men frågan är om inte ordet "nära" har varit ännu starkare. Det är inte fel om det fortsätter på det sättet, säger han.

Lokal mat är uppskattad. Hans Wickström minns gärna vilket ståhej det blev när Willys skulle sluta sälja Gefleortens och gå över till Milko. Kunderna protesterade så våldsamt att kedjan fick backa.

Han sörjer den tid då Gefleortens var ett komplett mejeri med egen ost- och smörtillverkning. De bitarna försvann i samband med ett misslyckat försök att gå samman med Arla i början av 90-talet. Sedan dess har Gefleortens i stället försökt bygga sitt varumärke kring sin självständighet och sin lokala förankring. I år fyller mejeriföreningen 75 år.

Läs mer i Gefle Dagblad

- Det är bara att erkänna, brevet har blivit liggande i en pappershög på mitt skrivbord, säger gatukontorets Torbjörn Landström om fördröjningen.

Önskemålet gäller en rejäl sänkning av hastigheten på den vägsträcka som går genom Barkhyttans by.

- De boende har råkat ut för en del olyckor, säger Torbjörn Landström.

Han är ansvarig för väghållningen på den aktuella sträckan och har vid ett flertal tillfällen varit i kontakt med byborna angående hastighetsbegränsningen.

- Jag står bakom en sänkning av hastigheten.

Men ett sådant beslut ska tas av länsstyrelsen som nu efter ett år fått handlingarna från kommunen. Och för handläggare Fredrik Åberg finns det en del oklarheter.

- Det finns ingen adressat, bara namnunderskrifter från de boende som har ansökt, säger han.

Innebär det att det kommer att hamna i din papperskorg?

- Det kommer bli mycket svårt att handlägga.

När Arbetarbladet framför problemet till Hofors kommuns väghållare, Torbjörn Landström, lovar han dock att ta ny kontakt med länsstyrelsen för att reda ut oklarheterna

Läs mer i Arbetarbladet

På väggen i det lilla mottagningsrummet på Gävlefisk, eller Sjöboden som företaget numera heter, sitter två planscher. Den ena har rubriken "Strömming. Från hav till matbord, en resa på 15 mil". På den andra står det "Från torsk till fiskpinne, en resa på 4 400 mil".

Planscherna pryds med kartor och pilar över resvägen, Gävle-Stockholm respektive Berings hav-Kina-Sverige.

- Lite propaganda så där, säger Tony Persson, plats- och försäljningschef på fiskfabriken.

Just i dag har det kommit in ungefär tre ton strömming som fileas och paketeras på ungefär en halv dag.

Just ovissheten om hur mycket fisk man får in är ett problem. Likt björnfällen i sagan säljer Tony Persson ständigt fisk som fortfarande simmar omkring någonstans i bottenhavet.

- Om jag gör en affär på fredag säljer jag fisk som ska vara i butiken på måndag. Blåser det och är dåligt väder på söndagen så att fiskarna inte kommer ut blir det svårt, säger han.

Den enda nödåtgärden som finns att ta till är att köpa av någon finsk fiskare. Men det innebär två dagars leveranstid.

Målet är förstås att fisken man rensar och säljer ska fiskas av de egna båtarna. De är tre stycken. En båt som landar i Stocka utanför Hudiksvall, och så de två Bönafiskarna. Lasse Berglunds båt samt Tomas Karlsson och Bernt Bergströms båt.

- Det är bekymrande att det inte ser ut att bli någon föryngring här, säger Tony Persson.

Han ser en ökande efterfrågan på fisk, och i synnerhet den nyttiga och billiga strömmingen. Men han är osäker på om fiskeflottan räcker till.

Sommartid är det inga problem, för då går de små skötbåtarna ut och deras fångst är ett välkommet komplement. Men vintern kan vara tuff.

I fiskfabriken luktar det föga förvånande väldigt mycket fisk. Strömmingen kommer direkt från båtarna lastade i stora plastlårar med 400 kilo fisk i varje. De tippas över i ett vattenbad. Därifrån åker fiskarna via ett transportband in i filé-processen.

Först i kedjan står Gai Ngyien och vänder med flinka händer strömmingarna så att alla landar i var sitt litet fack med huvudet nedåt. En vass kniv nackar fisken samtidigt som den träffas av en vattenstråle som skjutsar den lilla huvudlösa fisken bakåt i spåret. Swisch, så har en likadan kniv skurit av stjärtfenan. När fiskarna sedan kommer ut ur en två meter lång rostfri tunnel har de tagits ur och förvandlats till filéer.

Tommy Englund sitter på efterkontrollen med en sax i handen och knipsar av de stjärtfenor som maskinen missat. Sedan återstår packning. Antingen i isade tiokiloslådor till branschen eller i de ljusblå trågen som sedan körs till matbutikerna.

Gävlefisk står själv för en stor del av distributionen till butikerna i närområdet. I vissa fall får fisken skjuts med Gefleortens bilar.

- De fyller sina bilar och vi slipper åka. Det är miljövänligt!, säger Tony Olsson.

Fisken behandlas inte överhuvudtaget med några salter eller konserveringsmedel. Det enda som förbrukas i fabriken är rent vatten. I konsumentförpackningarna är det en särskild syreblandning som gör hållbarheten lite längre. Inga andra hemligheter.

Läs mer i Gefle Dagblad

Hon tillhör ett av 250 hushåll i samhället som har lantbrevbärning. Deras service försämrades radikalt 1 december då betal- och uttagsservicen via lantbrevbäraren upphörde.

- Det spelar ingen roll om det är tre mil eller två kilometer till banken om jag inte kan ta mig dit, säger Ester Hedin och syftar på drabbade gamla.

Kör bara på sommaren

En av dessa är 91-åriga Emmy Larsson.

- Jag kör bil till Tierp och Söderfors, men bara på sommaren. Det är klart att det blivit lite besvärligare nu. Sonen Lennart säger att jag inte ska vara rädd att fråga om skjuts till banken i Tierp.

En enklare betaltjänst finns kvar i glesbygd med mer än tre mil till närmaste bank men Tierp omfattas inte. Gamla och funktionshindrade, som fortfarande kan ta ut pengar från plusgirot, får vänta tre-fyra dagar på pengarna. Förut fick de utbetalningen i handen.

- Våra lantbrevbärare har inga kontanter. De förmedlar bara rekommenderad post från kunden till brevgirot, säger Eva Ernäs, utdelningschef på posten i Tierp-Skärplinge.

Svårt att planera

Ester Hedin säger att det är svårt att i förväg veta hur mycket pengar man behöver om några dagar.

Speciellt då flertalet Mehedebybor lever i villor där akuta problem kan dyka upp.

- Beslutsfattarna har inte tänkt hur det här ska fungera, det är en skrivbordsprodukt.

Ortsbefolkningen menar att informationen kring förändringen varit dålig. De har inte fått blanketter för fortsatt betalservice. Post- och telestyrelsen (PTS) poängterar att de gått ut med information via brev och annonser.

Har fått information

- I höstas delade vi ut information från PTS men då var det inte klart med betaltjänsten. Vi har gett blanketter till 15 äldre som fått sina lådor flyttade. När människor frågar får de en blankett och våra brevbärare har pratat med folk om förändringen, säger Eva Ernäs, posten i Tierp-Skärplinge.

Läs mer i Arbetarbladet

Posten vill att Arholmaborna ska hämta sina paket i Älmsta. En resa som tar 4,5 timme, tur och retur. Nu har öborna skrivit ett protestbrev till Posten. - Det är helt orimligt, säger Claes Örtendahl i Arholma ekonomiska förening som sköter öns posthantering.

Kundunderlaget på ön Arholma utanför Björkö är litet. Totalt finns ett 40-tal bofasta personer på ön, drygt 500 under sommaren.
Nu vill Posten sänka ersättningsnivåerna för postombud, och på Arholma omfattas då lanthandeln, som även fungerar som Systembolag och Apotek.
- Det ställer till stora problem för oss när vi också ska sköta lanthandeln, säger Claes Örtendahl i Arholma ekonomiska förening.

Som lök på laxen vill Posten från nyår att alla postpaket ska hämtas ut i Älmsta. De kunder som vill ha sina paket levererade ut till ön, måste ringa och be om det.
Annars levereras paketen till Älmsta.
- Det är väl klart att vi vill ha dem hit. Varför kan man inte leverera direkt? frågar sig Claes Örtendahl.
Att hämta paketen i Älmsta skulle ta flera timmar för Arholmaborna. Först passbåt från Arholma till Simpnäs på Björkö, sedan buss till Älmsta och så tillbaka igen.
- Det är väldigt få av oss som har änglavingar och kan flyga över vattnet. Det skulle ta oss 4,5 timme med passbåt och buss, förklarar Claes Örtendahl.

Fyra föreningar har protesterat mot postens planer på att dra in postleveranserna till Arholma handel, där öns ekonomiska förening sköter hanteringen.
De övriga föreningarna är öns byalag, Intresseföreningen och Skärgårdsföreningen.
- Vi är väldigt oroliga för att vi ska få en kraftigt försämrad service här, menar Claes Örtendahl.

Protestbrevet till Posten har inte gjort någon verkan. Svaret Arholmaborna fått är att beslutet står fast.
- Arholma är en så kallad kärn-ö, som måste ha en viss service. Jag tror inte det här kan vara av så avgörande betydelse för postens finansiella ställning. Den här lilla föreningen och det stora företaget är liksom inte jämnspelta.

Örtendahl säger att man inte tänker ge sig i första taget.
- Vi tycker att vi har bra sakargument. Frågan är nu bara hur vi ska gå vidare. Vi kan överklaga till Post- och telestyrelsen, men vi vet inte om det är särskilt meningsfullt, säger Claes Örtendahl.

Läs mer i Norrtälje Tidningen

Här kommer en rapport ifrån Ramsjö och Lars-Göran "truls" Larsson

 Ljusdals Energi.

Nu kan jag meddela att vårt kära Elverk i sin kader har anställda sabotörer. På annat vis kan jag inte tolka deras tilltag, att klippa av kabeln till belysningen i "Oppigårdsgranen". Då jag talade med ansvarig chef på energiverket sade han, att ledningen var inkopplad felaktigt samt att det måste vara ett riktigt uttag med jordfelsbrytare osv, men varför inte meddela detta till oss och det var väl inte nödvändigt att klippa kabeln på fler ställen. Tydligen trodde väl sabotörerna att belysningen till granen var min privata anläggning, eftersom man också var upp och kollade en utebelysning hemma hos mig. Jag kan väl säga att det var en sjujäkla tur, att jag inte var hemma vid tillfället för deras besök. Om man nu skulle vara riktigt kritisk, kanske deras oöverlagda handling kan rubriceras som skadegörelse av allmän egendom, för det är faktiskt Ramsjöborna som tillsammans äger belysningen och de betalar även varje år en summa till underhåll av densamma.

Nu tänker jag inte låta sådana barnsligheter förmörka vardagen, utan jag önskar trots allt personal och sabotörer på Ljusdals Energi en God Jul och ett Gott Nytt År.

