Anf. 25 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Fru talman! Monica Green har frågat mig vilka initiativ jag har tagit för att behålla en press på oljebolagen, vilka initiativ jag har tagit för att mildra nedläggningen av bensinmackar samt vilka verktyg jag har använt för att servicen på landsbygden ska samordnas. 

Regeringens politik för regional tillväxt innehåller ett flertal verktyg för att mildra effekter av strukturomvandlingen när det gäller kommersiell service, inklusive drivmedel, i olika landsbygder. Stödet till kommersiell service är ett mycket viktigt verktyg för att möjliggöra den regionala nivåns insatser på detta område. År 2007 användes drygt 34 miljoner kronor för åtgärder till bland annat dagligvarubutiker och drivmedelsstationer i gles- och landsbygder. 
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för år 2009 ytterligare 50 miljoner kronor till insatser inom serviceområdet. Riksdagen biföll detta i december förra året, och samma dag beslöt regeringen att använda en del av pengarna till att uppdra åt Länsstyrelsen i Värmlands län och Länsstyrelsen i Dalarnas län att under 2009 utarbeta modeller för att trygga tillgängligheten till kommersiell service i hela landet. 

Prioriterade områden ska vara drivmedelsförsörjning samt samverkan mellan kommersiell och offentlig service. Modellerna ska vara användbara i alla delar av landet och visa hur insatser på detta område kan komplettera varandra och samordnas för att på så sätt förstärka effekterna av varandra. 

Aktörer på regional och lokal nivå har avgörande roller i den regionala tillväxtpolitiken, inte minst när det gäller att utveckla den kommersiella servicen. Regeringen har därför beslutat att 30 av de 50 miljonerna ska gå till att öka den regionala nivåns möjligheter att intensifiera sina insatser. Resurserna ska i första hand riktas mot att stärka tillgången till drivmedel, detta mot bakgrund av att efterfrågan på stöd kan väntas öka. 

Regeringen har också beslutat att regionala serviceprogram ska tas fram. Dessa program ska ha fokus på en ökad samverkan mellan olika typer av offentlig och kommersiell service. Det är viktigt att samordna olika typer av service i gles- och landsbygder för att på så sätt stärka befintliga servicepunkter. 

Dessa insatser ingår som viktiga delar i den strategi för att stärka utvecklingskraften på Sveriges landsbygder som för närvarande utarbetas inom Regeringskansliet. Arbetet med strategin har varit inriktat på att ta fram och utveckla förslag som tar till vara den utvecklingspotential och de resurser som finns på den svenska landsbygden. Den redovisning som Konsumentverket lämnade till Näringsdepartementet i början av augusti, och som Monica Green i sin interpellation refererar till, utgör ett underlag i detta arbete.  Även de regionala genomförandestrategierna för det nationella landsbygdsprogrammet 2007-2013 innehåller åtgärder för att utveckla den lokala servicen. 

Regeringen beslutade vidare i juni 2007 att ge ett utökat och mer långsiktigt stöd till Riksorganisationen Hela Sverige ska leva genom ett verksamhetsbidrag på totalt 41 miljoner för åren 2008-2010. Ett område som regeringen då satte särskilt värde på var just insatser för lokal mobilisering och lokala servicelösningar. Bidraget har bland annat möjliggjort försöket med det så kallade bymackskonceptet som nu sprids över landet. 
Landsbygdsområden har olika förutsättningar, och vilka servicelösningar som är mest lämpliga på en viss ort avgörs bäst av lokala och regionala aktörer. Jag förväntar mig att även bensinbolagen deltar i såväl det nationella som det regionala och lokala arbetet. Målet är att alla ska delta på sitt sätt och utifrån sina förutsättningar och på så sätt medverka till hela landets gemensamma tillväxt. 

Anf. 26 MONICA GREEN (s):

Fru talman! Tack så mycket, Maud Olofsson, för att vi ska debattera den här frågan ännu en gång. Jag har återigen interpellerat, eftersom jag tycker att det har kommit fram nya uppgifter i samband med att mackdöden aldrig tar slut. Den bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. 

