Bårslöv har åter fått en butik. Det är en viktig injektion för orten och början på ett samarbete mellan näringsliv och byalag.

I torsdags utvärderades projektet Modellen där samhällsentreprenören Carlos Ejemyr Rojas anlitats för att hitta Bårslövs starka sidor.

- Det var viktigt att någon kom utifrån och sa att han tror på Bårslöv. Ett tag såg vi ingen ljusning, men detta gav oss ny kraft, säger byalagets ordförande Maja Johansson.

Projektet satte igång lite samarbeten över gränserna. En stark önskan i Bårslöv var att åter få en affär på orten, inte minst för alla de äldre bybornas skull.

Byalaget pratade med pizzeriaägaren Ahmed Sunay, som till vardags kallas Sam. Nu har han fördubblat ytan på sin lokal och startat en närbutik intill pizzerian. Den är öppen mellan klockan 9 och 22 och varje morgon bakar han färskt bröd i pizzaugnen.

- Folk tyckte det var så tyst i centrum och önskade en butik. Jag vill hjälpa till och har ett bra samarbete med byalaget, säger Ahmed Sunay.

Byalaget stöttar den nya butiken med marknadsföringen. Det är viktigt att Bårslövsborna handlar där för att affären ska kunna vara kvar.

- Jag får prova mig fram med vilka öppettider jag ska ha och vilka varor. Det är en närbutik och vi kan inte ha samma utbud och priser som en stormarknad, säger Ahmed Sunay.

Pizzerian är öppen från klockan 3 på eftermiddagarna, men det finns en önskan att pensionärerna på orten skulle ha ett ställe att äta lunch på. I så fall får samarbetet utökas ännu mer och kanske även vård- och omsorgsförvaltningen vara med.

- Jag jobbar redan för mycket, så jag klarar inte av att även servera lunch. Men jag har lokalen om någon annan kunde sköta lunchen, säger Ahmed Sunay.

En ökad satsning på Bårslövs pensionärer är prioriterat av byalaget.

- Vi skulle kunna stå för informationen till de gamla och bokningar, reklamblad och annat. Pizzerian kunde kanske bli en samlingspunkt även till lunch, säger Maja Johansson.

I Träffpunkten, som ligger i samma byggnad, är det fullt med aktiviteter. Café varje onsdag och fredag. Dessutom kurser i släktforskning, gympa, canasta, bingo och nyligen visade Välluvs hembygdsmuseum gamla filmer från Bårslöv. Det lockade 34 personer.

Pensionärerna är glada för närbutiken.

- Man kan inte köpa middagsmat, men allt annat handlar jag där, säger Inger Lidén.

- Det är viktigt att Bårslöv inte helt somnar in. Jag hoppas det går bra för Sam, säger Göran Sjöholm.

Andra glädjeämnen i byn är att arbetet med nya cykelvägen till Råå är igång. Den ska vara klar till sommaren. Planer finns också på att linje 1 ska gå till Bårslöv en gång i timmen på dagtid. Antagligen från juni när sommartidtabellen kommer.

- Bårslöv är på rätt väg. Äntligen har vi fått loss flera viktiga bitar som folk har tjatat om i åratal, säger Maja Johansson.

Peter Carlson

Läs mer i tidningen HD

Biblioteken i Genarp eller Veberöd har legat bäst till att väljas ut eftersom intresset varit stort i dessa båda byar. Men det är ingalunda klart ännu.
- Det kan lika gärna bli i Dalby eller Södra Sandby, säger bibliotekschef Karin Sandberg.

Det är inte bara intresset som styr utan även behoven.
- Vi tar hänsyn till barnfamiljerna som vill ha mer öppet på kvällar och helger. Vi måste se var önskemålen är störst och reda ut vilken by som är lämpligast.
Nästa torsdag besöker Karin Sandberg biblioteket och medborgarkontoret i Veberöd. Där ska hon bland annat träffa byarådet för att diskutera framtidens bibliotek.
Kunderna kommer att få tillgång till det obemannade biblioteket genom passerkort. För att få tillgång till lokalerna krävs att personen är myndig.

