Det gamla boningshuset med anor från 1600-talet har renoverats och hyser nu en ostbutik samt ett kafé som bara serverar hembakat. I huvudbyggnadens källare ystas osten i toppfräscha lokaler.

Prisbelönta ostar

Och deras hantverk har blivit en succé. Trots att paret inte gör någon särskild reklam har framgångssagan varit ett faktum sedan dag ett. På bara två och ett halvt år har priser och nomineringar rasat in. Bland annat "Bästa pressade ost" för parmesantolkningen Maximus. Även Granjon är en prisbelönt ost signerad Kullens Gårdsmejeri.
- Ost är en levande produkt. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, förklarar Stephen och syftar på guldostarna Maximus och Granjon som bägge kom till av ren tillfällighet.
- Tur att man då skriver ner varje steg i processen så att gyllene tillfällen som dessa går att upprepa, säger han och skrattar.
Receptet bakom framgången då? Ett rejält mått känsla och ödmjukhet samt fjällkor och getter med namn som Mamma Mia, Coco Chanel och Garbo.
Inte att förglömma är storbocken Ozzy Osbourne samt lillbruse Quando.

Info: www.kullensgardsmejeri.se

Världsmarknadspriserna på spannmål, som vete, har blivit allt lägre under hösten. Ännu har det inte haft så stor effekt på matpriserna, men både Axfood, Ica och Coop hoppas att det ska märkas i plånboken i början av nästa år.
- Vissa faktorer pekar på att vi kan sänka en del priser, men det har vi inte sett effekten av ännu. Vi håller på att förhandla med producenterna. Men det blir alltid en eftersläpning och det är en trög process, säger Ingmar Kroon, presschef på Axfood, till TT.

Svårt få ned
Enligt Tomas Svaton, vd på branschorganisationen Svensk dagligvaruhandel, är det alltid svårare att få ner priserna än att få upp dem. Men han tror ändå på en sänkning under 2009, speciellt av spannmålsbaserade varor, mejeriprodukter och kött från Sverige.
- Köttpriset är också bundet till spannmålspriset eftersom det ingår i djurens foder, säger Ingmar Kroon.

Det sänkta oljepriset, som påverkar både transporter och framställning av flera livsmedel, väntas också ha en positiv effekt på priserna.
Men läget ser inte lika ljust ut för importerade varor. De kan i stället bli dyrare. Kronans fall mot framför allt euron gör varor vi köper från EU-länder dyrare. Det handlar framför allt om frukt, grönsaker och kemiska produkter som till exempel tvättmedel.

Svårt läge
Handelns utredningsinstitut (HUI) tror att matpriserna i snitt kommer att öka med 2 procent under 2009. Det innebär en rejäl uppbromsning jämfört med 2008, då priserna hittills ökat med runt 7 procent.
- Prognosläget är extremt svårt på grund av allting som sker just nu och det svåraste man kan göra är prisprognoser. Men vi har gjort en uppskattning och tror att prisökningstakten kommer att falla, säger Jessica Lindblom på HUI.

Läs mer i Arbetarbladet

Bondens egen marknad har blivit ett återkommande inslag i Gävle. Det här var tolfte gången i år som arrangemanget genomfördes. 17 försäljare av närproducerade varor fanns på plats.

- Det är lite färre än under höstmarknaderna då vi också brukar ha fyra-fem grönsaksodlare med. Men det är ju inte säsong för det nu, säger Christer Ekdal, kassör i Bondens egen marknad i Gävle.

Besökarna kunde botanisera bland ost, lax, kyckling, hjortkött och mycket annat.

- Lammkorv passar perfekt på julbordet, ansåg Johannes Engvall från Fårmidabel som sålde just lammkorv och även fårskinn.

Detta instämde fler i, bland andra Fred Rothpfeiffer som såg till att införskaffa en bit av den Delsbotillverkade delikatessen.

Fred Rothpfeiffer är en stor vän av Bondens marknad. Han har själv en bakgrund i branschen - i 15 år var han småbrukare i Delsbo - och känner till villkoren.

- Jag högaktar verkligen dem som håller på med det här, säger han.

