När affären lades ner 1979 blev det stendött i Vråka under flera år. Det fanns ett stort sug efter gemenskap och vändningen kom när byalaget bildades.

Skolan i Vråka brann på valdagen 1960. Kanske var det en fimp i en papperskorg som var orsaken. Ingen vet säkert, men säkert är att det var då byn började förändras påtagligt.

- När affären lades ner blev det verkligen dött här i byn, säger Elisabeth Adolfsson, född och uppväxt i Vråka. Det kunde gå lång tid utan att man träffade och pratade med någon. Att det fanns ett behov var uppenbart. Det märktes exempelvis när vatten- och avloppsföreningen hade årsmöte. Då kunde det vara knökfullt, med kaffeservering och massor med snack som inte alls hade med vatten- eller avlopp att göra.

- Vi förstod att vi längtade efter gemenskap och så föddes tanken på ett byalag.

Den byggnad som var kvar efter skolan hade börjat användas för bordtennis och kallades "Fryshuset". Tjust Eds kommun passade på att plöja ner pengar för upprustning innan kommunsammanslagningen 1971. Senare när byalaget var bildat kom mer pengar via EU-fonder och kommunen. Ideella krafter såg till att Mogården blev en bygdegård i toppskick.

I dag finns all tänkbar utrustning.

- Det ska vara enkelt att använda bygdegården, säger Bo Weimer, en av alla som jobbar inom Vråkabygdens byalag. Därför finns en diskmaskin som är klar på en kvart, en dammsugare med hög prestanda, en väldigt bra ugn, sladdar och teknisk utrustning för att se på tv och video. Allt är i toppskick. Det är mycket roligare när allt finns och allt fungerar.

Läs mer i Västerviks Tidningen