Maud Olofsson och jag har tidigare debatterat denna fråga. Redan förra gången, för ett halvår sedan, hänvisade hon till att Konsumentverkets rapport skulle vara underlag. Det var samma svar i dag, så det arbetet har antagligen inte påbörjats på departementet än. Det är det ena skälet till varför jag ville ställa interpellationen en gång till. 
Gles- och landsbygden är väldigt hårt utsatt. Hittills har gles- och landsbygden drabbats mycket, mycket hårt av att den blå alliansen vann valet. Det är rationaliseringar och varsel. Små och medelstora företag har nu efter högkonjunkturen återgått till att varsla. Arbetslösheten ökar, bland annat i Skaraborg. 

Skultorp, Timmersdala och Tidan är några exempel i min hembygd som nu är drabbade av nya macknedläggningar. Jag skulle vilja ha en kommentar av Maud Olofsson om detta, eftersom gles- och landsbygd är så hårt drabbade. 
Vi socialdemokrater har avsatt ytterligare medel i vår skuggbudget för att kunna samordna service på landsbygden, och det skulle även kunna innehålla drivmedel. Man skulle kunna hjälpas åt inom de här branscherna för att ha kvar bland annat bensinbolag. Den var den första anledningen. 

Den andra anledningen var att Maud Olofsson har sagt att hon ska ha ett hårt tryck på oljebolagen för att de inte ska lägga ned. Då undrar jag om Maud Olofsson tycker att hon har varit framgångsrik i arbetet. 
Min tredje fråga är ställd av det skälet att det finns en missuppfattning enligt mitt sätt att se det, och jag undrar om Maud Olofsson också anser att det är en missuppfattning, med anledning av att det finns ett krav på att man ska tillhandahålla alternativa drivmedel om man försäljer över en viss mängd. Många tror att det har med mackdöden att göra. 

Jag har inte hört Maud Olofsson säga att det har med mackdöden att göra, men jag har hört andra, bland annat folkpartister, säga detta. De har uttalat sig på DN Debatt om att nu måste denna lag ändras, och eftersom det är den borgerliga regeringen som styr nu kan de ju ändra lagen om de vill. 

Men uppenbarligen har Maud Olofsson inte tyckt att lagen behöver ändras eftersom det inte har gjorts. Då är frågan: Har Folkpartiet uppvaktat Maud Olofsson med anledning av den DN Debatt-artikel de hade om att de krävde att den så kallade pumplagen skulle stoppas? 
Det var mina tre frågor. 

Anf. 27 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Fru talman! Med anledning av Monica Greens interpellation har jag tagit tillfället i akt att ställa ett par frågor, jag också. Skälet är att jag i november månad ställde en fråga till näringsministern, ungefär enligt följande: 
Antalet bensinmackar har minskat kraftigt de senaste åren. Bensinmackarna är ofta väldigt viktiga ekonomiska nav för företag och enskilda personer på många mindre orter. Problemet nu när så många mackar har lagts ned har uppmärksammats av många, bland annat av organisationen Svensk Bensinhandel. De har överlämnat ett förslag till näringsministern om att upprätta en försörjningsplan så att behovet av drivmedelförsörjningen fördelas geografiskt. 

Förslaget innehåller även ett förslag till att skapa en strukturfond, och det lär pågå ett arbete inom Regeringskansliet där förslag ska tas fram för att förhindra att bensinmackarna i glesbygden försvinner helt. 

Jag ställde en fråga till ministern om hur hon avser att presentera ett förslag som förhindrar att bensinmackarna läggs ned. Jag fick delvis samma svar som Monica har fått i dag. 

Det som är nytt sedan dess och som ministern har lämnat svar på i dag är att man i december förra året gav ett uppdrag och anslog pengar till länsstyrelserna i Värmland och Dalarna för att under 2009 utarbeta modeller som ska trygga tillgängligheten till kommersiell service i hela landet. Prioriterade områden skulle vara drivmedelsförsörjning och samverkan mellan kommersiell och offentlig service. Det är väl det nya som har tillkommit. I slutet på svaret hänvisar också ministern till att hon förväntar sig att även bensinbolagen ska delta i detta. 

Jag har framför mig en tidningsartikel från december månad där överskriften är "Mackkartan ritas om". Det är väl det svar som ministern har fått från bensinbolagen. Det är Statoil som har köpt alla Jetstationer i Sverige. De säger så här: Vi kommer själva att lägga ned närmare 400 stationer. 

