Vart är polisen på väg?

Från regeringshåll sägs att man ska satsa på polis och rättsväsende. Men i Gävleborg tvingas polisen att spara.
Och man undrar hur mycket besparingar polisen tål och hur länge polisstyrelsen finner sig i att administrera en verksamhet som försämrar polisens möjligheter att fungera. Var går gränsen för vad polisstyrelsen kan ta ansvar för?

Flera av de sparåtgärder som polisstyrelsen beslutat om resulterar i att polisens effektivitet försämras. Och man undrar vart polisen är på väg.
Det enda positiva som polisens ekonomichef kan säga om budgeten är att "ingen kommer att bli uppsagd" och "vi kommer att leverera polisverksamhet även nästa år".
Fattas bara!
Men vilken polisverksamhet kommer polisen att leverera?

Redan nu finns det mycket övrigt att önska när det gäller polisens effektivitet. Långa väntetider på polisen när människor behöver hjälp. Polisen kommer inte alls. Brott avskrivs rutinmässigt. Människor tycker det inte är någon idé att anmäla.
Och tidvis kan det vara bara en polispatrull i hela södra Hälsingland. Eller tre patruller på hela Hälsingland. Snacka om busets och tjuvarnas marknad!
För en utomstående är det omöjligt att avgöra vad som beror på resurser, på dålig organisation och bristande effektivitet. Eller på hög medelålder i poliskåren.
Men flera av de föreslagna besparingarna i 2009 års budget kommer att innebära en försämrad effektivitet hos polisen.
Inga nyrekryteringar kommer att göras vilket innebär att det åtminstone inte blir fler synliga poliser på gator och torg.

Poliser kommer att ta över både som arrestvakter och skrivbiträden när timanställda arrestvakter dras in, liksom den inhyrda personal som gör utskrifter av förhör. Men att låta polisen bara vara vakter eller sitta och skriva förhörsprotokoll med den gamla välkända pekfingervalsen, är ett präktigt slöseri med polisresurser.
Utbildningen ska minskas och polisens arbetstid ska förändras, vilket förmodligen kommer att innebära att allt fler poliser arbetar på tider och stunder när buset inte arbetar.

Dessutom tvingas polisstyrelsen dra in polisens julfest. En liten detalj i den stora konkursen kan tyckas, men ändå en viktig signal.
Den arbetsgivare som satsar på att ge personalen utbildning och lite uppskattning, om än det bara är en julfest, får förmodligen mer nöjda anställda.
Alla partier i den sittande alliansregeringen har talat om vikten av att låta poliser vara poliser, och om att det behövs mer resurser till polis och rättsväsende. Men hittills har det knappast märkts något av detta ute i landet.
Och det märks definitivt inte i Gävleborg.
Vi medborgare vill att polisen ska vara synlig på gator och torg. Vi vill att polisen kommer när det är bråk och brottslighet på gång. Vi vill att polisen spanar och bekämpar den grova brottsligheten och ingriper tidigt mot småbuset som kan vara i inledningen av sin brottskarriär. Vi vill att polisen tar emot anmälningar, utreder brott och griper de skyldiga.

Det finns tecken som tyder på att vi kan vara på väg mot en enda polismyndighet i hela landet och att de regionala polisstyrelserna försvinner. Det kan vara motiverat bland annat av det skälet att brottsligheten inte följer några länsgränser.
Däremot finns det farhågor för att lokalförankring med lokala polisstationer och lokal kunskap kan bli sämre.
Men det viktiga är inte hur överbyggnaden är organiserad utan hur polisen fungerar ute på fältet. Och där finns mycket övrigt att önska.
Polisstyrelsens besparingar är dessvärre inget som förstärker polisens möjligheter att göra att bra jobb.
Det är synd.

Anders Eklund

Läs mer i tidningen Ljusnan