Ska halva Sverige dö?

Trohet mot ideologin, ärlighet och hederlighet är en bristvara i det politiska livet i Sverige numera. Olof Johansson avgick som centerledare när riksdagen tog beslut att bygga bron mellan Malmö och Köpenhamn. Det var mot hans ideologi.

På lokalplanet avgick Ingvar Jarfjord som landstingspolitiker när landstinget beslutade lägga ner tandläkarmottagningarna i Stockaryd och Vrigstad. Det var ett beslut mot hans ideologi. Den troheten mot sin ideologi länder dessa herrar till heder.

Maud Olofsson säljer sin ideologiska själ för att till varje pris hålla sig kvar vid makten. "Jag gör det här för mina barn och barnbarns skull" säger hon med darr på stämman angående beslutet att riva upp förbudet om att bygga ut kärnkraften. Det märkliga är att av samma skäl var hon tidigare emot kärnkraften.

Hon är med om att ta beslut som på sikt gör det omöjligt att landsbygden överlever. I Norrland kan man tvingas åka 20 mil för att tanka bilen för att bensinmackarna måste investera i att tillhandahålla alternativbränsle. De klarar inte det ekonomiskt utan tvingas lägga ner. Hon vill ha ett utbyggt nät i hela Sverige för att kunna tanka el i elbilar. Det är naturligtvis bra den dag oljan är slut.

Tyvärr hjälper inte det, när hon samtidigt är med och fattar beslut som gör att väldigt många blir utfattiga. Arbetslösa och lågavlönade offentliganställda samt andra lågavlönade kommer inte att ha råd att köpa elbil under år framöver. Med den politik som nu förs, ta från de fattiga och ge till de rika, kommer det svenska bilbeståndet att tvingas bli äldre och äldre.

Av Sveriges pensionärer kommer enbart de rikaste pensionärerna att ha råd att byta till miljöbil. Hur kan det finnas en enda människa i svensk landsbygd som vill lägga sin röst på centern? Den politik centern för i dag kommer på sikt att ödelägga landsbygden.

Centern har under Maud Olofssons ledning förvandlats från landsbygdscentern till stureplanscentern. Förr var centerns paroll "Hela Sverige ska leva". I dag tycks parollen vara "Halva Sverige ska dö".

IRENE WAHLIN

Läs mer i Höglandsnytt