Jag vet inte vilken medverkan som regeringen räknar med, om det här är ett utfall och ett praktiskt exempel. Vi kan se den här typen av artiklar över hela Sverige. Fler bensinmackar kommer att gå under. Det kommer inte var dag, men någon gång i veckan dyker de upp. Det är ju tillräckligt allvarligt eftersom vi inte har så många bensinmackar. Varje gång som det här inträffar är det ett antal som riskerar att försvinna. 

Jag har två frågor. 

Ministern har förväntat sig att man från länsstyrelserna i Dalarnas och Värmlands län ska återkomma under 2009. Finns det någon tidsplan för det här? Med den takt som man kan läsa om i tidningarna är risken annars att de flesta stationer är borta och vi alltså inte har någonting att bygga på. 
Sedan skulle jag vilja ha reda på om ministern har fått något praktiskt förslag som man kan ta ställning till utifrån att man vill att bensinhandeln ska hjälpa till. Har det blivit något gensvar, förutom nedläggningsbesked? 

Anf. 28 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Fru talman! Det är naturligtvis så att regeringen är oerhört aktiv i den här frågan därför att vi är angelägna om att det ska finnas en bra service ute på landsbygden. Jag bor ju själv ute på landsbygden så jag vet på ett ungefär hur läget kan vara. 

Det som händer nu är naturligtvis en strukturförändring inom bensinbolagen. Den är kopplad både till att vi har haft ett relativt stort och väl utbyggt nät på det här området och, vill jag påstå, till att det finns en del konkurrensfrågor på det här området. Vi är inte ensamma om att drabbas av detta. Det är några fler länder som har ungefär samma utveckling. 

Det vi har gjort är att vi har tillfört extra resurser. Jag noterade att Socialdemokraterna hade lagt 20 miljoner kronor. Vi lägger 50 miljoner kronor i ökat stöd till insatser på landsbygden för den här typen av åtgärder, varav 30 nu ska gå till att stärka drivmedelsförsörjningen på landsbygden. 

Det jag tror att vi behöver hitta är lokala servicelösningar. Det har varit min modell ända sedan jag började engagera mig i landsbygdsutvecklingsfrågorna. Det som växer fram nu är ju lite alternativa servicelösningar som inte i alla stycken är hänvisade till de stora oljebolagen utan man hittar nya leverantörer där man kan pressa priser och där man också kan använda en annan teknik som gör att vi kan få en väl fungerande service. Då har vi sagt att vi är beredda att gå in med de här resurserna och ge stöd till kommersiell service för att underlätta en sådan utveckling. 
Dalarna och Värmland har kommit långt med det här. Jämtland har också jobbat väldigt bra. Det jobbas på många håll i landet. Vi sitter inte och väntar på att de ska komma med en rapport. Vi tycker att de erfarenheter som man har från de här länen ska spridas vidare. Det gör vi kontinuerligt nu. Vi kommer inte att sitta och vänta på att de är färdiga med sin rapport för att sedan komma ut, utan här har vi ständiga diskussioner mellan länsstyrelserna för att dela med oss av erfarenheter från de ställen där man har lyckats bra. 

Det är också viktigt att säga att många av de här nya lösningarna innebär ett lokalt och regionalt engagemang. Jag tror att det är bättre att vi lägger ut ansvaret lokalt och regionalt än att vi centralt säger att där borde det vara en bensinmack och så borde det vara en där. Nu ger vi resurser till länsstyrelserna. Vi ger möjligheter att göra de här investeringarna och hitta de lokala lösningarna tillsammans med Hela Sverige ska leva, som också är hårt engagerat i detta. 

När det gäller pumplagen vill jag säga att jag inte håller med dem som säger att det är pumplagen som är roten till det onda. När vi tittar ser vi att det är 5 av 60 mackar i Värmlands län till exempel som omfattas av nästa steg i pumplagen. Det finns dessutom möjlighet att få dispens från den här delen. Man kan misstänka att det här är ett sätt att skylla ifrån sig när man lägger ned en del av mackarna, men pumplagen är inte det avgörande för att lägga ned bensinmackar. 