Det finns fler nyheter som är kopplade till biblioteken i byarna. Karin Sandberg har fått i uppdrag att utreda hur biblioteken och medborgarkontoren kan samverka på ett bättre sätt.
- I dag samarbetar medborgarkontoren i många ärenden, men det blir också en del dubbelarbete.
Karin Sandberg vill i stället att biblioteken och medborgarkontoren på respektive ort knyts närmare varandra.
- Biblioteken ska kunna stå till tjänst med en del av den samhällsservice som medborgarkontoren svarar för.

Karin Sandberg tror att en omorganisering är medborgarna till gagn.
- Det går att ge service under längre öppettider.
Det finns farhågor om att "samgåendet" mellan bibliotek och medborgarkontor ska leda till personalnedskärningar, men det avfärdar Karin Sandberg.
- Inga tjänster kommer att försvinna från byarna.

Läs mer i Skånskan.se

Norrlands inland är både bokstavligt och bildligt talat Sveriges guldgruva. Här finns mycket av de naturtillgångar i form av skog, malm, vatten och vind som utgör insatsvaror för vår basindustri och grunden för vår välfärd.

Trots att det norrländska inlandet utgör mer än hälften av landets yta bor bara omkring en tiondel av landets befolkning här. För den som söker naturupplevelser och ostörd vildmark bidrar detta faktum till att skapa svårslagbara upplevelser. För de som dagligen lever och verkar här skapar det stora utmaningar och inte sällan en känsla av utanförskap när kommersiell och offentlig service flyttar allt längre och längre bort.

Det är min övertygelse att alla invånare, oavsett var de bor, har rätt till en god och likvärdig offentlig service. Det är också därför som regeringen tillsatt en utredare som just nu arbetar med att utveckla former för hur den lokala servicen kan utformas i samarbeten mellan stat, kommun, kommersiella aktörer och de ideella krafter som finns i byalag och hembygdsföreningar.

Redan på torsdag kommer regeringen fatta beslut om en ny lagstiftning som gör det enklare att skapa lokala servicekontor. Vi gör det genom att avskaffa det krav som idag finns på regeringens godkännande och genom att avskaffa dagens begränsningar för vilka tjänster som får erbjudas hos de lokala servicekontoren.

Torsdagens beslut är bara ett första steg på vägen mot en förbättrad service på landsbygden. Vi behöver skaffa oss en bättre kunskap om hur det samlade serviceutbudet ser ut, vad de åtgärder vi hitintill vidtagit inneburit samt vilka behov som finns framöver. En av de delar av landet där servicen behöver genomgå en fördjupad analys är Västerbotten. Det är min förhoppning att vi med en förbättrad kunskap också ska kunna lägga grunden för en god service till medborgare och företag.

Regeringen behöver också se över vad vi kan göra för att skapa goda förutsättningar för den kommersiella servicen i norrlands inland och andra glesbygdsområden. Vi har därför bett länsstyrelserna i Värmland och Dalarna att utarbeta modeller för att trygga kommersiell service i hela landet.

Redan nu förbereder regeringen ett beslut om ekonomiskt stöd för att öka tillgängligheten i service i glesbygden. Stödet ska i första hand riktas mot att motverka nedläggningar av bensinmackar. Det totala stödet kommer att uppgå till 30 miljoner kronor och bygger på ett förslag som lämnats av Konsumentverket.

De ekonomiskt bistra tider som vi nu genomlever skapar en ökad press på det redan ansträngda läget för många av Västerbottens kommuner. Skatteunderlaget ökar betydligt långsammare medan kostnaderna stiger i nästan samma takt som förut.

Som kommunminister är jag väl medveten om problemen och inför kommande budgetprocesser måste hela regeringen noga överväga hur statens resurser ska användas så att vi på bästa möjliga sätt pressar tillbaka lågkonjunkturen, värnar den välfärd som kommuner och landsting ansvarar för - men också statens finanser.