Drivmedel.

Det verkar vara stört omöjligt att få någon ordning på drivmedelssituationen i Loos och Ramsjö. Trots att Kommunen gått in och lovat bankgaranti för leveranserna och Preem säger sig nöjda med det, så ges inget besked när beställning kan göras. Man säger nu att man är tveksam till logistiken, men jag ger mig tusan på att Preem vill vänta tills priset gått upp igen, för nu är bensinpriset det lägsta som varit under de sista två åren. Man kanske tycker att jag ser spöken mitt på ljusa dan, men tänk om förklaringen är så enkel!

Vi har nu stått utan bensin i två veckor och händer inget under kommande vecka, så tror jag tamejtusan att vi kapar en tankbil och fyller upp tankarna. Piraterna utanför Somalias kust kan ju, så varför skall vi vara sämre?

Vi har också blivit lovade att ta del av värmlänningarnas koncept (kallat By-macken), men även från det hållet är det besynnerligt tyst, så vi får se hur det blir.

Idag måndag den 15 december 2008 har man sagt, att nu skall det äntligen vara klart med drivmedel till Loos och Ramsjö, så nu väntar jag bara på det definitiva besked, som talar om var jag kan beställa den åtråvärda varan.

Kristid.

Vi läser dagligen om den stora kris världen befinner sig i, men en kategori som tydligen inte drabbas nämnvärt av de dystra rapporter som ges, är ledarna i de företag, vilka så gott som varje dag varslar sina anställda om avsked. De får minsann behålla sina jobb och miljonlöner samt i de flesta fall sin bonus, oavsett hur dåligt företagen gått.

Våra USA-ägda bilindustrier skall nu räddas med statliga medel, därför att man från regeringshåll säger att: Visst ska vi ha en bilindustri i Sverige framledes.

Vem kan förresten garantera att Volvo och Saab i framtiden blir Sverigeägt. Nästa gång kanske det blir kineserna som lägger beslag på våra flaggskepp.   

Nog är det väl ändå själva fan, att så fort en bank eller ett storföretag knakar i fogarna, så är det skattebetalarnas plikt att rädda dem, men under högkonjunktur då ger man glatt utdelning till aktieägare och miljonbonus till företagsledning, utan tanke på konsolidering av företaget. Man nämner inte med ett ord, frågan om återbetalningsskyldighet efter räddningsaktionen.

Inte nog med det, för sedan är det staten som har skyldighet, att ta hand om de stackare som blivit friställda och har svårt med sitt livsuppehälle, när lönen uteblir.

Jag säger som framlidne Erland Gustafsson från Rödbron: Det är ett jävla skitsamhälle vi bor i

Julmarknad.

Så var då årets julmarknad till ända och i likhet med tidigare år korades årets Ramsjöbo. Den som i år diplomerades till titeln, var bondkomikens regissör Elisabeth Söderberg, som med sina lustspel trollbundit publik från platser långt utanför Ramsjös gränser. Det fanns flera som aspirerade på den åtråvärda titeln som årets Ramsjöbo, t.ex. Kerstin Berkestedt för sitt arbete inom kyrkans domäner, eller Inga Östervall, som med sitt oegennyttiga arbete sett till att vi fått ett perfekt fågelskådartorn här i Ramsjö.

Det här vart ett sidospår för det var väl julmarknaden jag skulle skriva om och i år var begivenheterna förlagd till Hafvermans Camping till mångas förtjusning, men en del menar att marknaden skall vara på Folkets Hus och andra säger att mitt i byn är rätta platsen.

Hur fan gör man för att alla skall vara nöjda?

Marknadsdagens morgon hade temperaturen sjunkit till minus 20 grader och då var det att försöka ha de flesta aktiviteterna inomhus och det fungerade väl någotsånär, även om det blev lite trångt om saligheten. Tyvärr kunde inte dagen som vanligt avslutas med luciatåg i kyrkan, eftersom det råder brist på flickor i Ramsjö, eller vad sägs om att av 55 elever i skolan är 90% pojkar. Vi får väl gå ner på Nyhem och efterlysa luciakandidater eller försöka med import av något slag. Hur som helst ser jag det som illavarslande. Jag menar då inte ett inställt luciatåg, utan hur skall bygden se ut om det inte finns kvinnor, nog för att fruntimra ställt till med mycket jäkelskap, men där är väl männen lika goda kålsupare.

För mig känns det nu som att Byarådet behöver nya talanger som anordnar julmarknaden, eftersom vi inte längre har något att tillföra och då behövs nya auktoriteter med förmåga.

Bygderådet.

Det har framkommit att många ondgör sig på att kontoret inte är öppet på tider som det tidigare har sagts. Jag är den förste att beklaga att blivit på det viset, men Ingrid som tidigare varit anställd på halvtid, har sedan september arbetat med ett projekt (omsorgsnära tjänster) åt Sambolaget och själv har jag min gård att sköta, så den tid jag gör åt Bygderådet är helt på ideell basis. Den som vill ha hjälp av oss, behöver bara ringa 070-608 84 01, så kommer Ingrid eller jag och hjälper er, om vi är tillgängliga.

Idag vet vi inte hur det utvecklar sig med Bygderådet efter årsskiftet, men förhoppningsvis blir det så att kontoret blir bemannat. Mycket beror på om det blir en fortsättning på Ingrids projekt eller inte, så vi får se vad som sker.

För egen del känns det som jag vill dra ner på uppdragen framöver, eftersom jag inte har det så välbeställt med hälsan och då gör det sig själv.

Funderingar.

Jag har en del tankar om hur framtiden skall se ut i Ramsjö.

Till att börja med måste något göras för att folk skall ha ett arbete som möjliggör deras fortsatta existens på orten och vad skulle det vara.

Det pratas i alla läger om bioenergi och då skulle jag vilja lobba för en pelletsfabrik, för råvaran finns ju inpå knutarna och en förstudie som visar att det är fullt möjligt är gjord genom Bygderådets försorg. Vidare kanske man bör undersöka möjligheterna till ett projekt där det tillverkas diesel av tallskog. Fabriker finns redan i Piteå och Åsele.

En förstudie om ett kraftverk i Kvarnån finns väl också inom möjligheternas gräns.

Vindkraft kan väl också tänkas vara något för framtiden.

Vi har redan en företagare som timrar hus (Hälsinge Hus & Bygg), kanske någon hantverkare vill vidareutveckla den biten med snickerier.

Loa:s Plåtslageri sysslar med takläggning och reparationer.

Hennansjön bör utvecklas för fisketurism och den är seglingsbar söder om Sundsbron.

Fiskevårdsområdet har många fina sjöar som lämpar sig för fisketurism. 

Hafvermans Camping har stor potential till utveckling om marken kan friköpas.

Hembygdsgården på Lugnaudden har kanske vackraste läget i Sverige och dit skulle massor av aktiviteter kunna förläggas.

Lokalt mathantverk är idag en intressant nisch för den som vill prova på.

För den som är intresserad av odling finns mark för grönsaks- och bärodling.

Om allt detta genomförs, folk handlar lokalt och tankar på sin mack, så tror jag Ramsjöborna har stora möjligheter till överlevnad och orten växer väldeliga.

Nu avslutar jag med att önska er alla en riktigt God jul och ett Gott Nytt År.

Er förbundne Lars-Göran "Truls" Larsson.

Ps. Jag får be om ursäkt för de invektiv jag använt, men när man saknar ord blir det lätt så.

Länsbygderåd enligt nedan

Betaltjänst för äldre och funktionsnedsatta i glesbygd

Rätt tänkt - fel mål - fel fokus - fel timing - fel information, d.v.s. inte mycket rätt alls.

Proposition

Med anledning av Svensk kassatjänsts nedläggning och därmed bl.a. upphörandet av lantbrevbärarnas hantering av betalningsservice skrevs proposition 2006/07:55 där följande står att läsa: "Mot bakgrund av denna utveckling anser regeringen att marknaden i första hand bör tillhandahålla grundläggande betaltjänster och staten övervaka att så sker. Med grundläggande betaltjänster avses betalningsförmedling, uttag av kontanter samt hantering av dagskassor för näringsidkare och ideella föreningar. Det föreslås ett politiskt mål för de grundläggande betaltjänsterna Målet skall vara: Alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det statliga åtagandet bör endast omfatta de orter och den landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses  av marknaden."

Det står också "För att underlätta övergången från nuvarande ordning till andra alternativ för de personer som i dag bedöms ha störst behov av Svensk Kassaservice, t.ex. pensionärer, avser regeringen att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att genomföra en informations- och utbildningsinsats och därigenom hjälpa dessa personer till nya, enkla och kostnadseffektiva betaltjänster."

Upphandlad lösning

Någonstans på vägen har en begränsning av tjänsten satts till att man skall vara över 80 år eller ha en funktionsnedsättning som gör det svårt att utnyttja tätorternas kommersiella service. Man skall dessutom bo så att man har tillgång till lantbrevbärare.

Mot denna bakgrund är det med stor förundran vi nu studerar den information, som äntligen har nått ut om resultatet. Redan målsättningen pekar åt fel håll men tyvärr har inte tillräckligt många med insikt om verkligheten studerat denna text. I målsättningen talas endast om betaltjänster till rimligt pris. Tidigare i texten utvecklas visserligen begreppet betaltjänster men det är lätt att glömma vad som ingår.

Detta har inneburit att PTS, som skött upphandlingen, konstruerat en ny giroform. Detta trots att de flesta (eftersom vi inte kontrollerat kan vi inte skriva alla) banker tillhandahåller girosystem, som inte kräver vare sig dator eller Internetuppkoppling utan sköts med penna och papper samt tillgång till en brevlåda. Den väsentliga skillnaden på det nya girosystemet och de gamla är att det nya är mer komplicerat och avsevärt mycket dyrare. I denna del hade det troligen varit betydligt bättre om PTS använt sina resurser för att informera och utbilda våra gamla om fördelen med existerande girosystem.

Den andra delen i grundidéen, d.v.s. uttag av kontanter, har förfuskats på ett sätt, som gör den helt oanvändbar för de flesta pensionärer. Eftersom huvuddelen av pensionärerna redan betalar  sina räkningar med befintligt giro kan de inte utnyttja möjligheten att få hela sin pension utbetalt i kontanter via det nya systemet eftersom de då inte har några pengar på sitt bankkonto för att betala sina räkningar. Om de å andra sida sätter in sina pengar som de tidigare gjort kan de inte få ut några kontanter utan att besöka en bankomat, möjligen kan de ta ut pengar när de handlar genom att använda sitt bankkort. Servicen på landet är tyvärr sådan att många pensionärer sällan kommer i närheten av en bankomat, affärerna är dessutom nerlagda i många små tätorter, vilket innebär att pensionärerna ofta får sina dagliga behov tillgodosedda genom att grannar eller släktingar hjälper dem att handla. Detta innebär att de är i stort behov av att kunna ta ut kontanter i anslutning till hemmet. Att skicka bankkort och kod med hjälpsamma människor kan knappast vara en hantering, som staten bör främja. I detta fall förstår inte vi hur PTS hur väl de än vill skall kunna informera och utbilda de gamla, möjligen skulle en kurs i falskmynteri vara användbar men det kan väl inte vara meningen.