Däremot kan man fundera över om man skulle ha utformat lagen på det här sättet om man hade fått vrida klockan tillbaka. Men jag tycker att det är bra att också landsbygden får alternativa drivmedel. Vi kan ju inte ha en situation där storstäderna har alternativa drivmedel men inte landsbygden. Detta måste också komma längst ut i periferin. 
Steg för steg kommer vi att få en ny struktur ute på landsbygden. På vissa ställen är bensinbolagen med och hjälper till. Men jag tror att grunden för att få en bra servicestruktur framöver är att det växer fram lite nya företag som lägger sina order och tar bränslen och annat från andra ställen. Det kanske är så att det i grunden blir bättre lösningar än de vi har i dag, där vi är så hårt beroende av de stora bensinbolagen. Det är åtminstone vad de säger till mig på en del av de här orterna när de beskriver vad de har gjort. 

Anf. 29 MONICA GREEN (s):

Fru talman! Först och främst ska jag ge Maud Olofsson beröm. Jag tycker att det är bra att Maud Olofsson står upp för pumplagen. Det är bra att visa att även gles- och landsbygd behöver alternativa bränslen. Det är det som bilister i framtiden kommer att behöva. 

Jag uppmanar också Maud Olofsson att prata med sina kompisar i Folkpartiet. Jag förstår att de inte har haft någon framgång utan att de utförde ett spel för gallerierna. De låtsades som om de skulle trycka på i regeringen, men de gjorde inte det utan skrev bara en debattartikel för att få lite kortsiktiga politiska poäng. 

Jag är glad över att Maud Olofsson står upp för pumplagen. Det är också viktigt att vi förklarar detta för många ute i gles- och landsbygd. Det är många som har fått uppfattningen att bara för att kravet på alternativa bränslen finns så lägger man ned bensinbolag. Där är Maud Olofsson och jag överens, och jag är glad över det. 
Sedan undrar jag hur det har gått med påtryckningen på oljebolagen. Där uppfattade inte jag att Maud Olofsson hade något svar. Maud Olofsson skulle ju utöva påtryckning på oljebolagen och på bensinbolagen. Tidigare har Maud Olofsson också sagt att konsumenterna måste använda sin möjlighet till påtryckning. Problemet har ju varit att det finns för få konsumenter ute i gles- och landsbygd för att vara tillräckligt starka som påtryckare. Där behövs regeringen i sin roll som påtryckare på de stora oljebolagen. Där undrar jag om Maud Olofsson tycker att hon har varit tillräckligt framgångsrik. 

Det kan inte fortsätta i den här takten, med en sådan drastisk mackdöd som vi får uppleva varje månad i Skaraborg, i Värmland, i Småland och överallt. Så kan vi inte ha det. Vi måste se till att människor i gles- och landsbygd får en bra service, att de får möjlighet att handla i affärer, har tillgång till post och kan tanka sin bil med det bränsle som de behöver. Det kan i framtiden vara fråga om el, bensin, biogas eller etanol. Den möjligheten måste finnas även i glesbygden och på landsbygden. Jag uppfattade inte att Maud Olofsson svarade på frågan. 

Gles- och landsbygden har varit hårt drabbade de senaste åren. Efter det att högkonjunkturen tog slut drabbades gles- och landsbygd ytterligare, bland annat med varslen i Skaraborg, stigande arbetslöshet och mackdöden. Det är fruktansvärt för många människor. De måste åka långt för att tanka bilen. Det kan inte vara någon vinst för bland annat miljön. Vi måste se till att människor får den servicen i hela landet. 

Anf. 30 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Fru talman! Jag ska inte bli långvarig. Jag är, som sagt, här för att hämta in information. Ministern besvarade tidigare min fråga om vilka resultat hon hade uppnått när det gällde att få de traditionella bensinbolagen och oljebolagen att ställa upp med att säga att det inte var säkert att det var fråga om de traditionella oljebolagen utan att man kunde tänka sig nya lösningar med nya bolag och att få hjälp av olika förslag, som man nu använder sig av fortlöpande på olika ställen i Sverige för att hitta nya modeller. 

Har det kommit några nya bolag eller lösningar som kan användas? I den delen av Sverige som jag bor i har jag inte sett några praktiska resultat av det. Därför känner jag helt enkelt inte till hur det ligger till. Finns det ett sådant gensvar? Finns det sådana idéer? Är det meningen att man ska kunna använda de pengar som vi vill anslå och som regeringen har anslagit till att stötta den typen av bolag utan att konkurrensverk och andra lägger sig i och har synpunkter som förhindrar sådana lösningar? Jag pratar alltså om subventioner av olika slag som det kan tänkas bli i ett ingångsskede. 