Västerbottens näringsliv är viktigt inte bara för er som bor här utan för hela Sverige. Finanskrisen har gjort det svårare för små och medelstora företag att finna finansiering för sin verksamhet. För att underlätta för det lokala näringslivet har regeringen ett kapitaltillskott till ALMI Företagspartner så att de kan öka sin utlåning till nya, små och medelstora företag. Vi har också fördubblat maxbeloppet för mickrolån till små- och nyföretagande.
Västerbotten och Norrlands inland står inför stora utmaningar men det är också en del av Sverige som bär på en oerhörd rikedom. Jag vill genom mitt arbete dra mitt strå till stacken för att vi med gemensamma krafter ska kunna möta de utmaningarna och fortsatt stärka den välfärd dom har sitt ursprung i norrlands skogar, berg, forsar och öppna vidder.

Mats Odell

Läs mer i Västerbottens Kuriren

Ockelboborna har demonstrerat och agerat kraftfullt för att få en bättre polisnärvaro i samhället. Inte minst sedan det uppmärksammade bankrånet har kraven på polisen ökat.

I går fick de till viss del gehör för sina krav då polisen flyttar in delar av sin verksamhet i kommunhuset.

Genom ett samarbetsavtal mellan polisen och kommunen ska speciellt utbildade kommunanställda hjälpa allmänheten med olika göromål alla vardagar i veckan.Det ska gå att lämna in mindre hittegods och göra alla ansökningar om olika tillstånd, passansökan undantagen, på kommunens informationskontor.

Kommunalrådet Magnus Jonsson var glad och såg fördelar då allmänheten lättare får en direktkontakt med polisen.

- Det är viktigt för oss att få samverkanslösningar för att behålla servicen, betonade han.

Christina Forsberg tycker att det nya arbetssättet blir en förbättring för Ockelboborna. Också för polisen blir det bättre där två personer närmast kommer att fungera som kommunpoliser. De båda, Wigon Lind och Sven-Olof Åbergh, jobbar redan i Ockelbo men genom samarbetet ska de bli mer synliga ute i samhället.

Christina Forsberg ser det som ett sätt att arbeta brottsförebyggande.- Men det innebär inte att de finns här alla vardagar utan de ska jobba utifrån behov vilket kan innebära en del kvällsjobb, påpekar hon.

Samarbetet mellan kommun och polisen ger även bättre arbetsmiljö på kontorssidan där två personer delar på arbetet, något som gör att man undviker ensamarbete. Det blir samtidigt kostnadseffektivare.

Sedan en tid har polisen ökat sin närvaro i Ockelbo med tätare trafikkontroller och en ungdomspolis har arbetat på Perslundaskolan.

Samarbetet i Ockelbo, mellan polisen och kommunen, blir det första i länet, men erfarenhet finns sedan tidigare från Heby i Uppsala län. Christina Forsberg säger att det kan bli aktuellt i Hofors. Även där protesterar kommuninvånarna och vill se en ökad polisnärvaro.

Läs mer i Gefle Dagblad

Boka lokaler, få turistinformation och lämna tillbaka låneböcker - redan tidigare var det inte mycket man inte kunde göra på kommunens informationskontor. Och i går flyttades också polisens serviceärenden över hit.

- Det är kul med lite nya grejer, vi har ju redan flera olika verksamheter, tycker Lena Stridh som tillsammans med kollegan Kajsa Carlsson ska gå utbildningar hos polisen för att lära sig det nya.

Här ska man kunna hämta och lämna in blanketter, få hjälp att göra polisanmälningar och lämna in mindre hittegods. Den första veckan kommer polisen Maria Berg, som jobbade i expeditionen på stationen tvärs över gatan, att finnas där som stöd. Tidigare har Ockelboborna kunnat komma till polisstationen i Ockelbo två dagar i veckan.

- Vi har haft mellan två och femton besök om dagen i Ockelbo. Nu kommer vi att vara tillgängliga varje dag men det är svårt att säga om det kommer att öka besöksantalet, säger enhetschefen Ann-Berit Huhtala som ansvarar för att utbilda personalen.