Den tredje delen i grundidéen talar om dagskassor för näringsidkare och föreningar. Denna del har helt slopats, vilket sannolikt innebär att dessa kunder tvingas samla på sig mera pengar hemma med åtföljande ökad risk för inbrott och rån. Det talas också om att tjänsterna skall tillhandhållas till rimliga priser. Ur samhällsekonomisk- och miljömässig synpunkt kan det väl inte finnas någon bättre metod än att lantbrevbäraren, som ändå åker förbi samlar upp dessa pengar istället för att ett antal företagare skall åka extra till tätorterna för insättning.

Timing

När man sedan skall upphandla denna ärbarmärliga lösning lyckas man sumpa tiden så att starten på det nya systemet blev den 2008-12-15 d.v.s. två veckor efter det att det gamla systemet avslutades. Det rimliga hade varit att PTS gått ut med en bred information några månader före det gamla systemet lades ned, dels för att ge brukarna tid att anmäla sig, dels för att ge oss denna möjlighet att framföra åsikter före och inte efter systemet sjösatts. Allra bäst hade naturligtvis varit om man hade frågat någon utanför Stockholms tullar innan man lägger ner mycket pengar på en oduglig lösning.

Information

Men inte nog med det. Informationen om hur systemet skulle fungera gick ut 2008-12-10 från PTS och då skriver man "...vad du kan göra om du inte har hunnit anmäla dig till tjänsten." "Den nya betaltjänsten Brevgirot startar den 15 december, förutsatt att du har anmält dig senast 28 november". Det är emellertid ganska svårt att anmäla sig till något, som man inte vet existerar. PTS anger också att de informerat ett antal andra byråkrater men när det gäller brukarna har man bara gått ut till de 1700 hushåll, som redan har något, som kallas utsträckt lantbrevbäring. När det gäller övriga, som omfattas av systemet, kanske 100 000 hushåll, säger man att man tyvärr inte vet vilka dessa är varför man från och med vecka 50 skall låta landets 2 300 lantbrevbärare dela ut information till dem de tror har rätt till tjänsten eller till  dem som frågar efter den. Det enda rimliga borde vara att dela ut informationen till alla hushåll och låta dem själva bedöma om de har rätt till och behov av servicen.

Vi tycker

Mot bakgrund av att informationen kommit så sent att alla, för att överleva, varit tvungna att hitta andra system samt att det finns betydligt bättre och billigare system på marknaden är det väl knappast en djärv förutsägelse att det nya Brevgirot får en mycket kort livscykel. Om det fortfarande finns någon, som behöver hitta en lösning uppmanar vi alla att informera om de bra girosystemen och glömma det nya och dåliga.

Behovet av kontanter kvarstår emellertid och skulle åtminstone tillfälligtvis kunna lösas genom att kunderna fick möjlighet att skicka in  en speciell uttagsblankett, som endast kan generera ett rekommenderat brev med den önskade summan i kontanter skickat till kontots innehavare. Det borde innebära att uttagsblanketten inte behövde rekommenderas.

Även behovet av att ta hand om dagskassorna kvarstår men där överlåter vi åt PTS att hitta ett system som fungerar till ett rimligt pris.

Ta dessutom bort åldersgränsen, för den, som är ung och rörlig, är det naturligt att betala med kort, ta ut eventuella kontanter i bankomat och betala sina räkningar via Internet. Var gränsen går när man behöver en utökad service nära hemmet tror vi inte man kan ta administrativa beslut om. Det är bara den enskilda människan som kan avgöra detta.

Vision

Satsa sedan en slant på framtida bättre service på landet genom att förse alla lantbrevbärarbilar med bankomat och servicebox samt begränsa inte rätten att utnyttja denna till gamla och funktionsnedsatta. Dessa lantbrevbärarbilar kan dessutom hyras ut till diverse arrangörer av tillfälliga evenemang, som inte kan ta betalt med bankkort.

På uppdrag av

Organisation                                  Kontaktperson       Telefon         E-post

Länsbygderådet Sjuhärad                 Claes Bergqvist        033-282043    [email protected]

Hela Sverige skall leva, Skaraborg     Karola Svensson      0500-491362   [email protected]

Med anledning av december månads många helgdagar, kommande pensionsutbetalningar och behovet att ta ut pengar och betala räkningar, vill PTS informera ytterligare om den nya betaltjänsten för äldre och funktionsnedsatta i glesbygd.

Frågor och svar i bifogat dokument

I det bifogade dokumentet finns frågor och svar om den nya betaltjänsten för äldre och funktionsnedsatta i glesbygd samt vad man kan göra om man inte har hunnit anmäla sig till tjänsten.

Broddetorp 2008-10-14

Till näringsdepartementet

Dags att visa att regeringen menar allvar!

Man har hela mandatperioden pratat om att man vill underlätta för företagare och att man ska kunna bo vart man vill i vårt
vackra land, men det medför att det behövs service i hela landet. En del av den servicen är betaltjänster och kassahantering
för alla som bor och verkar på landsbygd eller glesbygd.

När man läser på postens hemsida över postens verksamhet kan man läsa;

"Posten har en världsledande kvalitet och service. Genom Posten är det möjligt att nå alla hushåll och företag i
Sverige snabbt, säkert och kostnadseffektivt - oavsett om det handlar om ett enskilt brev eller större logistiklösningar."

När det gäller Svensk kassaservice har det bedrivits inom ett helägt dotterbolag vilket medför att man har kompetensen
inom sitt eget företag.

I regeringens proposition, som ligger till grund för riksdagsbeslutet, föreslås att staten genom upphandling ska säkerställa
att grundläggande kassatjänster finns att tillgå till rimliga priser i hela landet. Där marknaden inte erbjuder sådana tjänster
ska staten genom upphandling säkerställa att kunderna får fortsatt service.

Det medför dock vissa funderingar;

•·         Vad är service och hur vi ska få företagande och människor att bo och verka i hela landet.

•·         Hur kan det bli billigare att både köpa upp grundläggande kassatjänst samtidigt som man även har lantbrevbärare
som redan idag har kunskapen och utför denna tjänst? Det borde medföra dubbel kostnad om man inte nyttjar sin redan
kunniga personal. 

Kassaservicekontor;

Nordea har övertagit 76 kontor av 370 för att kunna säkerställa betalservicen på vissa orter. Det medför en ganska stor
nerdragning av kontor och de kontor som övertagits finns över hela landet men med tonvikt på Stockholm, Göteborg, Malmö
och Norrlandskusten. Det medför att en stor del av Sverige blir utan dessa servicekontor och den service det medför om
man inte vill byta bank.

Dock medför överlåtningen inte en lösning för de företag och privatpersoner som har svårt att ta sig till dessa kontor av olika
skäl.

Om man bor minst 3 mil från närmsta servicekontor kan man omfattas av speciella avtal som innebär att man kan få
in- och utbetalningar gjorda via uppköpt tjänst. Dagskassehantering ingår dessvärre inte i denna tjänst vilket medför att man
motarbetar en underlättning för företag på landsbygd och glesbygd.

Lantbrevbäring;

Lantbrevbäringen och dess utomordentliga service är oerhört viktig för att man ska kunna bo och driva företag i hela Sverige.

"PTS håller på och upphandlar tjänster som innebär att de som bor i glesbygd i ett hushåll där samtliga är 80 år eller
äldre, eller funktionsnedsatta, kan få sin post levererad till tomtgränsen i stället för till en lådsamling en bit från bostaden
och att man kan ta ut pengar och betala räkningar i anslutning till bostaden."

Som det ser ut i Sverige ser tomtgränser väldigt olika ut, en del har flera kilometer till tomtgränsen vilket medför
vissa svårigheter att hämta sin post oavsett om man är 70 eller 80 år och som det är skrivet så står det KAN.
Det medför alltså inte att man SKA få posten levererad till tomgräns.

Det finns många äldre som inte har tillgång till bil oavsett om man fyllt 70 eller 80 år och som inte har släktingar i närheten
och de får väldigt svårt att både ta ut pengar och betala räkningar.

Hur ska dessa människor kunna göra betalningsärenden?

Det medför också att de äldre som inte fyllt 80 år ska måsta ta sig till närmsta kontor för att utföra in och utbetalningar.
Det är inte acceptabelt!

"Vad gäller upphandling av grundläggande betaltjänster för funktionshindrade i glesbygd avser PTS att annonsera denna i
slutet av sommaren 2008. Avtalen, vad gäller denna del, kommer att träda i kraft den 1 januari 2009."

Hur har man tänkt att personer med funktionshinder ska utföra sina betaltjänster då all kassaservice stänger ner senast
30 november? Ska de ta sig till närmsta kontor eller har man tänkt sig att lantbrevbärarna ska göra undantag i sin service
till 31 december?

För företagare betyder lantbrevbärarnas betalservice och möjligheten att sätta in dagskassor en stor arbetsavlastning.
Arbetar man hela dagarna har man svårt att ta sig till ett kontor, som i värsta fall ligger nästan tre mil från företaget, för att
utföra detta då öppettiderna på servicekontoren inte alltid överensstämmer med ens egna öppettider.

När det gäller miljötänkandet så är det inte försvarbart att man ska åka till servicekontor som ligger upp till 3 mil bort istället
för att man har den servicen via lantbrevbäringen som medför att det är färre bilar som åker inom området av den orsaken.

Om man ser på möjligheter att utveckla postens verksamhet och försöka få fler samarbetsparter kan man få många vinster.
T.ex:

•·         Att man i samarbete med livsmedelsbutiker kör ut varor via lantbrevbäringen och på så sätt får en viss ersättning
           för detta samtidigt som man underlättar för butiksinnehavaren

•·         Att man ser sin service som en social del i samhället där man kanske kan utveckla ett samarbete med t.ex. hemtjänsten

Det finns mycket mer man kan göra för att få en helhet i vårt samhälle men det är två förslag som betyder mycket
framförallt för de äldre i vårt samhälle.

För de 189 000 000 kronor posten har köpt tjänster för av Kuponginlösen AB och Ica Banken AB kan man göra en hel del
utveckling, bibehålla kompetens inom företaget och behålla en god service där man fortfarande kan säga:

Posten har en världsledande kvalitet och service, tar ansvar för miljön och är en del i den långsiktigt ekonomiska och
hållbara utveckling av vårt samhälle.

Vi vill att regeringen ser över lantbrevbäringens service när det gäller:

•·         Dagskassehanteringen

•·         Att man ser till att man får sin post levererad så nära mottagaren som möjligt från och med 65 års ålder då man
           har förmånen att ha lantbrevbärare

Frågor som vi vill få svar på:

•·         Hur ska personer med funktionshinder få tillgång till grundläggande betalningsservice från och med den 30 
           november fram till den 1 januari?

•·         Hur ser man från regeringens sida att på att försöka utveckla postens service i samarbete med andra aktörer för att få ett
           hållbarare samhälle? T.ex. inom de förslag som gjorts ovan.