Anf. 31 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Fru talman! I Lenhovda i Kronoberg, där jag bor, fanns i början av september två mackar. Sedan kom ett brev hem från det ena oljebolaget. En månad senare fanns bara en mack. Det är inte bara fråga om att det läggs ned mackar över hela landet - främst i glesbygden - men det sker faktiskt också i våra städer. Vi ska komma ihåg det också. 
Det går så lavinartat fort. Jag har haft samtal i dag på förmiddagen med en person som i det här länet är delvis ansvarig för dessa frågor. Han får samtal var och varannan dag från människor som är desperata. De vet inte riktigt vad de ska ta sig till. Det är just att det går så lavinartat fort. 

Vem tar ansvar? Vilka ska ta ansvar? Det är väl lite grann som ministern har varit inne på i de tidigare replikskiftena. Naturligtvis måste branschen vara med och ta en viss del av ansvaret. Jag tror att vi måste göra det alla tillsammans, samhället och branschen på olika sätt. Framför allt tror jag att vi måste börja ta ett ansvar för att vi säger att hela Sverige ska leva. Det finns hur många bra landsbygds- och glesbygdsprogram som helst runt om i våra län och i våra kommuner. Men vad gör vi konkret? Det är väl där någonstans jag känner att vi nu måste visa att vi kan handla. Det går så oerhört snabbt. Vi ser mackdöden, men vi ser också kedjereaktionen hos livsmedelsbutikerna. Detta har pågått under ganska många år. Det är inte ovanligt att bensinmack och livsmedel hänger ihop.  Med privatiseringen av apoteken och borttagandet av kassatjänstservice blir det ytterligare försämringar i glesbygden. Det här är en kedja som ställer människor som bor på landsbygden och i glesbygden inför flera olika konsekvenser. Hur ska de få det inför framtiden? 

Vad händer när macken lägger ned? Då blir det längre att åka för att tanka om man vill bo kvar. Några kommer förmodligen att flytta på grund av att det blir för dyrt att pendla. Många gånger är det de unga människorna. När de unga människorna försvinner och inte bildar familj försvinner barnen. När barnen försvinner försvinner skolan. På sikt blir det en stor förändring vad gäller servicenivån. Det kommer också att påverka så att det blir dyrare omkostnader för äldreomsorgen. 

Vi behöver skapa någon form av nationellt handlingsprogram för att hela Sverige ska leva. Vi måste verkligen mena allvar med att vi vill att hela Sverige ska leva. Då behövs resurser. Det är bra att ministern har avsatt 50 miljoner i det här fallet, men en rättelse är att vi hade 20 miljoner ytterligare utöver de 50 miljoner som ministern hänvisade till tidigare. 

Anf. 32 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Fru talman! När det gäller förutsättningarna för landsbygden är jag den i regeringen som har mest erfarenhet av landsbygdsboende. Jag har också jobbat mycket länge med frågorna. Samordnade servicelösningar har varit ett av mina huvudargument för att rädda och utveckla servicen på landsbygden. Jag tycker att det är viktigt att säga att en del av de förändringar som har skett har lett till bättre service. När vi lade ned postkontoren och lyfte in posten i butik blev det bättre service. Jag kan hämta ut posten på lördagar och söndagar, vilket jag inte kunde göra förut.  
Det är viktigt att vi som landsbygdsbor förstår att man måste förändra och förnya en del av servicefunktionerna också på landsbygden och att det i många stycken har blivit bättre. 

Lars Höglund har ett uppdrag att titta på den typen av samordnade servicelösningar. Många av de tidigare lösningar vi har sett har blivit både bättre och effektivare. Det är i det ljuset vi ska se hur vi också utvecklar servicen framöver. 

Det är alldeles riktigt att bränsle, livsmedel och annan service ofta är koordinerade. Om bensinstationen läggs ned blir det också bekymmer för livsmedelshandlaren.  

