Det är onödigt att regeringen skall påskynda nedläggningarna

Nedläggningen av mindre bensinmackar kan visserligen vara svår att stoppa. Men regeringen borde inte öka nedläggningstakten genom att tvinga fram investeringar i alternativa bränslen.

Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet drev 2005 igenom pumplagen, som skulle påskynda övergången till förnyelsebara drivmedel. Alla mackar som sålde ett visst antal kubikmeter fossilt bränsle måste erbjuda minst ett förnyelsebart drivmedel. Steg för steg skärps lagen, och i mars genomförs det tredje steget. Då sänks gränsen till 1000 kubikmeter fossilt bränsle per år.

Det kommer att slå hårt mot många mindre mackar i glesbygden. Nedläggningar kan där få besvärliga konsekvenser för annan samhällsservice, då macken har fungerat som exempelvis apoteksombud eller postkontor. Det har också kommit protester från flera håll, men nu har regeringen ändå beslutat att stå fast vid pumplagens tredje steg.

Folkpartiets talesman i energipolitiska frågor, Carl B Hamilton, ville annorlunda, och skriver i sitt nyhetsbrev att folkpartiet fick ge sig. Hamilton tycker att lagen är en miljöpartistisk planekonomisk skapelse och avvisar tvångsinvesteringar för småföretag. Regeringen borde ha avstått från det sista steget i pumplagen, och varnar för att beslutet både leder till nedlagda mackar och till att den omstridda etanolen gynnas framför andra förnybara drivmedel.

Pumplagen är ovanlig som politisk konflikt. Folkpartiet, som har mest väljare i större orter, värnar om de små glesbygdsmackarna. Centerpartiet, med många väljare på landsbygd och i mindre orter, står däremot bakom beslutet att tvinga mackägare med en försäljning mellan 2000 och 1000 kubikmeter fossilt bränsle om året att erbjuda något förnybart bränsle.

Det är nog ingen slump att det kärnkraftsvänliga folkpartiet i första hand tror på elbilen, medan centerpartiet är mer positivt till att satsa på etanolen. Pumplagen ger i praktiken etanolen ett försteg. Regeringen försöker nu lösa problemen med nedlagda mackar genom mer samverkan mellan länsstyrelse, livsmedelskedjor och bensinbolag. Nedläggningen av bensinmackar har också redan pågått en längre tid. Den skulle knappast upphöra även om pumplagens tredje steg inte genomfördes. Skulle elbilen få ett rejält genombrott skulle dagens mackar få det än besvärligare när bilen laddas i stället för att tankas.

Det finns därför goda skäl för stat och företag att på olika sätt samarbeta om mackar och annan samhällsservice inom rimliga avstånd. Men det är onödigt att regeringen påskyndar nedläggningarna genom att tvinga på mindre mackar för dem dyrbara investeringar. I synnerhet som framtiden när det gäller förnybara drivmedel är såpass osäker.

Då är det bättre att arbeta med mer generella metoder som koldioxidskatt eller krav på biltillverkarna. Visst kan statligt tvång inte undvikas alla gånger och visst är det viktigt att minska koldioxidutsläppen. Men en liberalt sinnad regering bör så långt det är möjligt undvika att peka med hela handen och tvinga småföretag att genomföra specifika investeringar. Det gäller pumplagens tredje steg. Här är de miljöpolitiska vinsterna tveksamma, medan nackdelarna med en påskyndad macknedläggning uppenbara.

Läs mer i tidningen VLT