Hans Lundmark , ordf. i Länsbygderådet Skaraborg            

530 10 Vedum                                                                                       

Hem tele och fax: 0512-420 21 Bil.tfn: 0705-42 99 77               
[email protected]    
                                                                 
Karola Svensson, Verksamhetsledare Kaggården, Larv  

Falköpingsvägen 19 b
521 98 Broddetorp  
0500-49 13 62, 070-662 88 04   
[email protected]
               

Anita Lind har bott på Öbergsgården sedan 70-talet och drev tillsammans med sin make jordbruket på gården.

När han gick bort valde hon att satsa på både hunddagis och hundhotell.

Det mesta har hon ordnat själv och verksamheten driver hon helt på egen hand.

Två hästar är också kvar på gården, men de har lämnat sina aktiva år och går bara omkring på markerna och lever pensionärsliv.

Det gör inte Anita Lind, som visserligen har trappat ner och numera bara driver hunddagiset. Men arbetet fyller hela dagarna och så har det alltid varit på gården.

Centerkvinnorna delar ut utmärkelsen till en kvinna i alla länets kommuner.

Det har de gjort i 14 år men har ändå inga problem att hitta kandidater till priset.

- Tvärtom, det finns en uppsjö, säger Helena Brink, distriktsordförande för centerkvinnorna.

Så Anita Lind kunde känna sig utvald. Enligt motiveringen till priset har hon med energi och fantasi tillvaratagit de utrymmen som finns på gården.

I går hade hunddagiset 20 hundar på plats, och Anita Lind har god hand med allihop.

- Du är ett föredöme, sa Helena Brink när hon lämnade över blommor, diplom och en penningsumma.

Läs mer i Gefle Dagblad

I Rosenlöfs Tryckerimuseum pågår en upprustning av maskinerna. Det är Riksantikvariatämbetet som gett föreningen bakom museet 100 000 kronor för renovering och hittills har två maskiner kunnat köras igång efter reparation.

Einar Ljungström är en av reparatörerna och hittills har han jobbat med en press från 50-talet. Härnäst väntar Snällpressen från början av 1900-talet. Då får delar specialbeställas och Einar Ljungström improvisera eftersom instruktionsbok saknas.

- Men det är i stort sett samma princip på alla så det är inte så märkvärdigt, säger han.

Målet med renoveringen är att Rosenlöfs ska bli ett attraktivare museum och det är självklart roligare för besökare när maskinerna fungerar. Men Kjell Andersson, som är engagerad i museet och leder renoveringsprojektet, vill inte prata om antalet besökare som ett betyg på museet.

- Det är inte antalet besökare som ger museet ett värde, det har ett värde i sig. Och att vi fick de här pengarna kändes som en oerhört positiv kick, säger han.

Hur långt de 100 000 kronorna kommer att räcka vet man inte i dagsläget eftersom många delar måste specialbeställas och det är svårt att bedöma hur mycket arbete som kommer att krävas.

- Vi får väl söka igen nästa år om det inte räcker. Det vill säga om museet finns kvar då, säger Kjell Andersson.

Som Arbetarbladet är museets framtid osäker då föreningen inte fått svar på om de får bidrag från kommunen för att klara av hyran.

Läs mer i Arbetarbladet

Kommunfullmäktige i Hofors beslutade i går att planera för en nedläggning av Bodås skola hösten 2010.

- Vi flyttade till Bodås bara för skolans skull och min son skulle få panik om han tvingades byta skola, säger Heidi Pynnönel.

Hon är mamma till Sebastian Pynnönel som har adhd. På grund av bokstavskombinationen passar den mindre byskolan honom jättebra.

- Jag tycker det är bra med så stort utrymme, då lär man sig mer, säger Sebastian Pynnönel själv.

Kenneth Axling, s, ordförande i barn- och ungdomsnämnden hävdade dock att det inte är ekonomiskt försvarbart med en så liten skola.

- 2,7 miljoner i besparing utan att barnen får sämre undervisning. För 160 elever i Solbergsskolan i Torsåker, det är också en liten skola, sade han som svar på allmänhetens fråga.

Ett annat starkt argument som alla som kommit för att demonstrera är överens om är att närheten är viktig.

- Det gör också att bygden finns kvar. Skulle skolan läggas ner så skulle jag nog flytta till Torsåker. Det skulle kännas lite konstigt att inte kunna bo kvar, säger Ludvig Hiller, 11 år.

Men att långa resor skulle ha en inverkan på studieresultaten som en förälder påstod är ingenting som Axling köper.

- Det finns de som har betydligt längre resor till skolan ute i landet och de har inte sämre studieresultat för det.

Kommunalrådet lade dock an en mjukare ton när hon svarade medborgarna.

- Vi ska komma håg att nedläggningen av Bodås skola bara finns med i planen för 2010 och 2011, inte i någon budget än. Det slutgiltiga beslutet tas först nästa höst och jag vill att ni föräldrar och elever fortsätter att engagera er så att vi tillsammans kan hitta en bra lösning, säger Marie-Louise Dangardt,s.

Oppositionen var hela tiden mot den planerade nedläggningen med motiveringen att Hofors måste sträva efter ett nytänk och inflyttning.

Läs mer i Arbetarbladet

Det skramlar ganska rejält i det nybyggda packeriet på gården strax norr om Gavleån, mitt i Valbo. Längs ena väggen strömmar morötter fram på ett skakande transportband. I hörnet mittemot står Eva Fredlund vid ett liknande band och sorterar potatis.

Morötterna kommer från lagret tvärs över gården där de förvarats vid 0,5 graders temperatur i hög fuktighet och totalt mörker. I stora ventilerade trälårar står närmare 100 ton morötter och väntar på sin tur att tvättas, sorteras och packas.

Just i år är ett dåligt morotsår, konstaterar Ola Fredlund. Först var det för torrt, sedan för blött. Torkan gjorde att många morötter är för små för att kunna säljas. De blir hästmat. Vätan gjorde det svårt att skörda när det väl blev dags för det.

Att det var blött vid skörden syns tydligt både vid potatis- och morotssorteringen. Rotfrukterna är väldigt jordiga.

Men efter en tvätt är de redo att packas. Potatisen i mörka trekilospåsar av papper, morötterna i enkilosplastpåsar. De staplas i vita plastbackar i väntan på leverans till butikerna.

Det sker två gånger i veckan. Ola och Johan Fredlund kör själva ut med sin egen lastbil till butikerna i Gävle och Sandviken, samt till Konsum Gävleborgs centrallager vid gamla I14.

- Som längst har vi 1,5 mil till butiken. Det är nog unikt att vi är så lokala, säger han.

Annars odlas en stor del av morötterna vi äter i Sverige i söder. Kanske allra främst på Gotland i de bördiga mulljordarna. En odling som fått utstå mycket kritik sedan klimatfrågan och utsläpp av växthusgaser blev hetare än lava för något år sedan. Den luckra mulljorden avger nämligen väldigt mycket koldioxid och lustgas när den brukas. Något som skyndar på växthuseffekten.

Valbos sandjordar är ur det hänseendet mycket bättre. Men har andra problem.

- Om du tittar på moroten ser du att en är skrovlig och nästan repig, säger Ola Fredlund och visar upp en näve morötter.

Sanden skadar alltså skalet på moroten när den skördas. Vilket gör att den trots tvätt inte blir så där skinande orange och ren.

- Men bevisligen finns det efterfrågan på den ändå, ler Ola Fredlund.

Jag provar försiktigt min egen teori om att ekologiska morötter smakar mer för att de växer långsammare.

Han håller kanske med lite grann, men visar en broschyr från Jordbruksverket som ger mer korrekt fakta. "Morötter odlade på sandjord får högre torrsubstanshalt, sockerhalt och karotininnehåll än morötter odlade på mulljord" står det.

Valbomyllan ger alltså sötare morötter med lägre vattenhalt. Dessutom, konstaterar Ola Fredlund, tar morötter lätt smak av olika bekämpningsmedel. Något man slipper vid ekologisk odling.

Något man däremot inte slipper vid ekologiskt jordbruk är arbete. Ola Fredlund förklarar hur man måste preparera jorden noggrant före sådden, och hur man "bränner" ogräset exakt innan den första morotsblasten tittar upp ur jorden. Sedan orsakar odlingen ett 20-tal sommarjobb. Ungdomar som får rensa fälten från ogräs. För hand.

- Våra svenska ungdomar är duktiga och vill verkligen jobba, till skillnad från vad många påstår, slår Ola Fredlund fast.

I år säljer Jordnära produkter potatis av två typer. Satina och Sava. Sava är mer lagringstålig och ska egentligen säljas först till våren. Men eftersom flera hektar potatis drunknade på sensommaren och aldrig kom ur jorden levererar man redan nu Sava till butikerna.

- Det kommer att ta slut en månad tidigare än normalt. Både morötter och potatis, säger Ola Fredlund.

Det innebär att de sista morötterna finns i butikerna i mars, och att potatisen kanske räcker till april. Sedan börjar väntan på nästa års skörd.

Förutom morötter och potatis odlar familjen Fredlund även palsternacka, kålrot och rödbetor. Och nästa år blir det en nyhet.

- Vi kommer troligen att prova att odla sockermajs för självplockning, säger Ola Fredlund.

"Som längst har vi 1,5 mil till butiken. Det är nog unikt att vi är så lokala."

Ola Fredlund

odlare

"Våra svenska ungdomar är duktiga och vill verkligen jobba, till skillnad från vad många påstår."

Ola Fredlund

Läs mer i Gefle Dagblad

Som GD tidigare beskrivit är målet att Bodås skola ska läggas ner under 2010 enligt den budgetplan som fullmäktige ska anta. Barnen ska skjutsas till Solberga skola i Torsåker.

Även förskolan stängs och förskolebarnen får föräldrarna själva skjutsa till Torsåker.

Föräldrarna har protesterat kraftfullt och argumenten mot en nedläggning är många. Bygden utarmas och inflyttningen av barnfamiljer stoppas om skolan försvinner.

Tallbackens förskola i Torsåker klarar inte av det ökande antalet barn och det finns fuktskador på Tallbackens förskola.

Föräldrar med barn i förskolan drabbas av stora kostnader då de tvingas skjutsa sina barn flera mil dagligen till förskolan. Det kan få till följd att många barnfamiljer lämnar bygden.

I går protesterade både föräldrar och politiker från oppositionen mot nedläggningen. Flera företrädare för alliansen, m, fp, c, kd, har argumenterat för skolan.

Även politiker från majoriteten, socialdemokraterna och vänstern, har skrivit på protestlistorna, uppger Ulrika Holmgren från föräldraföreningen.

Hennes farhåga är att de inte ska våga rösta som de egentligen vill, då de tvingas samarbeta med socialdemokraterna.

Inför kommunfullmäktiges möte i går demonstrerade barn och föräldrar och protestlistorna med namn överlämnades till Kjell Höglin, kommunfullmäktiges ordförande.

Det blev också majoritetens budget som antogs vilket innebär att målet är en nedläggning av skolan redan 2010.

