Det började med en tanke och slutade som en film: Vårsådden under de senaste hundra åren. För aldrig har det hänt så mycket i lantbruket som under 1900-talet, när man gick från såskeppa till betydligt mer effektiva såmaskiner. Och från envetna oxar till stilrena traktorer. Till hösten kanske demonregissören Torsten Elisson drar ut på turné i Mellansverige med sin fullmatade "såningsfilm". Till samlingssalar och hembygdsgårdar i Alsike, såväl som i Tortuna.

Redan 1962 gjorde bonden Tors­ten Elisson en film om sin gård Götavi i Vintrosa. En 8 millimeters dokumentation om slit och arbete under ett helt år. Det blev en lyckad historia som han nu fört över till video. "Då vore det väl underligt om jag inte också kunde göra en film om vårsådden", tänkte Tors­ten. Som sedan tidigare har fullt med antika jordbruksredskap och maskiner i sitt privata museum, såmaskinen Gloria från mitten av 20-talet, till exempel, medan han själv har energi som en Grålle och ett ordförråd som en professor.

Hade han inte under sitt vuxna liv haft jordens lera under sina fötter så hade han haft tiljorna på Dramaten, det är då ett som är säkert. Efter att vi tidigt i våras skrev om Torstens lösa filmplaner var det som han fått en spark i baken, berättar hustrun Barbro. Så när manusarbetet väl var överstökat anlitade han Sven-Erik Andersson och Ola Windås att sköta kamerorna, medan rollen som dragare gick till arbetshästen Cardinal från Kvinnersta. En skön herre, som tog sig rätten att beta ganska rejält mellan tagningarna. Med Cardinal följde de två lärarna på Kvinnerstaskolans hästlinje, Roland Wirenborg och Stella Nelson. Roland spelade sig själv som hästskötare, med avsmak för allt vad traktorer heter, medan Stella fick ikläda sig rollen som misslynt piga. En tolkning hon gjorde närmast perfekt.

Rollen som såningsman och dräng gick till skådespelarbegåvningen Roland Andersson från Öja i Hardemo, där han skött släktgården med mjölkkor i hela sitt vuxna liv.
- Så rollen som dräng passar mig ypperligt, säger han med glimten i ögat.

Och ingen kan väl sprida utsädet jämnare från skäppan än Roland. Något han fick lära sig av sin far redan i tolvårsåldern. Annars har ordet "såskäppa" åkt med ändan före ur alla ordböcker. Men här på Götavi denna behagliga majdag levde detta tidigare så viktiga bruksföremål upp på nytt och hade tillsammans med Roland huvudrollen i filmens inledningsskede.

Med pigan Stella spelar Roland upp en konfliktfylld scen där pigan hellre stickar på sina sockor än fyller hans skäppa med säd, underbetald som hon är. Säkert framkallade det slitsamma och snålt avlönade arbetet ute på åker och äng många duster pigor och drängar emellan. Vilka under nattens mörka timmar oftast kom till försoning hemma på drängkammaren.

En annan konflikt ute på gårdarna uppstod när man köpte in den första traktorn. Något som fick åtminstone hästskötaren att se rött. Men efter att tillsammans med drängen blivit lovad fortsatt anställning och en automobiltur in till stan för en traktorkurs blev det mesta frid och fröjd. Kronan på verket för de två blev ett restaurangbesök. Lunchen för hela filmgänget serverades inne i gamla lagården, nu omgjort till museum med bland annat Barbros gamla T-Ford som hon påpassligt köpte under en kafferast. Huvudrätten bestod av köttbullar tillsammans med Barbros härliga potatisgratäng, som gav tillräckligt med energi för att kunna avsluta filmandet.

För en enda dag förvandlades således Götavi till ett mycket gammeldags jordbruk med en skön allmogekänsla, vilket fick en och annan av traktens gamla odalmän att bromsa in ute på vägen och gnugga sig i ögonen. För det är ju inte var dag man ser en hästdragen såmaskin av märket Gloria

Läs mer i Gästriklands Tidning