Läs hela artikeln i GD

Större skördar med fler bin

Honung är ett naturligt sötningsmedel med lågt GI som innehåller nyttiga antioxidanter och spårämnen. Lokal honung bidrar till större fruktskördar, fler blommor på ängarna och ger bättre avkastning för våra lokala bönder.

Honung tillverkas av bin och är sött och gott i te. Ungefär så mycket känner vi väl till lite till mans.

Men att bin och deras arbete är en viktig kugge i den lokala odlingen kanske inte är så välkänt.

Det bekräftas av Matias Köping, en av Gästriklands största biodlare. Han har faktiskt till och med börjat hyra ut sina bisamhällen till bönder.

- Det var första gången i år som jag gjorde det. En bonde hörde av sig och ville hyra ett flertal bisamhällen till sina raps- och vitklöverfält, säger han.

Syftet från bondens sida är att öka avkastningen på sitt fält. Fler pollinerade blommor i fältet medför högre oljeavkastning. För Matias Köpings del är vinsten att raps ger mycket nektar. Och därmed större honungsskörd.

Han har sina bisamhällen placerade lite varstans i skogar och på fält runt om i Gästrikland. Genom att planera var man ställer ut bikuporna och när man tar hand om honungen kan man faktiskt få helt olika smak på produkten.

Matias Köping gör skillnad mellan skogshonung, hallonhonung och ljunghonung för att ta några exempel.

Typiskt för vår svenska honung är att den är väldigt fast i konsistensen. Det beror på vilka blommor som finns i vår natur. I Sydeuropa dominerar andra växter som ger en mer flytande honung.

Dessutom varierar naturligtvis även floran på olika håll i Sverige.

- Maskros, fruktträd, hallon, vitklöver och rallarros är huvudingredienserna i honung i våra trakter, säger Matias Köping.

I den ordningen blommar de olika växterna. Och det gäller för biodlaren att förbereda sitt bisamhälle så att det finns många flygbin som kan samla in nektar när den önskade sortens blomma levererar som mest. Hela honungssäsongen varar bara under knappt två månader, från mitten av juni till augusti. Så det är bråda dagar.

Tidigt på året behöver bisamhället behålla all honung för att kunna föröka sig. På hösten börjar de samla inför vintern. Men den honungen kan man byta ut mot sockerlösning, som sedan blir näring till samhället under vintern. Det är faktiskt en fördel för bina.

- Den sena honungen kan bli så fast att den blir för hård när det blir kallt. Då kan de inte äta den och då svälter de ihjäl. Sockerlösningen blir aldrig så trög, säger Matias Köping.

Där faller alltså lite om vegan-retoriken att biodling är slaveri. Bina har nytta av att bli ompysslade. Och de lokala biodlarna förtjänar vår uppskattning och att vi köper deras honung.

- Det finns flera anledningar till att köpa lokal honung. Man främjar biodling lokalt som i sin tur främjar fruktträd, bärbuskar och annat i den ekologiska mångfalden.

- Äter man lokal honung har alla bönder och trädgårdsodlare i trakten tillgång till bin för att få pollinering.

- En annan anledning är att det är en ren naturprodukt utan artificiella sötningsmedel eller olika E-nummer som jag tycker att yngre generationer tycks få i sig allt mer av, säger Matias Köping.

Hans vurm för honung får faktiskt stöd från forskarhåll.

Två mikrobiologer från Lunds universitet har hittat vad de tror kan vara förklaringen till att honung historiskt sett alltid har ansetts ha medicinska egenskaper.

De har nämligen upptäckt en avancerad bakterieflora i honungsmagen, där bina förvarar sin nektar under flygningen från blomma till kupa. På något sätt förädlas nektarn och förses med flera viktiga spårämnen, mjölksyraenzymer och antioxidanter. Dessutom, konstaterar forskarna, har honung mycket lägre GI än socker.

Om forskarna kan bevisa sina fynd kan det leda till en avsevärd statushöjning för honungen som livsmedel och hälsopreparat.

Fram till dess kan vi nöja oss med att det är gott, naturligt och lokalproducerat. Ta en sked honung i ditt te, eller ringla lite över ostmackan, tipsar Matias Köping.