Det enda som kan förhindra nedläggningen är en större inflyttning som ökar barnantalet kraftigt

Läs mer i Gefle Dagblad

När du kommer hem sätter du dig vid datorn och fyller i uppgifterna.Så här:Gå in på http://www.bensinpriser.nu/

Välj Gävleborgs län, och vilken stad det gäller. (Sandviken, Gävle osv)Leta upp bensinstationen. Alla finns redan på listan. Klicka på länken och fyll i det nya bensinpriset. Bekräfta. Färdigt!

Om många använder sidan blir den ett väldigt bra verktyg för den som vill leta billigast bensin just nu. Det pris du matar in syns i två dagar. Om det inte uppdateras visas i stället det riktpris som respektive kedja har just nu. Det kan faktiskt skilja tiotals ören på grund av lokala priskrig och liknande.

Hjälp till du med. Det är en bra idé!

Läs mer i Gefle Dagblad

Norrsundetkillen Reine Lööf har haft stora framgångar som regissör och dramatiker och har arbetat på Riksteatern under många år. I höstas återvände han tillfälligt till Norrsundet och satte upp pjäsen "Jävla Finnar", om fabriksnedläggningen, tillsammans med America Vera-Zavala.

Reine Lööf kommer gående över Kvistholmen. Prillan under läppen, och den svarta skinnkepan på huvudet. Här är han född, och hit har han tillfälligt återvänt.
- Fan, det är så skönt att äntligen få sätta upp en pjäs på hemmaplan. På sätt och vis har jag nu betalat av min skuld till Norrsundet. Jag har alltid känt skuld sedan den dag jag lämnade det här, säger han, och gör en svepande gest med armen mot de röda husen som kantar Kvistholmen.
Han gick första klass på Ådala skola, som i dag är arbetarmuseum. Hemvägen tog ofta dryga två timmar, trots att han bodde strax intill.
- Det var ån som lockade. Jag har så starka bilder kvar därifrån, ofta blev jag sittande vid åkanten. Här fiskade jag och Johan Zeffer kräftor i långkalsonger, minns han med ett skratt.

Det första teaterminnet är som nioåring, "De Bröto Bygd". Det var teatern där vanliga Norrsundetbor klev upp på scenen och berättade sin historia i teaterform.
- Det var så häftigt, fragment av det finns fortfarande kvar i huvudet, det blev en riktig aha-upplevelse.
I fjortonårsåldern beslöt han att medverka i en ungdomsmusical som sattes upp i Norrsundet. Den hette "Who's to blame", och spelades sedan i Motala, Ockelbo och Sandviken.
Teaterledaren hette Pia Peterson, och hon blev viktig för hans framtid. Nästa steg blev uppsättningen "Vinterhjärta" med Pegasus i Gävle.
Efter Vasaskolans sociala linje fick han jobb på sågen i Norrsundet, och flyttade till egen lägenhet på Vallvägen. Han blev inte kvar så länge; det fanns plats på teaterlinjen i Bredsjö, men det kostade pengar som inte fanns.
- Då trädde Norrsundsandan in. Dan Axel Hällström tipsade om ett stipendium att söka på 20 000 kronor, och Norrsundets Arbetarteater sponsrade mig med 18 000 kronor. Det har känts som både en skuld, och en tacksamhetsskuld, förklarar Reine allvarligt.

Hans pappa körde honom till stationen, och med Bredsjö började ett nytt liv.
- Det fanns en annan värld; musik, teater och kultur. Vilken insikt!
Efter utbildningen började Reine som regiaskultant på Folkteatern, och Ulf Fembro blev hans andra mentor, Pia var den första.
- Av Ulf fick jag veta att jag aldrig skulle bli någon skådis. Sårande, men ärligt. Han tyckte att jag hade ett konstnärligt öga, ett utifrån-öga, och borde satsa på regi i stället. Efter två uppsättningar som regiassistent i Gävle flyttade jag och dåvarande sambon, som var skådespelare, till Kalmar.
De startade en fri teatergrupp med både amatörer och professionella, det gav stor kraft, säger Reine. Han var också politiskt aktiv i vänsterpartiet, var partiombudsman och satt i kommunfullmäktige i Kalmar. Vid ett besök i Bryssel träffade han America Vera-Zavala, som han senare kom att jobba med.

En dag ringde Lars Norén från Riksteatern Riks Drama. Han ville att Reine skulle regissera "Rannsakningen", en gigantisk föreställning som pågick under drygt ett och ett halvt år och utspelades i 20 svenska städer, samt Belgien. Ytterligare tre år i högt tempo på Riksteatern följde.
- Plötsligt förstod jag teaterns enorma kraft, sammanfattar Reine perioden.
Men teatern tog också mycket kraft och en dag kunde han inte ta sig ur sängen. Han trodde han skulle dö, andades i en kudde, och drabbades av panikångestattacker. Under ett halvår fick han hjälp av Riksteaterns psykologer.
- Jag var arbetarklasskillen som hamnat i de större sammanhangen. Jag blev synliggjord vid 21 år, och inget fick störa framgången. Lager på lager byggdes upp, och självklart så kraschade allt, förklarar han. När han mådde som allra sämst, tilldelades han Svenska Humanistpriset i Riddarsalen. Priset blev ytterligare en börda.
Så småningom fick Reine börja lära sig att leva igen. Han hade varken fritid, vänner eller intressen längre, och frågade sig om han var något annat än regissören?
- Vändningen kom lite senare, när Traste föddes, och jag fick omformulera mitt liv. Sedan dess har jag inte haft någon panikångestattack, förklarar han.

Totalt blev det tio år på Riks Drama, och där skrev America manuset till flera uppsättningar. De två har fortsatt samarbetet genom bland annat Botkyrka Communityteater, gestaltande teater, som nu också finns i Norrsundet under tre år.
"Jävla Finnar", pjäsen om fabriksnedläggningen i Norrsundet har precis spelats klart här, och kritiken blev lysande. Extra roligt eftersom det är det första jobbet Reine gjort i hembygden, med America dessutom.
- Både mamma och pappa var på premiären. Pappa tyckte det var det mest sorgliga och det mest vackra han sett. Pappa är långt från kulturen, men det här brydde honom. Det är det som är communityns roll; att nå de människorna, förklarar han.
- Arbetarklassbakgrunden har blivit en styrka jag har användning av i yrket. Det är både en kraft och en kamp. Jag hade ingen kulturell skolning, inte de instrument som andra i branschen hade; vandringen med kultureliten, klassvandringen, kunde också göra ont. Jag vände dock bristen till en tillgång, det blev min väg in i konsten, säger Reine.
- Det är en demokratisk rättighet att förstå en teater, men det är en kamp att ta sig dit. Den som får tillgång till koderna, ofta i en litterär miljö, har också ett maktmedel. Därför är det så viktigt att det inte skärs ner på kulturpengarna, det slår hårdast mot de lägre klasserna, menar Reine Lööf.
Allt detta medan hans mobil ringer för sjuttionde gången under intervjun. Han är eftertraktad.

Läs mer i Arbetarbladet

De stora Oljebolagen vill inte längre leverera bensin till mindre mackar.
Koppom, Edane, Höljes, Likenäs... Alla ska bort och plötsligt står de där ensamma efter vägkanten, utan en enda droppe bensin eller diesel att sälja.
Då kom Owe Nordling, ordförande i Hela Sverige ska leva - Länsbygderådet Värmland, på att något måste göras. Han skickade ut en enkät till varje liten mackägare. Och fick reda på att det behövs 8 000 kubikmeter bensin och diesel till alla gemensamt.
- Då gick jag ut med en förfrågan om vem som kunde tänkas leverera.
Och det kunde Såifa Värmland.

Viktig i byn

- Bara vi får sälja minst fem kubik bensin per dropp, säger vd Lemmikki Granehäll.
Dropp är fackspråk för leverans.
Såifa har 22 egna dieselanläggningar, främst för tung trafik. Och nu levererar de alltså bensin till små landsbygdsmackar.
Hur viktig är macken i byn?
- Fruktansvärt viktig, säger John Badh i Framtidsgruppen för Koppom. Ryker macken så åker snart skolan och affären också, så har det varit på andra ställen.
Koppom med omnejd har 900 invånare. Det finns folk, berättar han, som fått köra på gräsklipparbensin för att ta sig till en mack flera mil längre bort.
Nu hoppas han att alla tankar hos bröderna Sundström på Bymacken, som det så vackert står på loggan, nu när Hydro har tagit bort sina.
En del oljebolag är så fräcka att de tar pumpar, kortpelare och allt och låter mackägaren stå för den dyra saneringen. Owe Nordling är redan igång med att skaffa ny teknisk utrustning till dem som behöver. Och länsstyrelsen går in med finansiering.

Spelbutiken kvar

Bröderna Anders och Jonas Sundström köpte den konkursade bensinstationen för ett tag sedan.
- Jag jobbar här och brorsan i Norge, säger Anders.
Pappa är pensionär och hjälper till gratis och mamma jobbar 25 procent.
- Det är svårt att bli rik, säger Anders, men det är ju så roligt att stå här.
För vad pratas det inte om på macken? Och just det - det finns ett spelrum med trav på tre tv-apparater och rutig duk på bordet.
Lite, lite dyrare kan bensinen möjligen bli.
- Men det är det värt, tycker John Badh.
Avtalet med Såifa är på två år.

Läs hela artikeln i tidningen NWT

Helge och Marianne Berglund tog över Mariannes föräldragård Jönses i Murarne ett stenkast utanför Kungsgårdens samhälle 1980. De började tidigt odla ekologiskt och Helge började mala eget mjöl i ladan. År 2000 tog de steget fullt ut och startade bageri. Eller, för att vara exakt, de öppnade kafé där de sålde hembakat bröd.

Att göra om den gamla banklokalen på Sandbackagatan till bageri ville nämligen inte bygg- och miljökontoret ge tillstånd till.

När vi nu träffas i det väl inarbetade kafét håller Helge som bäst på att bygga ut. 50 sittplatser ska det bli. Och Marianne har precis kommit hem från en kurs i hur man använder kulturspannmål som bovete, dinkel, nakenhavre och hirs.

Affärerna går sett ur deras lilla ödmjuka perspektiv jättebra.

- Det verkar som om det vi håller på med ligger rätt i tiden, säger Helge Berglund försiktigt.

Den som stått i kö till Berglunds stånd på Rådhustorget när Bondens egen marknad gästat stan vet att det är dagens underdrift. Berglunds bröd är hårdvaluta. Även i kristider.

- Prylar kan man vara utan, men mat måste man äta, resonerar Marianne Berglund.

Allt fler reagerar dessutom på vad det är vi faktiskt stoppar i oss. Att då sälja bröd helt utan kosmetiska tillsatser, konserveringsmedel och kemiska aromämnen kan knappast vara fel.

Berglunds är KRAV-certifierade. De säljer eget mjöl, bröd, småkakor och chips i det lilla kafét. Delar av sortimentet finns dessutom i alla Konsumbutiker i Gästrikland via ett samarbete med Bondenära. Samt hos Lyktan på Berggrenska gården i Gävle.