Samtidigt stänger polisstationen. Tanken är att två poliser ändå ska vara synliga i Ockelbo de flesta av veckans dagar. Närpolisen Sven-Olof Åberg har sällskap av Wigon Lind, tidigare stationerad i Bergby. De kommer däremot inte att vara placerade i Ockelbo och utgå från sitt rum i kommunhuset, utan utgå från Gävle.

Kommunen och polisen kommer att arbeta fram ett större samverkansavtal under året och det här är den första kommunen i länet som startar ett samarbete med polisen.

- Men det finns andra vi önskar inleda sådana här samarbeten med också, säger länspolismästare Christina Forsberg som var i Ockelbo för att inviga de nya lokalerna.

Magnus Jonsson (S) har varit engagerad i att få flera poliser till Ockelbo och han är nöjd.

- För mig är inte lokalen det viktiga utan servicen ute i samhället. I små kommuner känner man att en efter en av de större samhällsfunktionerna försvinner. Då är det upp till oss att hitta samverkanslösningar så vi får ha kvar servicen.

Fakta.
Detta kan du göra på kommunens informationskontor

Detta kan du göra:

Få hjälp att göra en polisanmälan

Hämta och lämna olika blanketter, till exempel ansökan om vapenlicens eller olika tillstånd

Lämna in enklare hittegods

Så småningom kommer det också att finnas en telefon direktkopplad till polisens nummer 114 14 och en dator med internet där man kan göra polisanmälningar på polisens hemsida

Du kan däremot inte:

Ansöka om pass

Lämna in skrymmande hittegods som cyklar

Lämna in vapen

Läs mer i Arbetarbladet

- Vi är glada och tacksamma för vår butik, säger Monica Eriksson, som precis helghandlat i Konsum i Åmot. Här finns det mesta man behöver och vi är trogna. Jag handlar aldrig på stormarknader.

Monica Erikssons granne Lisa Brodin har passat på att få skjuts till butiken. Hon berättar att hon bott i samma hus i Åmot i alla tider.

- Jag kommer ingenstans så det är tur att butiken finns, säger hon.

Konsum Åmotsbruk är en fristående ekonomisk förening. Tillsammans med Konsum Forsbacka är de två de enda som står utanför Konsum Gävleborg i länet.

Föreningen har 342 medlemmar och alla har ett ägarkapital i föreningen. För första gången sedan år 2000 ger föreningen återbäring på förra årets köp. Den här gången blev det en procent.

Anette Larsson är föreningsledare, vilket är detsamma som butiksföreståndare. Tillsammans är de fyra som jobbar i butiken, men ingen på heltid.

- Vi har öppet sju dagar i veckan, berättar Anette Larsson. Förr hade vi bara öppet en enda söndag om året, första advent. Men det är viktigt att det är söndagsöppet i alla fall några timmar.

Just de där timmarna på söndagen är något som Margareta Lindblad, trogen kund, uppskattar.

- Den sociala biten är viktig, säger hon. Man kan komma hit och träffa andra.

Butiken, skolan och äldreboendet är tre viktiga saker i Åmot. Det är alla vi pratar med överens om. Försvinner butiken och skolan flyttar barnfamiljerna. Bara de äldre blir kvar och till sist dör bygden ut.

- Det är nödvändigt att ge all service vi kan, säger Per Agefeldt, ordförande i föreningen Konsum Åmotsbruk. Vi är ombud för Systembolaget, Apoteket och Posten.

Han bor hela vinterhalvåret i Svartnäs och besöker butiken minst en gång i veckan. Med en yrkesbakgrund i kooperationen är han till stort stöd. Hans kontakter har gjort att Åmotsborna till jul kan handla speciallevererade charkvaror från Värmland som Per Agefeldt hämtar själv med hjälp av grannens släpvagn. Året om finns "Sveriges godaste falukorv", också den från Värmland.- Vi försöker vara unika på något sätt, säger han.

Mittemot butiken ligger byns mack. Den lever på övertid. Egentligen skulle den ha stängts 1 juli förra året men fick ett års frist. Sedan OK/Q8 kom med beslutet att stänga har Konsumföreningen legat på för att få behålla macken - som de i alla fall sköter.

- Vi är beredda att ta över och driva macken själva, säger Per Agefeldt. Det finns andra bolag som kan tänka sig att ha mack här. Jag har haft kontakt med ett par.