- Det blir en god kontrast mellan det söta och det salta, säger han.

Läs hela artikeln i GD

Gefleortens Mejeriförening har ungefär 100 medlemmar från Tärnsjö i sydväst, via Torsåker och upp till Gästrikekusten söder om Axmar.

Två mjölkbilar kör i stort sett dygnet runt för att hämta in all mjölk. Varje gård besöks varannan dag.

När tankbilen är ordentligt rengjord på utsidan öppnar Peter Lind en lucka och tar ut ett provrör som innehåller en liten skvätt mjölk från varje gård. Den snabb-analyserar han i jakten på spår av antibiotika. Först när testet är klart börjar han pumpa över mjölken i mejeriets tank.

Kraven på hygien och spårbarhet är enormt högt ställda. Inget får gå fel. Minsta förorening kan ställa till fantastiskt mycket skada i den känsliga mjölken.

Men Gefleortens mejeri är modernt och har väldigt hög hygienstandard, trots att byggnaderna är från 1950-talet. Faktiskt är hygienen så bra att laboratoriets tester nu ger klartecken att flytta fram bäst före-datum från sju till åtta dagar efter produktion. Testerna på elva dagar gammal mjölk visar att den fortfarande är utmärkt. Men man måste ha lite marginaler eftersom konsumenten inte har sin mjölk i kylen hela tiden.

Från mjölkbilen till jättetanken på 100 kubikmeter strömmar sedan mjölken till ett stort rum med kilometervis av rostfria rör, ventiler, aggregat och tankar. Här pastöriseras, separeras, standardiseras och homogeniseras mjölken på ett par sekunder. Skummjölk och fett skiljs åt, för att sedan blandas ihop igen i lagom proportioner beroende på vilken produkt det ska bli.

Nästan 60 procent av all mjölkråvara hamnar till sist i mejeriets absoluta storsäljare, 1,5-litersförpackningen med mellanmjölk. Men totalt tillverkas 50 olika produkter. Utöver mjölk och fil även yoghurt, crème fraiche och gräddprodukter. Både egna och andras. Bland förpackningarna märks till exempel Ica, Norrmejerier och Milko.

- Vår roll och ledstjärna är och har alltid varit "ditt lokala mejeri". Sen att vi blir intvingade i ett hörn på EMV-produktionen och samarbete med andra mejerier, det får vi acceptera för att klara lönsamheten, säger produktionschefen Hans Wickström.

Trots att livsmedelsjättarna kan ställa stora krav med sina egna märkesvaror är han inte särskilt bekymrad. Det lokala vinner ändå, tror han.

- 2008 har varit ett väldigt starkt ekologiskt år. Men frågan är om inte ordet "nära" har varit ännu starkare. Det är inte fel om det fortsätter på det sättet, säger han.

Lokal mat är uppskattad. Hans Wickström minns gärna vilket ståhej det blev när Willys skulle sluta sälja Gefleortens och gå över till Milko. Kunderna protesterade så våldsamt att kedjan fick backa.

Han sörjer den tid då Gefleortens var ett komplett mejeri med egen ost- och smörtillverkning. De bitarna försvann i samband med ett misslyckat försök att gå samman med Arla i början av 90-talet. Sedan dess har Gefleortens i stället försökt bygga sitt varumärke kring sin självständighet och sin lokala förankring. I år fyller mejeriföreningen 75 år.

Läs mer i Gefle Dagblad

På väggen i det lilla mottagningsrummet på Gävlefisk, eller Sjöboden som företaget numera heter, sitter två planscher. Den ena har rubriken "Strömming. Från hav till matbord, en resa på 15 mil". På den andra står det "Från torsk till fiskpinne, en resa på 4 400 mil".

Planscherna pryds med kartor och pilar över resvägen, Gävle-Stockholm respektive Berings hav-Kina-Sverige.

- Lite propaganda så där, säger Tony Persson, plats- och försäljningschef på fiskfabriken.

Just i dag har det kommit in ungefär tre ton strömming som fileas och paketeras på ungefär en halv dag.