För två år sedan köpte Helge en extra kvarn. Nu kör han två parallella kvarnar hemma på gården och uppskattar att det i år blir åtminstone 25 ton mjöl. Försiktigt räknat.

Mycket större än vad Berglunds är nu vill de inte bli. Kanske skulle man vilja anställa en till bagare som avlastning åt sonen Gustaf. Men inte mer.

- Om man bara skulle bygga på kommer man ju ifrån den här småskaligheten. Vi skulle få sätta in apparater och så. Då försvinner mycket av det fina, säger Helge Berglund.

Men hur får man kunderna att acceptera att brödet blir torrt fort och kanske till och med möglar? Vi från generationerna som alltid köpt Pågens, Pååls, Skogaholms och allt vad de heter som ligger veckor på hyllan utan att se ut att förändras något alls?

- Det är väl så att de som har insikten också har förståelsen, säger Marianne Berglund.

Och de redan frälsta är uppenbarligen tillräckligt många. Och blir allt fler.

- När vi började odla ekologiskt 1988 ruskade många på huvudet och sa att "jaja, det där går nog över". Vi har varit unika redan från början. Med tänkandet att vi har producerat och sålt hemma. I Valbo där jag växte upp fanns ett eget bageri och en slaktare och till och med en fiskhandlare. Jag tror på en utveckling där sånt kommer tillbaka, säger Helge Berglund.

Familjen Fredlund i Valbo odlar potatis och morötter som orsakar minimal miljöpåverkan.

"Om man bara skulle bygga på kommer man ju ifrån den här småskaligheten. Vi skulle få sätta in apparater och så. Då försvinner mycket av det fina."

Helge Berglund

Läs mer i Gefle Dagblad

Organisationen Storsjöprojektet, bildad efter larmrapporter om den intensiva algblomningen sommaren 1996, är nu på väg att avvecklas. De berörda kommunerna tycker inte att det längre behövs en gemensam ledningsgrupp.

- Gruppens roll var att hitta en strategi för hur vi skulle angripa algproblematiken. Det lyckades gruppen bra med och i dag är det ett självspelande piano. Men att organisationen läggs ned innebär inte att arbetet upphör, säger Tommy Stenergard.

Minskade utsläpp

Sedan arbetet med att bota Storsjön inleddes har Sandvikens kommun minskat sina egna utsläpp av näringsämnen genom att bygga om reningsverk runt sjön och vid tillrinningsområden för cirka 50 miljoner kronor.

Den viktigaste insatsen har dock gjorts av privata fastighetsägare. Drygt 700 personer med hus runt Storsjön och eller vid vattendrag som rinner ut i sjön har investerat i nya avloppsanläggningar för i genomsnitt 40 000 kronor. Alltså en samlad miljöinvestering på cirka 30 miljoner.

- Vi har fått en otrolig respons. Just därför är det också extra viktigt att vi i framtiden är försiktiga med hur vi belastar sjön. De personer som själva investerat så mycket pengar tål inga försämringar, säger Tommy Stenergard.

Slutmålet är att Storsjön ska vara återställd 2025. Men redan i dag finns det, enligt miljöchefen, många tecken på att sjön återhämtat sig.

Algbekymmer

- Fortfarande kan vi dock få algbekymmer eftersom det finns så mycket näringsämnen lagrade i bottensedimentet. Det finns också många olika faktorer, inte minst klimatet, som styr den fortsatta utvecklingen. Så det är definitivt för tidigt att ropa hej.

Läs mer i Arbetarbladet

Läs mer i Gefle Dagblad

Bygg- och miljönämnden har gett stadsarkitektavdelningen i uppdrag att ta fram program och detaljplan för den stora satsningen med hotell, stugbyar, lägenheter och nya skidområden som Branäs Fritid planerar att genomföra i Kungsberget. - Det här blir ett av våra allra högst prioriterade planuppdrag, säger stadsarkitekten Anna Maria Häggblom.

Redan till sommaren räknar hon med att det ska finnas en mindre detaljplan färdig för ett område vid nuvarande husvagnscampingen där det ska byggas uppemot 240 lägenheter. Planarbetet för det som ska byggas kring berget i övrigt är tidsmässigt beroende av den pågående förändringen av Kungsbergets naturreservat. En förändring som innebär att det blir enklare för Värmlandsföretaget som äger skidanläggningen att genomföra sitt projekt. Detaljplan 2010  - I bästa fall kan vi ha en detaljplan färdigt sommaren 2010, säger Anna Maria Häggblom. Branäsledningen har redan varit ute och informerat omkringboende och andra nära berörda om sina planer vid möten och personliga träffar. Enligt Mikael Rundblom verkar inte den stora turistsatsningen upplevas som särskilt kontroversiell. - Vi har inte stött på några motståndare. Reaktionerna har faktiskt varit väldigt positiva. En viktig del i programarbetet med miljökonsekvensbeskrivning som kommunen nu drar igång är hur trafikfrågan ska lösas så att inte störningarna i Järbo blir allt för stora. Kontakt med Vägverket  - Vi har redan en kontakt med Vägverket. Vår egen bedömning är att det inte blir någon särskilt stor trafikökning. Fler besökare kommer att övernatta i stället för att, som i dag, åka över dagen. Oavsett om de stannar en eller flera dagar blir det bara en resa, säger Mikael Rundblom. Mot bygg- och miljönämndens beslut att ta fram program och detaljplan för Kungsbergetsatsningen reserverade sig miljöpartiets Gunvor Gunnarsson.

Läs mer i Arbetarbladet

Är centralorten alltid mest central?

Runt om i landet planerar kommuner för anpassning av skolans verksamhet när de stora barnkullarna går ut.

Är det självklart de mindre skolorna, utanför centrum som ska bort? Vad blir konsekvenserna för landsbygden? Vill alla bo i centralorten? Ska kommunalt utbud i första hand finnas i centralorten? Dagens samhälle ger ökade möjligheter att bo där man önskar. När de stora bruken inte dominerar och när kommunikationer inte tvingar någon att bo nära arbetsplatsen, tappar centrum en stor del av sin funktion och företrädesrätt. I Ronneby kommun pågår en het debatt om skolorna. Kommunen vill lägga ner landsbygdsskolor. Trots att det är i centrum som eleverna minskar. Förslaget har mötts av en intensiv debatt om vad som är bäst för kommunen. Stad mot Land. Vad är då bäst? Förr, när jobben fanns på bruket i centrum, ville man bo nära arbetet. Bil var inte så vanligt. Lönen var bättre i stan, så att flytta var positivt. Idag är det annorlunda. De stora företagen dominerar inte mer, jobben finns på många ställen. Ibland långt från hemmet. Att arbeta på samma plats hela livet är mindre vanligt. Man har därmed inte behov av att bo i centralorten - bredvid bruket. Bra kommunikationer är viktigt i en föränderlig värld. En vacker och barnvänlig miljö är ett starkt argument. Mao, det kan finnas bättre utvecklingspotential i andra orter än centrum. Då faller argumentet att först erbjuda kommunal service i centrum. Att ha en bra service där man kan locka till sig nya invånare blir viktigare. Att satsa i de orter som har ett aktivt företagande eller engagerade invånare, ger bättre utvecklig i kommunen. Jag blir oroad över det tänkande som finns i många kommuner, att centrum alltid går först och bor man på landet får man avstå. Det är oerhört viktigt att politiker är uppmärksamma på samhällsförändringar så att de kan använda den kommunala styrningen - inte för att hejda en utveckling - utan för att underlätta kommunens anpassning. Att lyssna till folket kan vara inspirerande.

Eva Karlsson Pagels

Ronneby

Läs mer i tidningen SVD

Vi ser fram emot att många tar chansen att genomföra bra projekt med stöd av oss. Information om vad du kan söka för, hur och när hittar du här på hemsidan.

Tveka inte att kontakta vår verksamhetsledare Theres Sundberg som gärna bollar projektidéer med er och infomerar mer om möjligheterna med Leader.

Lämna in er ansökan senast 15/1 för beslut 10/3!

Bara några minuter efter att regeringen hade presenterat sitt krispaket höll Barbro Holmberg presskonferens tillsammans med regionstyrelsens ordförande Per-Olof Svensson, s, och Britt-Marie Edfelt, chef för avdelningen för samhällsutveckling på länsstyrelsen. De presenterade en rapport med en sammanfattning av lågkonjunkturens effekter för Gävleborg och en bedömning av vad länet behöver för att klara av de sämre tiderna.
- Vi tror att infrastruktursatsningar och satsningar på utbildning och kompetenshöjning är två av de viktigaste åtgärderna för att stärka vårt län, säger Barbro Holmberg.
När det gäller infrastruktur hoppas hon och regionledningen att några av de vägprojekt som planerats i länet kan komma igång tidigare än vad det ursprungligen var tänkt. Men om det ska ske krävs ett beslut om investeringar från Vägverket. I regeringens krispaket ingår en miljard för drift och underhåll av vägar och järnvägar under 2009-2011. Hur stor del av dessa pengar som hamnar i Gävleborg är ännu oklart.
Eftersom Gävleborg har landets högsta arbetslöshet finns det en förhoppning om att en stor del av de tre miljarder extra som regeringen satsar på arbetsförmedlingen ska hamna i länet.
- Vi har helt klart det största behovet på arbetslöshetssidan, säger Per-Olof Svensson.
Hittills i år har 3388 personer varslats i länet. Bara i november varslades 1485 personer. Fram till i juni i år minskade arbetslösheten i länet men den trenden har nu vänt och arbetslöshetssiffrorna stiger igen. Men trots den dystra utvecklingen har Barbro Holmberg hopp om framtiden.
- Det är viktigt att de som varslas nu kommer in i kompetenshöjande program. När det vänder kommer företagen att behöva alla de som varslats igen, säger Barbro Holmberg.
Hon har tillsammans med länsstyrelsen och Region Gävleborg inlett arbetet med att ta fram ett "kompetenspaket" för hela länet. Förhoppningen är att länets olika lärosäten ska kunna samverka och erbjuda vidareutbildningar för varslade länsbor med hjälp av de extra medel till fler utbildningsplatser som regeringen skjutit till i sitt krispaket.
Regionledningen sätter också stort hopp till Gävleborgs goda förutsättningar för vindkraft. Det finns redan ett flertal planerade vindkraftsprojekt i länet som skulle kunna skapa nya jobb om de blev verklighet.
- Om vi är aktiva och tidiga kan vi bli ledande när det gäller vindkraft i landet. Om vi får vindkraft ute till havs så skapas en helt ny industri kring underhåll och service av vindkraftverken som kommer att växa fram i vårt län, säger Britt-Marie Edfelt.
Men landshövdingen, länsstyrelsen och regionen har inga egna pengar för att genomföra de satsningar de anser krävs för att få länet på fötter. De får snällt hoppas på att regeringen öppnar plånboken.
- Vi ska bedöma vilka resurser vi har i länet och identifiera vilka behov vi har och ha en kontinuerlig dialog med regeringen, säger Barbro Holmberg.

