Omöjligt att göra alla nöjda ...

Kommunen, barnen, Livsmedelsverket, plånboken.

Det är många som ska tycka till över hur skolmatsedeln ser ut. Att göra alla nöjda tycks omöjligt.
 

Barn har i alla tider har tyckt att skolmaten är äcklig. Det är helt enkelt något man ska tycka under en viss period i livet. Men ska sanningen fram är nog maten rätt okej ändå.

- Visst är det så. Och det som försvinner i debatten är att det faktiskt finns många barn som tycker om maten, säger

Anders Eriksson, produktionschef på Sodexos storkök.

Han är en av dem som är med och bestämmer hur skolmatsedeln ser ut. En annan som har inflytande över menyn är kommunens matcontroller Mona Lindblom. Dessutom får eleverna via skolornas matråd i viss utsträckning vara med och tycka till. - Fick vissa av dem välja skulle vi bara servera pizza och lasagne. Och kanske köttfärssås och spaghetti ibland, säger Anders Eriksson.

Mona Lindblom med 28 års erfarenhet från storköket konstaterar att kritiken sett likartad ut i alla år. Även när kommunen drev köket.- Jag skrev matsedlarna på den tiden. Ibland fick jag lust att trötta ut dem med en meny med bara pizza, hamburgare, köttfärssås, chickybits och pannkakor vecka ut och vecka in. Det skulle nog få stopp på gnället efter ett par veckor, säger hon.

Målet är att skollunchen ska ge 30 procent av den näring kroppen behöver under en dag, RDI. Man följer Livsmedelsverkets rekommendationer och räknar näringsinnehållet i all mat utslaget på en vecka.

Det är en förklaring till att det inte går att servera pizza jämt.

En annan att kommunen vill att barnen ska äta vissa traditionella rätter då och då.

Husmanskost som till exempel kalops. En rätt som har fått anpassas en del för att passa kräsna barns smaklökar.

- Vi gör egentligen en lyxig och alldeles för dyr kalops med bara kött. Det är varken morötter eller lök i såsen. Barn föredrar allmänt rena produkter. De ska kunna peta isär på tallriken, säger Anders Eriksson.

Bland de "rena" produkter som barnen verkligen uppskattar märks till exempel halvfabrikaten chicky bits, köttbullar och pannbiff. Mat som får kritik för att innehållsförteckningen är lång och mystisk. Men som alltså finns överst på skolbarnens önskelista.

Anders Eriksson är medveten om debatten. Han säger att man undviker glutamat, härdade fetter och andra omdiskuterade tillsatser så mycket det går. Men i halvfabrikaten är det ibland inte så lätt.

- Köper vi en kryddblandning, eller en färdig sås, eller majonnäs, eller en tomatsås och pannbiff och bygger en rätt av det blir det en hiskelig lång lista över ingredienser. Det vi gör är att vi summerar allt och skriver i fallande ordning och sätter en etikett på förpackningen vad maträtten innehåller. Det är en öppenhet som kanske faller tillbaka lite på oss själva, säger han.

Kritiken märks inte minst på tidningens insändarsida. Sodexo får även mycket samtal och mejl om maten. Många kritiska.

- "Den där draken i Sätra som tillverkar all mat när det kunde ha varit på ett annat sätt". Men diskussionen om att skolorna borde laga sin egen mat, den ligger utanför vår nivå. Det är inte vi som styr det, säger Susanne Öberg, platschef.

- Det har blivit fokus på halvfabrikat. Man skulle kunna göra fler komponenter från grunden, visst. Men jag ser det så här: Om vi inte kan göra något bättre än vad halvfabrikatet är, vad är då nyttan? Det är ju orealistiskt att vi skulle stå och göra egen falukorv till exempel. Ingen gör det i dag. Det är ju lika mycket ett halvfabrikat som pannbiffen, säger Anders Eriksson.

Magnus Lundquist

Läs mer i Gefle Dagblad