Vart är servicen på landsbygden på väg?

  

Debattartikel av Leif Pettersson, Länsbygderådet Södermanland, införd i Katrineholmskuriren.

Att affären är stängd, läkare och sjukvård, tandläkare och skolan centraliserats, det har det skrivits mycket om i Sverige utan nämnvärt resultat. Våra folkvalda verkar vara tätortsbor allihop och då är det ofta vanligare att tillsätta nya tjänstemän i staden än att satsa på landbygden. Det är också roligare att bygga sporthallar samt fixa gator och torg i tätorterna, gärna med kommunalt underhåll med belysning och snöröjning ända ut i förorterna, än att satsa på landsbygden. En del politiker går till och med så långt att de hellre bygger monument över sig själva än att satsa på landsbygden.

Speciellt allvarligt är det med grundservicen. Service till alla, som en gång var skattefinansierad oavsett var du bodde i landet, med vård och omsorg, post, tele, kassaservice och betaltjänster, verkar inte gälla längre. Förra regeringen tyckte de var smarta när allt skulle drivas företagsmässigt, konkurrentutsättas, upphandlas och så vidare. Vad många politiker glömde var att det är tjänster som befolkningen en gång betalat för via sin skattsedel och som bara ska fungera. Nu är inte frågan helt enkel då vi har en majoritet som bor i centralorterna och tror världen slutar vid 70-skylten, i varje fall när det handlar om att ge bestående och långsiktig service.

Det senaste som försvann på landsbygden var källsorteringen då vi hade för lite ton med tidningar och flaskor. Det var inte försvarbart att köra med halvfulla lastbilar sade man. I stället ska nu varje enskild fastighetsägare på landsbygden köra till återvinningsstationen. Miljövinst? En del har till och med tröttnat att sortera och slänger allt bland hushållssoporna.

Nästa stora samhällshot mot landsbygden är troligen lantbrevbäringen, kanske den sista livsnerven på landsbygden när det gäller samhällsservice. Lantbrevbäraren är en välkommen gäst varje vardag. Lantbrevbäringen är också en nödvändig service för alla på landsbygden men också en viktig social kontakt. För många äldre är det en trygghet när den gula bilen dyker upp.

Ännu har det inte hänt så mycket, men på många orter har Posten fått hjälp av Bring Citymail. Dessa bägge kör "följa John" på landsbygden utan någon som helst samordning. Jag har sett dem stå och köa efter varandra för att tillsammans lägga tre små brev i min postlåda. Det är skrämmande och dyrt, samt utgör en stor negativ miljöpåverkan. Det finns en skillnad mellan dessa. Medan Bring Citymail tar de lönsamma kunderna, ofta offentliga, kommunala och stora företagskunder, måste posten sköta det som blir över. Det är deras uppdrag. Risken är nu stor att den enskilde medborgaren blir utan service när dessa drakar med affärsledningar från Stockholm får "följa John" på landsbygden ett tag inser att det inte är lönsamt att köra postlinjer där.

LEIF PETTERSSON
Verksamhetsledare, Läsbygderåd Södermanland

Läs mer på Hela Sverige Ska Leva