Läs mer i Gefle Dagblad

- Sluta hyckla börja cykla!

Ett 20-tal demonstranter förbereder sig på Södermalmstorg inför klimatmarschen. Medarrangören Therese Metz, som leder demonstrationen, är inte riktigt nöjd med volymen i ropen.

- Ni måste ta i lite!

Nej, någon stor skara miljökämpar hade inte vågat sig ut i regnrusket för att ansluta i den världsomspännande klimatmarschen, som gick globalt under lördagen.

Positiva trots få deltagare

Men arrangörerna lät sig inte nedslås av detta faktum. De lyckades till och med vända det till något positivt.

- Kanske är det ett tecken på att medvetenheten om miljöfrågor har blivit så stor att människor inte känner att de behöver protestera på samma sätt längre, säger Therese Metz.

Behöver inte klimatkampen en extra skjuts nu när den har kommit i skymundan av klimatkrisen?

- Jag tycker inte att den har kommit i skymundan. Det börjar hända mycket saker i frågan.

Demonstranterna tycker att företagen inte ska få komma undan utsläppskraven på grund av finansoro.

Har demonstrerat länge

En av miljökämparna i tåget var bygg- och miljönämndens ordförande Lena Lundgren, s, som protesterat många gånger sedan hon började engagera sig på 1970-talet. Hennes aha-upplevelse kom när hon var ute på havet och märkte hur en del under ytan helt plötsligt dog på grund av fabrikerna.

- Då fick vi höra att vi dödade hela Skutskär och gjorde folk arbetslösa om vi fick igenom våra krav.

Demonstrationen avslutades med föredrag där bland andra kommunalrådet Carina Blank, s, svarade på frågor om kommunens klimatarbete.

Arrangörer var Naturskyddsföreningen, Studiefrämjandet och Lyktan.

Läs mer i Arbetarbladet

Läs mer i Gefle Dagblad

Ingen i hela Gästrikland har väl fått sitt namn felstavat i tidningen så ofta som Agust Vråk i Dunderhyttan. Gubben heter alltså Agust, och inte August.

Nu tror jag inte den kortvuxne hemmansägaren bryr sig så mycket om den saken. Han har större problem att brottas med och dessutom har väl den stackars kraken aldrig någonsin mötts av varken respekt eller kärlek.
Tillsammans med sin Lotta lever han i ett äktenskap som inte har några förutsättningar att fungera. Ändå kämpar det strävsamma gamla paret tappert vidare, vecka efter vecka. I år har de grälat och bråkat i 80 år och räknas därmed bland de äldsta seriefigurerna i hela världen.
Det var alltså 1928 som Elov Persson, som då bodde i Storvik, ritade de första rutorna till denna klassiska folklivsskildring. Året innan hade han gjort succé med Kronblom och tidskriftsförlaget i Stockholm undrade om han hade kraft och idéer nog att dra igång ännu en serie.
Även den kom att handla om ett äldre par på landsbygden. Men där upphör alla likheter mellan toffelhjälten Agust och latmasken Kronblom.
De första avsnitten framlevde Agust som en bekymmerslös ungkarl vars främsta intressen var att dricka brännvin, hänga på dansbanor och spela kort. Men så en dag gjorde han misstaget att annonsera efter en livskamrat. Lotta svarade och snart rustades det till bröllop där presenterna uteslutande bestod av brödkavlar. Då, om inte förr, började nog stackars Agust ana vartåt det lutade. Men Lotta har faktiskt blivit lite snällare med åren och går inte längre till attack med brödkavlen även om den fortfarande finns med som ett hot i bakgrunden.
För att ytterligare skärpa motsättningarna i det redan hårt ansträngda äktenskapet förde Elov Persson tidigt in den ständigt portföljbärande charmören Russinkvist i handlingen. Vilket förhållande denne sliskige kvinnotjusare egentligen har till Lotta vet inte ens seriens tecknare, men det finns nog anledning för Agust att vara svartsjuk om han nu är lagd åt det hållet.
Elov Persson flyttade så småningom till Torsåker där han ritade Agust och Lotta till sin sista levnadsdag. Ja, det sista avsnittet var inte ens färdigt när han följde med sonen Ingvar på en fisketur där han drabbades av en hjärtattack och avled. Det var sommaren 1970, dagen innan Elov skulle fylla 76 år.
Tre år tidigare hade Kronblom tagits över av äldste sonen Gunnar och flyttat till Örebro. Nu var det Ingvars tur att föra serietecknartraditionen vidare. Han hade visserligen växt upp med pappans serier och praktiskt taget med en penna i handen, men nu arbetade han som skogvaktare i Riddarhyttan i Västmanland och hade knappt dragit ett streck på tjugo år. Elov hade pratat lite om att Ingvar så småningom skulle ta över Agust-serien och hade hunnit godkänna ett par provavsnitt.
De första åren betraktade Ingvar Persson serietecknandet som en hobby eller ett extraknäck. Men efter ett tag startade han en egen serie om jägar- och fiskarkompisarna Frid och Fröjd, och när han 1975 fick sin första roman utgiven slutade han med skogsjobbet och blev serietecknare och författare på heltid. Förutom serier och romaner har Ingvar Persson också producerat en lång rad uppskattade teaterpjäser.
Efter 28 år med Agust och Lotta tyckte han att det var dags att lämna över tuschpennan till nästa generation. Hans dotter, Bia Melin, började rita serien i mitten av 1990-talet och håller fortfarande på.
Även om Kronblom skapades i Gävle och Agust och Lotta såg dagens ljus i Storvi brukar man räkna Torsåker som seriefigurernas naturliga hemvist. Elov Persson var född och uppvuxen i trakten och både Ingvar och Bia har Torsåker som postadress. Så här handlar det verkligen om en äkta gästrikeserie även om det kan vara svårt att hitta Dunderhyttan på landskapets karta.
Agust och Lotta publicerades under många år i "pigtidningen" Hela Världen men i början av 1980-talet flyttade paret in i bondetidningen Land. Strax efter det att Bia tagit över serien fick redaktionen för sig att man skulle modernisera tidningen och då tyckte man inte att det gamla grälsjuka paret passade in i konceptet.
Då Bia Melin vägrade att göra om de redan då klassiska figurerna sparkades serien ut ur tidningen. Men det var en förändring som inte uppskattades av läsekretsen. Folk ringde till redaktionen och krävde att Agust och Lotta skulle komma tillbaka, man sa upp sina prenumerationer.
Till slut gav chefredaktören efter för påtryckningarna och efter några månader var ordningen återställd.
I dag fyller serien en knapp halvsida i varje nummer av Land och 54-åriga Bia Melin har fortfarande inga planer på att förnya sina 80-åriga seriefigurer.
- Hemma hos Agust och Lotta har tiden stått stilla, säger hon. De har visserligen teve men de hugger fortfarande ved och eldar i spisen. Och de står för ett gammaldags tänkande samtidigt som världen utanför hela tiden förändras, vilket kan ge upphov till en del lustigheter.
Bia Melin tycker om att rita Agust och Lotta men skulle hon tröttna finns en fjärde generation beredd att ta över.
Hennes barn Boel och Johannes har båda visat sig vara duktiga på att teckna så om bara läsarna vill kan det gamla paret fortsätta att träta i många år till.

Läs mer i Arbetarbladet

- Vi har jobbat för detta sedan 2001. Nu är allt klart, och det enda jag kan säga med säkerhet, är att vi är ödmjuka inför framtiden, säger Föreningen Hyttans ordförande, Ebbe Lundqvist, med ett varmt leende.

Han poängterar att det är ett stort ansvar att axla, men att han vet att föreningen är kompetent att klara av uppgiften.

Förvaltat i flera år

Under flera år har föreningen förvaltat området åt Bergvik Skog AB, som är säljaren.

Därmed har föreningen fått en uppfattning om ekonomin, och vad som är akuta åtaganden.

- Vi kan få det hela att fungera på en relativt liten budget, menar Ebbe Lundqvist.

Slottspark och lusthus

För en enda krona överläts 1 december ett fantastiskt stycke kulturmark till Föreningen Hyttan.

Plötsligt är man nu ägare till en slottspark med lusthus, vattenvägar och dammar.

Liksom ett orangeri som numera hyrs ut som bostad, den enorma hyttan, där Järn-Britta regerade under 1800-talet, den gamla skogvaktarbostaden som sommartid används som utställningslokal och sommarkafé, vintertid som hantverks-och vävstuga för traktens slöjdare.

Den inre hamnen som gränsar till Axmar Brygga havskrog, galleri Bläckhornet med konstutställningar, en kvarn med intilliggande sandstrand för bad, ingick i köpet.

Alla är med med

Föreningen Hyttan har cirka 80 medlemmar; antalet åretrunt-boende i Axmarbruk i dag är 23 personer, sommartid räknas drygt 50 boende.

- Vi har en absolut enighet i detta, alla är med på tåget, säger Ebbe Lundqvist. Han menar att förvaltandet bygger på stöd från Länsstyrelsen och kommunen. Dock, poängterar han, så behövs inte mycket för bevarandet, men man vill självklart utveckla området.

Blir kulturreservat?

Tre gedigna utredningar ligger till grund för att Axmarbruk snart kan bli Gästriklands första kulturreservat.

Först den maritima delen, sen fastighetsdokumentationen, och slutligen kulturreservatsutredningen. Det intilliggande naturreservatet försämrar inte utgångsläget.

Rent praktiskt vill Föreningen Hyttan ta tag i att anlägga ett golv i hyttan, men vill också koncentrera sig på slottsparkens ädla lövträd; nyplanteringar och tillvaratagande av de gamla träden.

- Slottsparkens vattenleder och dammar bör rustas, liksom lusthuset. Vi är ju även hyresvärdar nu; det gamla orangeriet hyrs ut som bostad, tillägger Ebbe Lundqvist.

Krogägarna är medlemmar

Han poängterar också konstens betydelse för Axmarbruk. Även om man blir ägare till Galleri Bläckhornet, så kommer konstutställningarna att fortsätta i samarbete med havskrogens ägare, som även är medlemmar i Hyttan.

Om Axmarbruk skulle bli Gästriklands första kulturreservat skulle det givetvis innebära en helt annan prioritering när det gäller möjligheter till bidrag.

- Då skulle vi få bruna vägskyltar, något som faktiskt visar att vi verkligen finns, inte minst med betydelse för Axmar Brygga, som misslyckats i sin mångåriga kamp om att få en egen skylt efter E 4, konstaterar Ebbe Lundqvist.

Nu hoppas han, och alla andra Axmarbruksbor, att inflyttningen till den natur-och kultursköna bygden ska få ett uppsving.

Läs mer i Arbetarbladet

Nedläggning av våra skolor!

Det är ett politiskt lågvattenmärke att hela tiden gå in och sparka på våra landsbygdsskolor.

I många fall tror jag inte det handlar om skolan, utan att få visa sin politiska makt och få sitt namn och sin politiska bokstav publicerad. Skolan är ett kärt och känsligt ämne i varje bygd, det vet våra politiker och det utnyttjar de. Vi har alltid haft en skoldebatt om nedläggning och den drabbar nästan alltid i ytterområdet av kommunerna. 