Just ovissheten om hur mycket fisk man får in är ett problem. Likt björnfällen i sagan säljer Tony Persson ständigt fisk som fortfarande simmar omkring någonstans i bottenhavet.

- Om jag gör en affär på fredag säljer jag fisk som ska vara i butiken på måndag. Blåser det och är dåligt väder på söndagen så att fiskarna inte kommer ut blir det svårt, säger han.

Den enda nödåtgärden som finns att ta till är att köpa av någon finsk fiskare. Men det innebär två dagars leveranstid.

Målet är förstås att fisken man rensar och säljer ska fiskas av de egna båtarna. De är tre stycken. En båt som landar i Stocka utanför Hudiksvall, och så de två Bönafiskarna. Lasse Berglunds båt samt Tomas Karlsson och Bernt Bergströms båt.

- Det är bekymrande att det inte ser ut att bli någon föryngring här, säger Tony Persson.

Han ser en ökande efterfrågan på fisk, och i synnerhet den nyttiga och billiga strömmingen. Men han är osäker på om fiskeflottan räcker till.

Sommartid är det inga problem, för då går de små skötbåtarna ut och deras fångst är ett välkommet komplement. Men vintern kan vara tuff.

I fiskfabriken luktar det föga förvånande väldigt mycket fisk. Strömmingen kommer direkt från båtarna lastade i stora plastlårar med 400 kilo fisk i varje. De tippas över i ett vattenbad. Därifrån åker fiskarna via ett transportband in i filé-processen.

Först i kedjan står Gai Ngyien och vänder med flinka händer strömmingarna så att alla landar i var sitt litet fack med huvudet nedåt. En vass kniv nackar fisken samtidigt som den träffas av en vattenstråle som skjutsar den lilla huvudlösa fisken bakåt i spåret. Swisch, så har en likadan kniv skurit av stjärtfenan. När fiskarna sedan kommer ut ur en två meter lång rostfri tunnel har de tagits ur och förvandlats till filéer.

Tommy Englund sitter på efterkontrollen med en sax i handen och knipsar av de stjärtfenor som maskinen missat. Sedan återstår packning. Antingen i isade tiokiloslådor till branschen eller i de ljusblå trågen som sedan körs till matbutikerna.

Gävlefisk står själv för en stor del av distributionen till butikerna i närområdet. I vissa fall får fisken skjuts med Gefleortens bilar.

- De fyller sina bilar och vi slipper åka. Det är miljövänligt!, säger Tony Olsson.

Fisken behandlas inte överhuvudtaget med några salter eller konserveringsmedel. Det enda som förbrukas i fabriken är rent vatten. I konsumentförpackningarna är det en särskild syreblandning som gör hållbarheten lite längre. Inga andra hemligheter.

Läs mer i Gefle Dagblad

Det skramlar ganska rejält i det nybyggda packeriet på gården strax norr om Gavleån, mitt i Valbo. Längs ena väggen strömmar morötter fram på ett skakande transportband. I hörnet mittemot står Eva Fredlund vid ett liknande band och sorterar potatis.

Morötterna kommer från lagret tvärs över gården där de förvarats vid 0,5 graders temperatur i hög fuktighet och totalt mörker. I stora ventilerade trälårar står närmare 100 ton morötter och väntar på sin tur att tvättas, sorteras och packas.

Just i år är ett dåligt morotsår, konstaterar Ola Fredlund. Först var det för torrt, sedan för blött. Torkan gjorde att många morötter är för små för att kunna säljas. De blir hästmat. Vätan gjorde det svårt att skörda när det väl blev dags för det.

Att det var blött vid skörden syns tydligt både vid potatis- och morotssorteringen. Rotfrukterna är väldigt jordiga.

Men efter en tvätt är de redo att packas. Potatisen i mörka trekilospåsar av papper, morötterna i enkilosplastpåsar. De staplas i vita plastbackar i väntan på leverans till butikerna.

Det sker två gånger i veckan. Ola och Johan Fredlund kör själva ut med sin egen lastbil till butikerna i Gävle och Sandviken, samt till Konsum Gävleborgs centrallager vid gamla I14.

- Som längst har vi 1,5 mil till butiken. Det är nog unikt att vi är så lokala, säger han.