Försvinner macken måste byborna åka iväg för att tanka och då kanske de passar på att handla annat också, vilket på sikt självklart drabbar butiken - och byborna.

Läs mer i Gefle Dagblad

Nu 14 månader senare kan vi som var med i manifestationen tillsammans med de över 3 000 som skrev på namnlistor har förhoppning att det, inom de närmaste veckorna, blir klart att Ockelbo får poliser på dagtid, måndag - fredag, samt tillgängligheten för ärenden som hittegods, blanketter med mera via kommunens informationskontor.

Jag är övertygad att det engagemang som vi alla gemensamt visade i manifestationen gjorde att Ockelbo nu ligger i framkant för att skapa ett mer hållbart arbetssätt där kommunen och polisväsendet tillsammans, på lokal nivå, skapar de bästa förutsättningar för bland annat­ förebyggande verksamhet.

För att allt detta ska komma att fungera på ett tillfredsställande sätt är att kommunledningen skapar en liten referensgrupp från allmänheten så att kommande beslut blir förankrad i verkligheten.

Ett stort tack till manifestationens initiativtagare och alla som deltog.

Nu har vi bara upploppet kvar och min önskan är att efter målgång få se poliser på våra gator och torg för lång tid framöver.

Kjell Söderström

Läs mer i Gefle Dagblad

ECKERÖ Eckerö kommun har en stor befolkningsandel av äldre kommuninvånare som är beroende av närservice, konsterarer Eckerö näringsnämnd i ett pressmeddelande.

-Att bygden behöver sin butik är en gammal devis. Näringsnämnden vill uttrycka sin medkänsla med företagarparet Peter och Rosie Tapper som i det längsta och med hårt arbete försökt hålla butiken öppen, skriver nämnden.

Näringsnämnden har samrått med innehavarna till Hamnbutiken i Berghamn, Benita Johansson och Marja Rosenqvist, och ser en ljusning. Hamnbutiken har för avsikt att utöka sitt sortiment och sina öppettider samt att samarbeta med Nordins café och postombud för att upprätthålla den service vi är vana vid.

-Det gäller nu att se framåt och uppbåda ett ökat engagemang för Eckerö och dess framtid menar Näringsnämnden i sitt uttalande. Näringsnämnden har inlett planeringen för ett antal Leader-projekt som syftar till att intensifiera samarbetet mellan företagare och lokala myndigheter, föreningar och byalag.

Projekten ska vara en drivkraft för hållbar utveckling, entreprenörskap och bidra till en ökad sammanhållning i bygden.

-Eckerö uppvisar ett flertal exempel på mycket lyckade nyetableringar inom hotell- café- och restaurangbranschen under senare år.

-Näringsnämnden noterar tacksamt att kommunen erhållit ett nytt postombud med omgående verkan. Händelsen illustrerar bara sårbarheten och kortsiktigheten i den ombudsmodell som Posten på Åland tillämpar där grundläggande offentlig service blivit helt utlämnad till marknadens villkor, konstaterar ordförande Ellinore Kullenberg tillsammans med kommundirektören Jörgen Lundqvist

Läs mer i Ålandstidningen

- Det finns ingen kommun i Sverige som har någon konkret plan för landsbygden och det påverkar flykten från landsbygden, säger Owe Nordling från Högboda som är ordförande i Länsbygderådet i Värmland. Principen för projektet är att i bästa samförstånd med politiker och tjänstemän göra en framtidsplan för landsbygden som dels kan kopplas till översiktsplanen och dels varas en grund för Leader-projekt.

Owe Nordling säger att genom en politisk förankring med kommunen involverad ökar den ömsesidiga förståelsen både för landsbygdens möjligheter och den kommunala organisationen.

Projektet har fått stöd från Region Värmland, länsstyrelsen, banker och bankstiftelser och nu söker man även stöd från värmländska kommuner.

- Även om en kommun inte ger ett ekonomiskt stöd är det viktigt att ha ett verbalt stöd och ett samarbete. Ingen kommun vi frågat har hittills sagt nej till att vara med i projektet.