Det finns exempel från Värmland, Dalarna och Jämtland som har kommit långt. De har hittat nya servicelösningar och nya leverantörer av bränsle. Det är därför jag har bett dessa länsstyrelser att aktivt förmedla kunskapen till de länsstyrelser som inte har varit lika aktiva. Det är därför som vi tillför dessa 50 miljoner utöver de pengar som har funnits sedan tidigare. Det är 50 miljoner mer än tidigare till kommersiell service. Det är också därför vi säger att det ska vara regionala serviceprogram. Det är regionalt som man vet bäst hur det fungerar och vilka lösningar som kan användas. 

Arbetet är i full gång. Det är bra om vi kan hjälpas åt med att mobilisera och hitta de praktiska lösningarna. Det är också därför som vi tillför resurserna så att det finns pengar att investera med. Vi har förstått att med den förändring som sker så snabbt som nu behövs extra resurser för att klara detta. Jag hoppas att resurserna ska komma de som behöver dem till del. 

Vi har sagt att vi ska ta fram regionala serviceprogram. Det uppdraget har lagts ut. Vi kommer att presentera en landsbygdsstrategi där vi går igenom alla åtgärderna som regeringen genomför för att utveckla landsbygden. Det kan handla om infrastruktur, stödet till enskilda vägar och det finmaskiga vägnätet. Det kan handla om utbyggnaden av alternativa energikällor. Det kan handla om strategin för att förstärka de småskaliga livsmedelsföretagen. Det är otroligt mycket saker som nu görs för att stärka landsbygden.  Så här långt kan man säga att utvecklingen när det gäller sysselsättningen på landsbygden har varit god. Men i en global finansiell kris kommer landsbygden att drabbas, precis som andra delar av Sverige och världen. Det är givet. Det är därför som entreprenörskapet och stödet till småföretagen är så avgörande för att man ska få en positiv utveckling här framöver. 

Vi har naturligtvis, som sagt, tagit till oss att denna mackdöd sker. Vi stimulerar utbyggnaden av det förnybara, också med biogaspengar, som nu finns. Det är inte bara etanol, utan det finns också annat. Vi hoppas naturligtvis att nästa steg är ett eluttag där vi kan ladda våra elbilar. Då kommer det inte längre att vara lika dyrt att bygga upp mackar, om vi bara kan stoppa in kontakten i ett eluttag. När vi nu ser vindkraftsutbyggnaden kanske det kommer att vara framtiden för landsbygden.  Men 50 miljoner kronor och de 30 som nu fördelas och sedan också serviceprogrammen är sättet att möta de här delarna, och vi ska hjälpas åt för att hitta de goda lösningarna framöver. 

Anf. 33 MONICA GREEN (s):

Fru talman! Maud Olofsson får det att låta positivt fast det är så svart och det går allt sämre med servicen på landsbygden. Maud Olofsson försöker få det att låta som att hon har gjort något bra. Givetvis har gles- och landsbygdsborna inte märkt av att Maud Olofsson har gjort något bra för dem. När vi lade ned postterminalerna, som Maud Olofsson hänvisar till, var det den förra regeringen som lyfte in post i butik. Det blev en bättre service - det kan jag hålla med om. Det var under vår regeringstid. 

Gles- och landsbygden är hårt drabbad, som jag sade, bland annat i Skaraborg, inte bara när det gäller mackdöden utan också varslen. Jag kan meddela att under tiden som vi har stått här har ytterligare ett varsel kommit i Skaraborg, nämligen att vitvarujätten Electrolux nu varslar i Mariestad. Det blir ytterligare ett hårt slag för skaraborgarna. De som bor runt omkring Mariestad och som tidigare har haft tillgång till en bensinstation på sin lilla ort kommer fortsättningsvis inte att få det. De blir dubbelt drabbade; de kommer att bli arbetslösa, och de kommer inte att kunna tanka sina bilar i framtiden.  Det är tufft för gles- och landsbygden under den här tiden, och det ser inte ut att bli bättre under vare sig det här året eller nästa år. 

Jag vet att Maud Olofsson brukar säga att de såg till att fler kom i arbete. Med förlov sagt var det faktiskt den högkonjunktur som vi var inne i när vi lämnade över till den blå alliansen som gjorde att de nya jobben kom till. Nu är det precis åt andra hållet, och vi kommer att få se både en arbetslöshet på 10 procent och ett större budgetunderskott än när vi lämnade över. 

