Enåker tar saken i egna händer

Lilla Enåker tar saken i egna händer. Vad händer med en liten landsbygdsförsamling med 600 invånare om dess invånare inte själva börjar ta ansvar för sina intressen? Den riskerar att glömmas bort.

I Enåker bor flera kommunpolitiker. Men det verkar inte räcka. I storkommunen Heby - som ändå är en liten kommun - förloras ibland det lokala perspektivet på by-eller sockennivå. Invånarna går därför samman, inte bara i Enåker, för att hävda sina intressen - i stora frågor som skola, bostäder, kommunikationer till små frågor som gupp i vägbanan eller informationstavla ute vid stora vägen.

Tolv byar i västra utkanten av Heby kommun utgör Enåkers socken. Fyra föreningar, hembygdsföreningen, bygdegårdsföreningen, Runhällens byalag och idrottsföreningen har slagit sina kloka huvuden ihop och beslutat sig för att arbeta tillsammans, att rädda vad som räddas kan av service, för att ta vara på Enåkers intressen. En lokal utvecklingsplan är på gång med hjälp av länsbygderådet och Hela Sverige skall leva. Drivande person är Margaretha Gadde-Jenische, ordförande i bygdegårdsföreningen.

-Vi beslutade oss i höstas för att arbeta i grupper med olika frågor, skolan, affären, badet osv.
När det gäller skolan ser det dessvärre mörkt ut. (Se artikel intill). Försöken att rädda den via en friskola ser ut att gå om intet. När det gäller affären i Runhällen är man mer optimistisk. Den stod tom i sex år men så kom en turkisk familj och köpte affärslokalen. En affär och ett litet kafé finns nu i lokalen. Derya Tanören, och hela Enåker, hoppas mycket på posten, systembolaget och apoteket. Fick hon bli ombud för dem skulle omsättningen öka och affären få mera stadga.
- Då skulle man handla något annat samtidigt när man ändå är där, säger lantbrukaren Kalle Karlström från Kroksbo, som är inne och handlar.

-Jag har ansökningar inne men jag vet inte hur det går, säger Derya Tanören. Det skulle betyda väldigt mycket.
Ett aldrig så rikt föreningsliv gör inte att affären automatiskt går runt. Så nu har man bestämt sig för att fester i bygdegården skall köpa in maten från affären, till exempel till somrarnas pubaftnar. Då bjuder Enåkers byar varandra på pubafton i bygdegården. En by i taget bjuder in de andra.

- Det hålls många evenemang i bygdegården - pysselkvällar, teater, fester av olika slag. Då ska vi också handla i affären i Runhällen, säger Margaretha Gadde-Jenische.

Hon såg för några år sedan till att bygdegården hamnade i Enåkersbornas händer. Man köpte gården från kommunen för 5 (fem) kronor. Utan den vet man inte hur det hade gått med Enåker. Allaktivitetshus brukar det kallas i städerna. Och det är är precis vad det är. Här försiggår somrarnas pubfester, här är ungdomsgård, styrketräning, konserter, det kommer snart konstutställning med lokala konstnärer och hantverkare...

Här har också Tina Larsson hyrt in sin massageterapilokal. Hon är uppväxt i Enåker men bor nu i Heby. Hon skulle gärna flytta tillbaks om det fanns en annan sak som invånarna arbetar för att få - bostäder.

Turismen är en annan sak som Enåker jobbar med. Man har fått leaderpengar för en kanotled. Tinas mamma Lena hyr ut kanoter. Tyskar och holländare kommer. Men här kommer man in på dessa områdens kanske mest problematiska fråga - myggen. Också den frågan tänker man börja jobba med.
-Vi ser möjligheterna, vad man kan göra och inte bara sitta och klaga.
Allt sker frivilligt. Det är Margaretha Gadde-Jenische som är härförare i Enåkers "demokratiska revolution". Förutom engagemanget på sockennivå är hon även kommunpolitiker (m) som ersättare i Heby fullmäktige. Hon har alltså båda perspektiven.

Fyller ni aktiva i Enåker ut det som brukar kallas "det demokratiska underskottet"?

- Ja. Vi tar vara på den sociala informella ekonomin, den ekonomi som inte kan räknas i pengar. Om man skulle ta betalt för allt det ideella arbete som utförs i landet skulle halva Sverige stanna. Jag tror människor mår bra av att ha ett ideellt engagemang.

Att lantbrukaren Kalle Karlström plogar utanför bygdegården och sköter pannan utan att ta betalt är en del av denna sociala informella ekonomi, eller ideellt arbete enklare uttryckt. Kanske är det det lokala engagemanget som gjort att lille Enåker är den enda socknen i Heby kommun som ökat sitt invånarantal.
- Med 18 personer, säger Margaretha Gadde-Jenische stolt.
Men något sådant samband mellan den lokala aktiviteten och den ökade befolkningen tror inte hon eller andra enåkersbor riktigt på själva. Men Helen Lundell, näringsansvarig på Heby kommun, säger:

- Utan ett lokalt utvecklingsarbete så händer inget, då ökar inte befolkningen.
Man frågar sig om det saknas en beslutsnivå, under landsting och primärkommun, en lokal församlingsnivå? Med egen budget?
Det tror inte Lena Larsson eller Margaretha Gadde-Jenische på. I alla fall inte idag.
- Vi tror inte det skulle funka. Vi fungerar i stället som en påtryckare mot myndigheterna.
Men finansdepartementet har en utredning på gång som går ut på att tvinga kommunerna att lyssna och samarbeta med socknarna. Men med vem om det blir verklighet? Hembygdsföreningen? Bygdegårdsföreningen?
-Det får inte bli så att det är den som skriker högst som man lyssnar på, säger Helen Lundell. Det är en av utredningens knäckfrågor.

"Enåkersmodellen", är det framtiden för Sveriges landsbygd?
- Enåker är på intet sätt är unikt, säger Helen Lundell. I Östervåla och Tärnsjö är man också aktiv. Och på många andra håll i landet.

Läs mer i tidningen UNT.se