Den politiska majoriteten som härskar i många kommuner har ofta dikterat sina villkor för att visa sitt partis ideologiska styrka, istället för att på ett demokratiskt sätt finna en god lokal lösning. Det har alltid i modern tid transporterats pengar från den lilla orten till den stora. Vi ser många av våra Kommuner som dränerar sitt omland på tillgångar till gagn för centraliseringen. Det är en av anledningarna till den pågående globala finanskrisen.

Många små aktörer ger ett mindre sårbart samhälle än få stora!

Har vi råd med Centralorter? Det är dyrt att underhålla och driva dessa.  De kom till som handelsorter en gång i tiden. Men behöver vi dem i dag? Den frågan är lika aktuell att diskutera som om vi behöver skolorna i Floda, Sigridslund eller Näshulta! 

Drygt 30 % av befolkningen bor utanför centralorterna, många väljer ett lantligt boende för en god livskvalité och närheten till naturen och de ekologiska kretsloppen.

Vi betalar lika mycket skatt oavsett var vi bor, det fungerade när vi hade små fria kommuner, sen kom kommunsammanslagningen och ur det har orättvisor skapats. Med dagens centralpolitiska kommunala kraftfällt borde det vara så att ju längre från centralorten du bor ju lägre skatt. Vi vet att varje barn kostar utbildningspengar, men för att komma ifrån det politiska käbblet i varje kommun borde staten ställa en lika stor skolpeng till varje barn att utbilda sig för, ungefär som barnbidraget.  Detta skulle ge möjligheter för barnen och föräldrar att välja skola.  Det kanske skulle ge oss andra alternativ.

Lyft fram det unika och positiva med våra lokala skolor på landsbygden, öppna skolan för bygden och använd lokalerna till mer än skola.

I vårt nätverk Hela Sverige Ska Leva finns en kunskapsbank med alternativa lösningar i frågan, från olika delar av landet.

Leif Pettersson verksamhetsledare I Länsbygderåd Södermanland

Interpellation 2008/09:176

den 2 december

Interpellation

2008/09:176 Nedläggning av bensinmackar och servicen på landsbygden

av Monica Green (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Oljebolagen rationaliserar sin verksamhet i en allt snabbare takt och landsbygden riskerar att helt bli utan drivmedel till sina fordon, eller att få åka väldigt långt för att få tanka. Trots att Maud Olofsson hävdad i flera interpellationsdebatter att hon ansträngt sig för att tala oljebolagen tillrätta. Trots det så fortsätter mackdöden.

Politiken för regional tillväxt borde kunna mildra effekterna av strukturomvandlingen när det gäller kommersiell service på landsbygden, inklusive drivmedel.

Tillgänglighet till drivmedel och grundläggande service är en av många förutsättningar för tillväxt. 

Näringsdepartementet har gett Konsumentverket i uppdrag att redovisa de bedömningar av den framtida drivmedelsförsörjningen på landsbygden som görs på regional nivå. 

Den redovisning som Konsumentverket lämnade till Näringsdepartementet i början av augusti skulle ligga som underlag för det fortsatta arbetet med regeringens strategi för att stärka utvecklingspotentialen på landsbygden. 

Trots detta fortsätter mackdöden på landsbygden. I Skultorp, Tidan, Timmersdala med flera är "den sista macken" på orten hotad.

Näringsministern har tydligt sagt ifrån att samhället inte ska gå in med stöd när servicen försvinner. Men gäller det även det stöd som nu kan ges till gasmackar?

Ministern har sagt att konsumenterna måste utöva tryck på marknaden. Men tyvärr fungerar inte marknaden i gles- och landsbygd. Det är ju det som är problemet, det finns inte tillräckligt med konsumenter på respektive småort. Det är precis därför som oljebolagen rationaliserar och lägger ned sina mackar.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsministern:

Vilka initiativ har ministern tagit för att behålla en press på oljebolagen?

Vilka initiativ avser ministern ta för att mildra nedläggningen av bensinmackar?

Vilka verktyg har ministern använt för att servicen på landsbygden ska samordnas?

Stoppa nedläggningen av vår skola! Vi har bråttom, beslut ska tas den 15 december.

SE TV4:S NYHETSINSLAG OM BODÅS

Monica Andersson är född och uppväxt i Ockelbo. Som 18-åring flyttade hon därifrån, men är nu tillbaka igen genom sin nyöppnade butik, Skepparfruns Skafferi, mitt i Ockelbo.

Sedan många år driver Monica Andersson Kopparmässen, Stora Ensos lunchrestaurang i Norrsundet. Totalt arbetar fyra anställda här, men trots att fabriken nu lägger ner, har Monica inga planer på att trappa ner.

- Tvärtom. Oavsett lågkonjunktur eller inte; man är hungrig och behöver äta i alla fall, menar hon.

Mat från Norrsundet

Det fina köket på Kopparmässen kommer nu även att bli ett produktionskök för att därifrån leverera nylagad mat till hungriga Ockelbobor. Samtidigt fortsätter lunchrestaurangen i Norrsundet som vanligt.

- Skillnaden är att redan nu kan vem som helst komma hit för att äta, tidigare var Storas grindar utanför Kopparmässen, men de är flyttade nu, berättar Monica Andersson.

Inom kort byter mässen namn, och blir då Skepparfruns restaurang, matbeställningar görs genom Skepparfruns Catering, och i Ockelbo kan man alltså gå in i Skepparfruns Skafferi för att handla hämtlunch eller något gott med guldkant.

Allt bygger på take away i Ockelbo, det blir alltså ingen servering. Dagens lunch är grundidén, men även förrätter, sallader, baguetter, desserter och olika kaffesorter att ta med sig i mugg, finns på menyn.

Det är Monica och hennes syster Carina Andersson, som kommer att arbeta i Skepparfruns Skafferi. Varannan vecka i Norrsundet, varannan i Ockelbo.

- Carina var en av dem som fick sluta i samband med att Folkets Hus gick i konkurs, men hon fick jobb direkt hos mig i stället, säger Monica.

Just nu söker Monica efter lokalproducenter av kött, ägg, honung, mjöl, bröd. Helst vill hon ha enbart närproducerat på hyllorna, och hon är öppen för alla förslag.

Läs mer i Arbetarbladet

I januari förra året beslutade kommunfullmäktige att barn- och ungdom inte behöver betala hyra under uppsägningstiden för de lokaler de lämnat.

Detta var tänkt som en sporre för att de skulle göra sig av med lokaler.

Några dagar senare kom också besluten att stänga Pingeltorpsskolan, Söderskolan och Nya Nynässkolan.

Men lokalerna för Nya Nynässkolan sades inte upp trots att eleverna flyttade.

- Vi har en del verksamhet kvar där, och behövde göra ljudmätningar för att göra det möjligt för kulturskolan att flytta in, säger förvaltningschefen Carola Helenius Nilsson.

Kulturcentrum

Sedan beslutet har de ursprungliga planerna på att kulturskolan ska ta över Nya Nynässkolan utvidgats till att omfatta idéer om ett helt kulturcentrum, där även gymnasieskolans estetiska utbildningar ska inrymmas.

Den förstudie som gjorts är nu ute på remissrunda och ska vidare för beslut i kommunstyrelsen, troligen i januari. Flera frågor återstår att få svar på; till exempel hur realistiska planerna är, hur lång tid de tar att genomföra och vad prislappen blir.

Även om beslutet skulle stanna vid att enbart kulturskolan flyttar in kan det dra ut på tiden. I dag använder Borgarskolan aulan ibland, och träningslokaler i källaren. Samtidigt vill kulturskolan ha tillgång till hela byggnaden, och att den ska vara anpassad till deras behov.

Inga pengar till ombyggnad

I dag finns inte tillräckligt med pengar avsatta till en ombyggnad, och Bo Rickegård på Gavlefastigheter bedömer att det kan ske tidigast till sommaren.

Någon flytt till hösten ser det inte ut att bli, och det är tveksamt om det ens blir av under nästa vår.

Under tiden tickar hyrespengarna i väg för barn- och ungdomsförvaltningen. 3 miljoner kronor för ett år är nästan lika mycket som kostnaderna för sju lärare.

- Ibland tar det längre tid än man skulle vilja att krypa ur lokalkostnader, säger barn- och ungdomsnämndens ordförande Jens Leidermark, s.

Ser du situationen som ett problem?

- Jag ser det som att det finns möjligheter också, att göra något bra av lokalerna.

Läs mer i Arbetarbladet

Kommunikationsmyndigheten PTS  informerar om ny betaltjänst för äldre och funktionsnedsatta i glesbygd.

Bor du i ett hushåll som betjänas av lantbrevbärare och däralla i hushållet är minst 80 år och/eller har en funktionsnedsättning?I sådana fall har du rätt till en betaltjänst som du kan använda i anslutning till din bostad.

Betala räkningar och ta ut kontanter med utbetalningskort

Det är Kuponginlösen och ICA Banken som ansvarar för tjänsten. Den levereras av Postens lantbrevbärare i anslutning till din bostad, eftersom Kuponginlösen och ICA Banken anlitar Posten som underleverantör. Kommunikationsmyndigheten PTS har upphandlat tjänsten på uppdrag av regeringen. Tjänsten ger äldre och funktionsnedsatta, som inte använder sig av till exempel bankernas girotjänster, möjlighet att utföra enklare betaltjänster i anslutning till bostaden. Med tjänsten kan du betala räkningar med kontanter och utbetalningskort/-värdeavi från Plusgirot. Du kan även ta ut pengar med utbetalningskort/ värdeavi från Plusgirot.

Du måste uppfylla följande villkor

För att få tjänsten måste du bo i ett hushåll som betjänas av lantbrevbärare. Alla i hushållet måste vara minst 80 år och/eller ha en funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningen måste påverka din förmåga att använda vanliga serviceställen,exempelvis banker eller butiker med banktjänster. Du kan behöva lämna in ett intyg som styrker ditt behov av tjänsten. Det här är samma villkor för att få tjänsten som gällde för den tidigare betaltjänsten för äldre och funktionsnedsatta.

Läs vidare i PTS pressmeddelanden om tjänsterna här

Så här ansöker du

Om du tror att du har rätt till tjänsten och vill ha ansökningshandlingar,ska du fylla i talongen nedan, lägga den i ettfrankerat kuvert och skicka den till Brevgirot, 173 33 Stockholm. PTS ber dig att texta tydligt.

- Information om tjänsten finns även på http://www.pts.se/, http://www.posten.se/ och http://www.kuponginlosen.se/.

Mer information angående betaltjänsten för äldre och funktionsnedsatta (pdf)

----------------------------------------------------------------------

Jag vill beställa mer information och ansökningshandlingar

angående betaltjänsten för äldre och funktionsnedsatta.

Namn:_____________________________________________

Adress:____________________________________________

Postnummer och ort:_________________________________

Telefonnummer, inklusive riktnummer:___________________

Skicka i ett frankerat kuvert till Brevgirot, 173 33 Stockholm