Annars odlas en stor del av morötterna vi äter i Sverige i söder. Kanske allra främst på Gotland i de bördiga mulljordarna. En odling som fått utstå mycket kritik sedan klimatfrågan och utsläpp av växthusgaser blev hetare än lava för något år sedan. Den luckra mulljorden avger nämligen väldigt mycket koldioxid och lustgas när den brukas. Något som skyndar på växthuseffekten.

Valbos sandjordar är ur det hänseendet mycket bättre. Men har andra problem.

- Om du tittar på moroten ser du att en är skrovlig och nästan repig, säger Ola Fredlund och visar upp en näve morötter.

Sanden skadar alltså skalet på moroten när den skördas. Vilket gör att den trots tvätt inte blir så där skinande orange och ren.

- Men bevisligen finns det efterfrågan på den ändå, ler Ola Fredlund.

Jag provar försiktigt min egen teori om att ekologiska morötter smakar mer för att de växer långsammare.

Han håller kanske med lite grann, men visar en broschyr från Jordbruksverket som ger mer korrekt fakta. "Morötter odlade på sandjord får högre torrsubstanshalt, sockerhalt och karotininnehåll än morötter odlade på mulljord" står det.

Valbomyllan ger alltså sötare morötter med lägre vattenhalt. Dessutom, konstaterar Ola Fredlund, tar morötter lätt smak av olika bekämpningsmedel. Något man slipper vid ekologisk odling.

Något man däremot inte slipper vid ekologiskt jordbruk är arbete. Ola Fredlund förklarar hur man måste preparera jorden noggrant före sådden, och hur man "bränner" ogräset exakt innan den första morotsblasten tittar upp ur jorden. Sedan orsakar odlingen ett 20-tal sommarjobb. Ungdomar som får rensa fälten från ogräs. För hand.

- Våra svenska ungdomar är duktiga och vill verkligen jobba, till skillnad från vad många påstår, slår Ola Fredlund fast.

I år säljer Jordnära produkter potatis av två typer. Satina och Sava. Sava är mer lagringstålig och ska egentligen säljas först till våren. Men eftersom flera hektar potatis drunknade på sensommaren och aldrig kom ur jorden levererar man redan nu Sava till butikerna.

- Det kommer att ta slut en månad tidigare än normalt. Både morötter och potatis, säger Ola Fredlund.

Det innebär att de sista morötterna finns i butikerna i mars, och att potatisen kanske räcker till april. Sedan börjar väntan på nästa års skörd.

Förutom morötter och potatis odlar familjen Fredlund även palsternacka, kålrot och rödbetor. Och nästa år blir det en nyhet.

- Vi kommer troligen att prova att odla sockermajs för självplockning, säger Ola Fredlund.

"Som längst har vi 1,5 mil till butiken. Det är nog unikt att vi är så lokala."

Ola Fredlund

odlare

"Våra svenska ungdomar är duktiga och vill verkligen jobba, till skillnad från vad många påstår."

Ola Fredlund

Läs mer i Gefle Dagblad

Helge och Marianne Berglund tog över Mariannes föräldragård Jönses i Murarne ett stenkast utanför Kungsgårdens samhälle 1980. De började tidigt odla ekologiskt och Helge började mala eget mjöl i ladan. År 2000 tog de steget fullt ut och startade bageri. Eller, för att vara exakt, de öppnade kafé där de sålde hembakat bröd.

Att göra om den gamla banklokalen på Sandbackagatan till bageri ville nämligen inte bygg- och miljökontoret ge tillstånd till.

När vi nu träffas i det väl inarbetade kafét håller Helge som bäst på att bygga ut. 50 sittplatser ska det bli. Och Marianne har precis kommit hem från en kurs i hur man använder kulturspannmål som bovete, dinkel, nakenhavre och hirs.

Affärerna går sett ur deras lilla ödmjuka perspektiv jättebra.

- Det verkar som om det vi håller på med ligger rätt i tiden, säger Helge Berglund försiktigt.

Den som stått i kö till Berglunds stånd på Rådhustorget när Bondens egen marknad gästat stan vet att det är dagens underdrift. Berglunds bröd är hårdvaluta. Även i kristider.