Owe Nordling säger att bymacken, lanthandeln och byskolan är typiska exempel på vilka möjligheter landsbygden har att överleva.

- Försvinner macken bredvid lanthandeln försvinner även lanthandeln inom några år. Och försvinner de unga från bygden blir det inga barn och inga skolor.

En sådan utveckling ser Länsbygderådet som ett stort problem.

- Det ger en utveckling med många äldre och en kostnadsökning.

Owe Nordling har förhoppningen att man ska kunna starta projektet med de lokala utvecklingsplanerna redan den här månaden.

- Vi ska ta hand om projektet och leda det vidare. Det finns en framtidstanke, säger Owe Nordling.

Läs mer på hemsidan nwt.se

Nedlagda skolor och långt till polis och sjukvård - steg för steg överger samhället den svenska glesbygden.
Uppdrag granskning har gjort en resa i ett Sverige som håller på att försvinna.

ALDRIG FÖRR har så få människor bott i den svenska glesbygden. Och de som bor kvar får allt längre till det som de flesta andra tar för givet: bensinmackar, sjukvård, dagis, skola och livsmedel.

Samtidigt som Sveriges totala folkmängd ökat så har befolkningen i glesbygden minskat med 20 procent och samhällets service har försämrats i samma takt som avfolkningen.

ETT EXEMPEL är byn Lakaträsk i Norrlands inland, en by där det en gång fanns tre caféer och dans i Folkets Hus. Där fanns industrier och butiker.

Maj Carlsson jobbade i det som blev byns sista butik - en naturlig mötesplats fram till nedläggningen 2000.
- Det blev ju bara mindre och mindre folk, folk for på andra ställen och handlade, berättar hon.

Hur var det att bo här då, jämfört med nu?
- Ja, det var ju livligt. När ungdomar finns då är det ju liv i en by.

Men hur är det nu då?
- Ja, det är dölugnt. Man ser knappast en människa på hela dan här, säger Maj Carlsson.

LAKATRÄSK är inte unikt. Sedan 1996 har nästan var tredje butik i den svenska glesbygden slagit igen.
Också annan service har blivit sämre.

När Svensk kassaservice nyligen upphörde betydde det att möjligheten att betala räkningar eller ta ut pengar via en lantbrevbärare försvann.
- Kundkontakten har blivit mindre och mindre, det har blivit mindre och mindre att göra. Vissa dagar kanske man kan träffa någon, så det är ju tråkigt, säger lantbrevbäraren Kent-Owe Wikman.

I BYN PÅLKEM bor bara elva personer kvar och Konsumbutiken - den är nedlagd sedan länge. Och i lilla Granträsk finns bara en enda barnfamilj.
Föräldrarna Teresia och Henrik Andersson är själva uppvuxna i glesbygd och har valt att stanna kvar.

Deras sexåriga son Hampus har drygt 3,5 mil till skolan i Överkalix. Han blir upplockad av skoltaxin klockan sju på morgonen och kommer hem vid fyratiden på eftermiddagen.
- Du planerar ju när du bor så här. Du veckohandlar och du får bara lägga upp det annorlunda, säger Teresia Andersson.

HENNES MAKE Henrik har sett byarna tömmas under årens lopp.
- Det är ju trist när man kör förbi och inte ett gatlyse är tänt och allting är nedsläckt. De äldre har hunnit falla bort de sista 15 åren och det har inte fyllts på någonting, säger han.

Spelar det någon roll för Sverige att folk inte bor i glesbygden något mer?
- Nog tror jag att det spelar roll för Sverige. Det är ju roligt när det finns alla sorters människor. Det blir ju som en ödebygd som ingen bryr sig om och ingenting finns om alla flyttar. Vägarna blir oplogade.

Hur mycket service ska samhället satsa på få människor, när det gäller butiker, när det gäller plogning, när det gäller post?
Ja, det är ju svårt. Jag tycker ju att man ska försöka hålla i alla fall så att alla kan ha ett drägligt liv som bor kvar i alla fall, säger Henrik Andersson.

