Från hav till butik

Snabba ryck hos Gävlefisk

Mindre än 20 timmar efter att fiskebåten angör bryggan i Engesberg ligger strömmingfiléerna i butikens kyldiskar. Lokal mat, helt fri från tillsatser och väldigt nyttig.

På väggen i det lilla mottagningsrummet på Gävlefisk, eller Sjöboden som företaget numera heter, sitter två planscher. Den ena har rubriken "Strömming. Från hav till matbord, en resa på 15 mil". På den andra står det "Från torsk till fiskpinne, en resa på 4 400 mil".

Planscherna pryds med kartor och pilar över resvägen, Gävle-Stockholm respektive Berings hav-Kina-Sverige.

- Lite propaganda så där, säger Tony Persson, plats- och försäljningschef på fiskfabriken.

Just i dag har det kommit in ungefär tre ton strömming som fileas och paketeras på ungefär en halv dag.

Just ovissheten om hur mycket fisk man får in är ett problem. Likt björnfällen i sagan säljer Tony Persson ständigt fisk som fortfarande simmar omkring någonstans i bottenhavet.

- Om jag gör en affär på fredag säljer jag fisk som ska vara i butiken på måndag. Blåser det och är dåligt väder på söndagen så att fiskarna inte kommer ut blir det svårt, säger han.

Den enda nödåtgärden som finns att ta till är att köpa av någon finsk fiskare. Men det innebär två dagars leveranstid.

Målet är förstås att fisken man rensar och säljer ska fiskas av de egna båtarna. De är tre stycken. En båt som landar i Stocka utanför Hudiksvall, och så de två Bönafiskarna. Lasse Berglunds båt samt Tomas Karlsson och Bernt Bergströms båt.

- Det är bekymrande att det inte ser ut att bli någon föryngring här, säger Tony Persson.

Han ser en ökande efterfrågan på fisk, och i synnerhet den nyttiga och billiga strömmingen. Men han är osäker på om fiskeflottan räcker till.

Sommartid är det inga problem, för då går de små skötbåtarna ut och deras fångst är ett välkommet komplement. Men vintern kan vara tuff.

I fiskfabriken luktar det föga förvånande väldigt mycket fisk. Strömmingen kommer direkt från båtarna lastade i stora plastlårar med 400 kilo fisk i varje. De tippas över i ett vattenbad. Därifrån åker fiskarna via ett transportband in i filé-processen.

Först i kedjan står Gai Ngyien och vänder med flinka händer strömmingarna så att alla landar i var sitt litet fack med huvudet nedåt. En vass kniv nackar fisken samtidigt som den träffas av en vattenstråle som skjutsar den lilla huvudlösa fisken bakåt i spåret. Swisch, så har en likadan kniv skurit av stjärtfenan. När fiskarna sedan kommer ut ur en två meter lång rostfri tunnel har de tagits ur och förvandlats till filéer.

Tommy Englund sitter på efterkontrollen med en sax i handen och knipsar av de stjärtfenor som maskinen missat. Sedan återstår packning. Antingen i isade tiokiloslådor till branschen eller i de ljusblå trågen som sedan körs till matbutikerna.

Gävlefisk står själv för en stor del av distributionen till butikerna i närområdet. I vissa fall får fisken skjuts med Gefleortens bilar.

- De fyller sina bilar och vi slipper åka. Det är miljövänligt!, säger Tony Olsson.

Fisken behandlas inte överhuvudtaget med några salter eller konserveringsmedel. Det enda som förbrukas i fabriken är rent vatten. I konsumentförpackningarna är det en särskild syreblandning som gör hållbarheten lite längre. Inga andra hemligheter.

Läs mer i Gefle Dagblad