- Prylar kan man vara utan, men mat måste man äta, resonerar Marianne Berglund.

Allt fler reagerar dessutom på vad det är vi faktiskt stoppar i oss. Att då sälja bröd helt utan kosmetiska tillsatser, konserveringsmedel och kemiska aromämnen kan knappast vara fel.

Berglunds är KRAV-certifierade. De säljer eget mjöl, bröd, småkakor och chips i det lilla kafét. Delar av sortimentet finns dessutom i alla Konsumbutiker i Gästrikland via ett samarbete med Bondenära. Samt hos Lyktan på Berggrenska gården i Gävle.

För två år sedan köpte Helge en extra kvarn. Nu kör han två parallella kvarnar hemma på gården och uppskattar att det i år blir åtminstone 25 ton mjöl. Försiktigt räknat.

Mycket större än vad Berglunds är nu vill de inte bli. Kanske skulle man vilja anställa en till bagare som avlastning åt sonen Gustaf. Men inte mer.

- Om man bara skulle bygga på kommer man ju ifrån den här småskaligheten. Vi skulle få sätta in apparater och så. Då försvinner mycket av det fina, säger Helge Berglund.

Men hur får man kunderna att acceptera att brödet blir torrt fort och kanske till och med möglar? Vi från generationerna som alltid köpt Pågens, Pååls, Skogaholms och allt vad de heter som ligger veckor på hyllan utan att se ut att förändras något alls?

- Det är väl så att de som har insikten också har förståelsen, säger Marianne Berglund.

Och de redan frälsta är uppenbarligen tillräckligt många. Och blir allt fler.

- När vi började odla ekologiskt 1988 ruskade många på huvudet och sa att "jaja, det där går nog över". Vi har varit unika redan från början. Med tänkandet att vi har producerat och sålt hemma. I Valbo där jag växte upp fanns ett eget bageri och en slaktare och till och med en fiskhandlare. Jag tror på en utveckling där sånt kommer tillbaka, säger Helge Berglund.

Familjen Fredlund i Valbo odlar potatis och morötter som orsakar minimal miljöpåverkan.

"Om man bara skulle bygga på kommer man ju ifrån den här småskaligheten. Vi skulle få sätta in apparater och så. Då försvinner mycket av det fina."

Helge Berglund

Läs mer i Gefle Dagblad

Monica Andersson är född och uppväxt i Ockelbo. Som 18-åring flyttade hon därifrån, men är nu tillbaka igen genom sin nyöppnade butik, Skepparfruns Skafferi, mitt i Ockelbo.

Sedan många år driver Monica Andersson Kopparmässen, Stora Ensos lunchrestaurang i Norrsundet. Totalt arbetar fyra anställda här, men trots att fabriken nu lägger ner, har Monica inga planer på att trappa ner.

- Tvärtom. Oavsett lågkonjunktur eller inte; man är hungrig och behöver äta i alla fall, menar hon.

Mat från Norrsundet

Det fina köket på Kopparmässen kommer nu även att bli ett produktionskök för att därifrån leverera nylagad mat till hungriga Ockelbobor. Samtidigt fortsätter lunchrestaurangen i Norrsundet som vanligt.

- Skillnaden är att redan nu kan vem som helst komma hit för att äta, tidigare var Storas grindar utanför Kopparmässen, men de är flyttade nu, berättar Monica Andersson.

Inom kort byter mässen namn, och blir då Skepparfruns restaurang, matbeställningar görs genom Skepparfruns Catering, och i Ockelbo kan man alltså gå in i Skepparfruns Skafferi för att handla hämtlunch eller något gott med guldkant.

Allt bygger på take away i Ockelbo, det blir alltså ingen servering. Dagens lunch är grundidén, men även förrätter, sallader, baguetter, desserter och olika kaffesorter att ta med sig i mugg, finns på menyn.

Det är Monica och hennes syster Carina Andersson, som kommer att arbeta i Skepparfruns Skafferi. Varannan vecka i Norrsundet, varannan i Ockelbo.

- Carina var en av dem som fick sluta i samband med att Folkets Hus gick i konkurs, men hon fick jobb direkt hos mig i stället, säger Monica.