Anf. 34 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Fru talman! Jag vill börja med att säga angående post i butik att det är bra för en del men inte för alla. De som bor ute i glesbygden och landsbygden i södra Sverige och har mindre än 30 kilometer till närmaste bank får i dag ingen service i hemmet såsom det var före den 1 december. Det är inte en förbättring för alla. Glöm inte det, ministern! 
Med anledning av det som handlar om mackdöden och den försämrade servicen i glesbygden blir jag lite orolig när ministern säger att det med den här regeringen har blivit bättre på landsbygden och i glesbygden. Tänk att när jag är ute i landet på olika platser och möter medborgare talar de inte utifrån någon ideologi utan utifrån sin vardag och verklighet, och då upplever de inte att det är så. 

Jag känner att det i den här frågan, Maud Olofsson, har gått så pass långt med försämringen av servicen på landsbygden att vi behöver ta ett rejält tag och kanske samarbeta för att samla upp de goda idéerna om hur vi kan utveckla landsbygden och glesbygden. Jag tycker att det är bra att regeringen tänker lämna en skrivelse till riksdagen om landsbygdsutveckling. Vi får se vad den innehåller och hur vi ställer oss till den när den kommer hit. 
Det är bra om man på olika sätt kan stödja Hela Sverige ska leva och stödja våra byalag som runt om i landet gör ett fantastiskt arbete helt ideellt. Det ska vi fortsätta med. 

Jag tror att det viktigaste nu inte är att slå sig för bröstet och säga: Vi har varit bättre och effektivare. Det bästa tror jag är att vi nu sätter oss ned tillsammans och tittar på hur vi med goda idéer och eventuella ekonomiska medel kan hjälpa till för att stötta gles- och landsbygden så att det finns service där i framtiden så att människor kan bo och leva där. 

Anf. 35 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Fru talman! När man lyssnar på Monica Green låter det som att allt som går dåligt är regeringens fel och allt som är bra är högkonjunkturens förtjänst. Jag tror, om vi möjligen kan mötas, att det är någonstans mittemellan. Vi har haft nytta av en högkonjunktur, men vi kan också ha gjort en del saker som har varit bra för att skapa sysselsättning och därmed öka inkomsterna för landet. 

Anledningen till att jag säger det här om mackdöden och presenterar det jag gör i dag är att jag ser hur fort det går. Det här blir inte intressant och skarpt förrän det finns konkreta åtgärder, och det är därför jag säger att vi nu tillför de här resurserna för att kunna möta detta. Man måste ha pengar för att kunna investera. Man måste kunna jobba för att få fram de konkreta förslagen. Jag förstår om landsbygdsborna annars blir helt förtvivlade. Vi har tillfört de här resurserna, och det är 50 miljoner ytterligare utöver det som fanns tidigare. 

När det sedan gäller den lokala servicen på landsbygden är det klart att jag är orolig. Jag har också mött försämringar på landsbygden. Men det handlar också om mig som konsument: Hur trogen är jag min egen service? Handlar jag på Ica i Bygdeå? Ja, det gör jag. Handlar jag mina julklappar i Robertsfors? Ja, det gör jag. Det handlar om hur jag som konsument agerar. 

Om vi tycker att servicen ska finnas där bara för att den ska finnas där men själva inte handlar där kommer vi inte att ha någon service. Här finns en hel del kvar att göra för att medvetandegöra konsumenterna: Vill vi ha servicen i vardagen måste vi också handla i vardagen. Annars kommer inte några företagare att kunna överleva på det underlag som finns. 

När jag säger att det har hänt mycket när det gäller landsbygden pekar jag på stödet till enskilda vägar, upprustning av det finmaskiga vägnätet, utbyggnad av bredband, fler poliser ute i landsbygden, utveckling av livsmedelsfrågorna, turistsatsningarna som vi gör, energiutbyggnaden, vind- och bioenergi, som nu byggs på landsbygden och gör jättemycket, och småföretagspolitiken. Det är bara en del av åtgärderna som är till för att utveckla landsbygden. Det är klart att det inte vänder med en gång, men det här är rätt åtgärder för att möta de önskemål som finns hos väldigt många människor att få bo och leva på landsbygden. 
 
Överläggningen var härmed avslutad. 

Läs mer på riksdagens hemsida