När vi körde hit så kändes det ju verkligen som att vi körde mil efter mil rakt in i skogen. Det kändes ju verkligen ensligt här ute?
- Ja, jag tycker ju om det. Det är ju därför jag väljer att bo så här. Jag trivs att bo lite nära naturen. Jag tycker om att gå ut och se min ren på bron och någon älg kan man få se. Någon hare ser man ju och någon räv. Det är ju kul, säger Teresia Andersson.

SKOLAN är för många symbolen för att det finns en framtid i en by. Bara under de senaste tio åren har antalet skolor i glesbygden minskat med 20 procent.

När skolan i Lansjärv lades ned år 2000, trots elevernas protester, betydde det att byns utförsbacke blev brantare. En hel generation håller på att lämna Lansjärv.
- När skolan lades ner flyttade alla kort efter. Och ingen lär ju flytta till Lansjärv. Ingen har flyttat hit som har barn, för de vet att det är långt till skola. Så är det, säger Pernilla Nordin, som själv planerar att flytta inom ett par år.

Jeanette Andersson var en av många elever som protesterade när skolan i Lansjärv stängde. Idag jobbar hon i Hakkas skola, en liten byskola med drygt 100 elever.

Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka till Lansjärv?
- Nej, det skulle jag inte kunna tänka mig.

Varför inte?
- Det finns som sagt inte så mycket kvar där. Det finns inte så många yngre familjer, så många ungdomar som bor där och ingen skola. Ska jag skaffa barn så vill jag bo på ett ställe som har en skola, säger Jeanette Andersson.

Reportrar: Hasse Johansson och Nicke Nordmark

48 timmar: Maten körs ut från Masugnsbyn

Flera landsbygdsutvecklare oroas över framtiden för länets lanthandlare när allt fler väljer stormarknaderna istället. Många tror att man stöttar lanthandeln när man köper tidningen där, men så ser inte verkligheten ut.

För ett halvår sedan tog Johanna Wallin över lanthandeln i Dädesjö nordost om Växjö, men nu kan hon tvingas stänga den 90 år gamla affären.

- När det är dåliga tider vill man inte lägga några extra pengar på något som är mer miljövänligt än när det är bra tider. Nu är ju hela världen i en svacka och det var ju inte den bästa tiden att starta nu, säger Johanna Wallin.

Oroande utveckling
Landsbygdsutvecklarna i Kronoberg oroas över utvecklingen. Många förstår inte vad som krävs för att en lanthandel ska fungera säger man. Det räcker inte att invånarna bara köper en tidning.

- I Ljungby kommun finns det idag en handfull lanthandlare kvar, det är en halvering sedan 80-talet. Nu när en ny stormarknad byggs så finns en ännu större oro bland lanthandlarna i Ljungby, säger Annette Olsson som är landbygdsutvecklare.

I Markaryd finns det en lanthandel kvar. Förr fanns det i nästan varje by. 

Stormarknader tar kunder
Många av dem som handlar väljer att göra det i affärerna i Växjö efter jobbet. De trognaste lanthandelskunderna är de äldre som inte jobbar längre. Och det räcker inte för att lanthandeln i Dädesjö ska överleva.

Det här oroar Lennart Aronsson som behöver affären eftersom han inte längre orkar åka till Växjö och handla. 
- Det går inte. Man kanske har storhandlat i stan, men glömt att köpa jästen. Men det går inte att bara gå hit och köpa jäst, säger Lennart Aronsson.

I Dädesjö ville alla ha en lanthandel. Men nu kan Johanna Wallin tvingas stänga efter bara ett halvår. Att pressa priserna och sälja närproducerat räcker inte.

Lars-Peter Hielle

Läs mer på SR

Centraliseringen av Försäkringskassan är ett tydligt bevis på hur den enskilda människan kommer i kläm när staten rationaliserar. En gigantisk toppstyrd organisation där försäkringsläkare inte ens behöver träffa den person som han eller hon ska bedöma vara frisk eller sjuk.