Just nu söker Monica efter lokalproducenter av kött, ägg, honung, mjöl, bröd. Helst vill hon ha enbart närproducerat på hyllorna, och hon är öppen för alla förslag.

Läs mer i Arbetarbladet

Arbetarbladet har letat ekologisk och Krav-märkt färdigmat i tre matbutiker i Gävle. Resultatet blev nedslående. Av drygt 270 färdigrätter fanns endast fyra Krav-märkta och två ekologiska. Trots ett utbud på cirka 130 färdigrätter hade Hemköp i Sörby inte en enda ekologisk eller Krav-märkt rätt.

- Jag hör inte kunderna fråga efter det, men jag tror att om leverantörerna skulle presentera ett utbud skulle vi säkert ha det, säger Eva-Marie Olsson, butikschef på Hemköp.

Ica Sohlbergs har två Kravmärkta rätter i sitt sortiment men hade endast de Kravmärkta pannkakorna från Laggen hemma vid Arbetarbladets besök. De kylda dinkelhjärparna med bulgur från Souperb var slut.

"En viktig profil"

På Konsum Nian fanns cirka 100 färdigrätter. I frysdisken fanns två ekorätter från Familjens Dafgård och i kyldisken Krav-pannkakor från Laggen och Änglamark, som även hade Krav-märkt vegetarisk ärtsoppa och risgrynsgröt.

Enligt Daniel Antonsson, affärschef på Konsum Nian, är ekologiska varor en viktig profil för butiken.

- Snabbmaten växer ju hela tiden, men det ekologiska utbudet har inte kommit så långt. Efterfrågan finns där, men leverantörerna hänger inte riktigt med. I Stockholm finns det mer, och då brukar det komma hit, säger han.

"Höga priser"

I storstäderna växer utbudet av ekologisk färdigmat sakta men säkert. Just nu finns sju företag med cirka 40 produkter listade hos Krav. Större delen är pannkakor och grönsakssoppor.

Det Stockholmsbaserade företaget Souperb började med färsk färdigmat för åtta år sedan. I februari i år lanserade de Krav-märkta rätter, men nöjer sig med tre av 14 rätter.

- Priserna på de ekologiska varorna är för höga och marginalerna är så små i den här branschen. Med färsk färdigmat är det små serier hela tiden eftersom den har en hållbarhet på två veckor så måste vi skicka maten dagen efter tillverkning. Med små volymer blir transportkostnaderna höga, säger Mattias Johansson, vd för Souperb.

Kravmärkt barnmat

Therese Metz, från Naturskyddsföreningen i Gävle, vill bidra till en ökad miljömedvetenhet när det gäller mat.

- Tyvärr hänger det på oss att ställa krav på schysst färdigmat, för det finns ekologisk färdigmat, säger hon.

Alla tre butiker som Arbetarbladet besökte hade ett relativt stort utbud av Krav-märkt barnmat, som ju också är färdigmat. Alla tre stora barnmatstillverkare har ekologiska och Kravmärkta produkter. Danska Hipp är störst på det området och svenska Semper har betydligt fler än Nestlé.

Läs hela artikeln i Arbetarbladet

Saft

  Halten av frukt och bär kan vara precis hur låg som helst i saft. Bobs blandsaft svart vinbär innehåller till exempel bara två procent svarta vinbär. Och Fun Light, som inte ens får klassas som just saft, består enbart av tillsatser och vatten.

Glass

  Äkta glass består av grädde eller mjölk, socker och ägg. Men varianterna i frysdiskarna består också till 50 procent av luft, och en kombination av bland annat vegetabiliskt fett, fettsyror och aromämnen.

Fiskpinnar

  De flesta varianterna har bara 50 procent fisk i sina pinnar. En av de bästa är Findus, med 61 procent. Resten, alltså drygt hälften av innehållet, är den tjocka paneringen, fylld av anonyma arom- och stärkelsetillsatser.

Kyckling

  Över en miljon svenska kycklingar är varje år så illa medfarna under sin uppfödning att de inte kan bli mat, eller ens smuliga delar i nuggets. Landets enda kravmärkta kyckling kommer från Bosarp i Skåne.

