Nu går trenden från halvfabrikat och centralkök, mot egna tillagningskök och närproducerad mat. Och allra trendigast är de i Åmot. Där har skolan redan haft eget kök i ett år. - Vi får vara med och bestämma matsedeln, det är jättebra, tycker Tessie Andersson i sexan

I dag är det spaghetti och köttfärssås på menyn. Eleverna radar upp sig framför serveringen och de allra flesta plockar en hel del från salladsbordet också. Linda Olsson, som jobbar i köket, serverar rejäla slevar av köttfärssåsen.

- Det är mycket godare nu när hon gör maten själv. Speciellt när hon har bakat bröd, tycker Lisa Andersson.

Mycket husmanskost

En av anledningarna till att maten är populär är förstås att matsedeln är ovanligt demokratiskt utformad. Eleverna berättar att de själva får vara med och bestämma vad som ska serveras.

- Ja, jag vill ha förslag på vad de gillar och vill ha att äta. De lämnar in sina förslag och sedan plockar jag ihop en matsedel utifrån det. Man köper in så mycket råvaror, då vill jag inte laga något som bara får slängas bort efteråt, förklarar Linda Olsson.

Resultatet blev en matsedel med en hel del husmanskost - och ett salladsbord som åtminstone de flesta äter ordentligt från.

Våfflor populärt

- Sedan kan man göra lite roliga saker ibland. Som sista fredagen innan lovet, då hade vi våfflor. Jag vet inte hur många våffeljärn jag hade här som gick för fullt. Men det var så klart väldigt populärt, säger Linda.

Det är Åmots ekonomiska förening som sköter om maten i skolan, det gör man på försök sedan omkring ett år tillbaka. Anledningarna till det är två: man ville ha ett stort kök med kapacitet för mycket mat i byn och man ville ha kvar Konsumbutiken.

Till sommaren 2009

- Vi visste att den låg och svajade på plus minus noll. Och kommunen kan inte ändra sina upphandlingar hur som helst. Men nu när vi har tagit över kan vi handla var vi vill och då kan vi beställa en hel del av råvarorna därifrån, säger Åke Lamm från den ekonomiska föreningen.

Försöket pågår fram till sommaren 2009, vad som händer därefter vet man fortfarande inte. Det är både upp till föreningen själva - och politikerna.

- Men vi vill naturligtvis köra vidare. Så länge ingen klagar här har jag svårt att tro att kommunen vill göra annorlunda.

Läs hela artikeln i Arbetarbladet