Men Försäkringskassan är inte det enda exemplet på statlig toppstyrning och centralisering. Varenda statlig myndighet genomgår i princip samma utveckling. Polisen, Länsrätterna, Åklagarmyndigheten, Tullen och Skatteverket är några andra statliga myndigheter som centraliserar och rationaliserar. Överallt är det problem. Polisens nya organisation har många diskuterat. När något händer i en liten kommun kan larmcentralen vara 50 mil bort och poliserna om det överhuvudtaget finns några i tjänst 20 mil bort.
 

Det är staten som styrs av regering och riksdag som urgröper landet. All kompetens, alla viktiga ärenden centraliseras. Det innebär i sin tur att kompetent arbetskraft flyttar. Vill människor göra karriär och ha bra jobb är det Stockholm som gäller.

Sedan har höga representanter mage att sitta och snacka om att det behövs en vettig regionalpolitik och uppgivet sucka om att de verkligen vill att hela Sverige ska leva. Det är bara skitsnack! I varenda handling, i vart enda regleringsbrev som utformas förordar de koncentration och utarmning av landsbygden.

SVT 1 ONSDAG 4 FEBRUARI kl 20.00: Nedlagda skolor och långt till polis och sjukvård - steg för steg överger samhället den svenska glesbygden.

Uppdrag gransknings reportrar Hasse Johansson och Nicke Nordmark har gjort en resa i ett Sverige som håller på att försvinna.

Se trailer och du kan även tipsa reportrarna genom att gå in på Uppdrag Gransknings hemsida

Läs mer på Hela Sverige Ska Leva

Enligt ett förslag från länets polisledning ska polisen spara in på sina kostnader för lokaler. Det innebär att polisstationerna i Ockelbo och Hofors ska försvinna. I stället tänker sig myndigheten att stationerna ska integreras i respektive kommuners kommunhus.

Öppna två dagar i veckan

- Då får vi en bättre service och ökad tillgänglighet. I dag är polisstationerna bara öppna två dagar i veckan, säger Pär Langer som tycker att polisen har en bra dialog med kommunerna om förslaget.

Tanken är att till exempel kommunernas växelpersonal ska få utbildning i att sköta polisärenden som att ta emot hittegods och att lämna ut och ta emot blanketter.

Poliserna, 1,5 tjänst på varje ort, ska i stället kunna koncentrera sig på att göra yttre tjänst i uniform.

- Det kan vara till exempel trafikkontroller eller att tjänstgöra på kvällar och helger vid behov, säger Pär Langer.

Ockelbo stängs först

Varifrån poliserna ska utgå är dock oklart. Troligen blir det från Sandviken eller Gävle.

Förändringen genomförs troligtvis i Ockelbo innan Hofors. Enligt Pär Langer ska ett beslut vara fattat inom de närmaste månaderna.

Ockelbos kommunalråd Magnus Jonsson (S) bekräftar att det pågår "intensiva diskussioner" i frågan. Han är inte negativ till att polisens administrativa del flyttar in i kommunhuset. Exakt hur det ska gå till är dock inte bestämt än.

Trygghetsfråga

- Vi kan nog hitta en lösning på att hantera hittegods och blanketter tillsammans, men det är oerhört noga att det finns poliser kvar i byn. Det är en trygghetsfråga för befolkningen att veta vem som är polis i Ockelbo och på det området tolererar vi inte några neddragningar, säger han och påminner om den namninsamling för fler poliser som ägde rum för ett år sedan i Ockelbo.

I Hofors ligger planerna något längre fram i tiden. Hur långt är oklart, men enligt kommunalråd Marie-Louise Dangardt (S) har det inte inletts någon dialog med polisen. Hon är en stark motståndare till att polisen gör neddragningar och tycker att det är bedrövligt att statliga myndigheter inte tar något ansvar på landsbygden.

Poliser behövs

- De små kommunerna på landsbygden riskerar att bli frizoner för kriminella. Vi behöver minst lika mycket poliser här som på andra ställen, säger Marie-Louise Dangardt.

Hon tycker att det viktigaste är att polisen syns och finns när den behövs ute i samhället och menar att det vid tidigare omorganisationer knappast har blivit bättre med den saken.

Läs mer i Arbetarbladet