Bröd

  I stort sett alla av de hundratals brödprodukterna i affären är i grund och botten samma fuskproducerade bröd, fullt av konstiga tillsatser. Ett bra bröd ska vara tungt, och helst innehålla bara fyra ingredienser: surdeg, vatten, rågmjöl och salt.

Odlad - rosa lax

  En kombination som inte går ihop. Odlad lax är av naturen grå, men klassas som hopplös att sälja. Därför färgas den. Välj i stället kravgodkänd lax utan färgämnen.

Skinka

  Skinka består av sönderhackat muskelkött från grisben, som har blandats i en stor tumlare tillsammans med bland annat aromämnen, vatten och konserveringsmedel. Vill charkföretaget få den att se mer äkta ut lägger man

ibland en fettrand runt formen. Att köpa över disk är ingen garanti för att skinkan håller måttet. Dock är sannolikheten större för rökt än kokt.

Kaviar

  Består av torskrom och potatisflingor färgade med tomatpuré. Lägst romhalt - och flest tillsatser - hittar man i Kalles randiga tub.

Falukorv

  I princip all falukorv på marknaden innehåller minst en tredjedel vatten - och stabiliseringsmedel som tidigare var förbjudna - för att den inte ska ramla isär.

Kaffebröd

  Pågens crémefyllda muffins har, vid sidan om de klassiska ingredienserna, även ett flertal aromämnen och brun karamellfärg för att få fram den rätta chokladfärgen.

Läs hela artikeln i Aftonbladet.

I dag är det spaghetti och köttfärssås på menyn. Eleverna radar upp sig framför serveringen och de allra flesta plockar en hel del från salladsbordet också. Linda Olsson, som jobbar i köket, serverar rejäla slevar av köttfärssåsen.

- Det är mycket godare nu när hon gör maten själv. Speciellt när hon har bakat bröd, tycker Lisa Andersson.

Mycket husmanskost

En av anledningarna till att maten är populär är förstås att matsedeln är ovanligt demokratiskt utformad. Eleverna berättar att de själva får vara med och bestämma vad som ska serveras.

- Ja, jag vill ha förslag på vad de gillar och vill ha att äta. De lämnar in sina förslag och sedan plockar jag ihop en matsedel utifrån det. Man köper in så mycket råvaror, då vill jag inte laga något som bara får slängas bort efteråt, förklarar Linda Olsson.

Resultatet blev en matsedel med en hel del husmanskost - och ett salladsbord som åtminstone de flesta äter ordentligt från.

Våfflor populärt

- Sedan kan man göra lite roliga saker ibland. Som sista fredagen innan lovet, då hade vi våfflor. Jag vet inte hur många våffeljärn jag hade här som gick för fullt. Men det var så klart väldigt populärt, säger Linda.

Det är Åmots ekonomiska förening som sköter om maten i skolan, det gör man på försök sedan omkring ett år tillbaka. Anledningarna till det är två: man ville ha ett stort kök med kapacitet för mycket mat i byn och man ville ha kvar Konsumbutiken.

Till sommaren 2009

- Vi visste att den låg och svajade på plus minus noll. Och kommunen kan inte ändra sina upphandlingar hur som helst. Men nu när vi har tagit över kan vi handla var vi vill och då kan vi beställa en hel del av råvarorna därifrån, säger Åke Lamm från den ekonomiska föreningen.

Försöket pågår fram till sommaren 2009, vad som händer därefter vet man fortfarande inte. Det är både upp till föreningen själva - och politikerna.

- Men vi vill naturligtvis köra vidare. Så länge ingen klagar här har jag svårt att tro att kommunen vill göra annorlunda.

Läs hela artikeln i Arbetarbladet

Hushållningssällskapet och

lokala producenter inspirerar oss

Jidenius Bergviksbufféer står för serveringen

till ett pris av 75 kronor

Skogs bygdegårdsförening      Studieförbundet Bilda

Skogs LRF, Skog-Lingbo Hushållningssällskap                         

Upplysningar: Carin Gisslén-Schönning

Studieförbundet Bilda GävleDala 0270-628 20