Glada kycklingar från Ockelbo




Glada kycklingar från Ockelbo

Familjeföretaget Ockelbo Kyckling föder upp, slaktar, styckar och förädlar direkt på gården. Precis som man gjorde förr i tiden.

- Välkomna, säger Siw Persson och drar av sig sin engångsplasthandske för att hälsa. Hon står i slakteriets beredningskök och marinerar kycklingklubbor.

Vi följer efter när hon rullar in den lilla vagnen till rökeriet i rummet intill. 92 klubbor får plats i den lilla röken som matas med alspån.

Så här småskaligt är det i ­hela produktionskedjan på Ockelbo Kyckling. Och det är meningen.

- Vi kommer aldrig att bli ­stora, det är tvärsäkert det, säger Siw Persson med eftertryck.

Hon säger att många hör av sig och vill sälja hennes kött, men att hon alltid säger nej.

- Det är ju det roligaste. Att få stå och sälja, prata recept och träffa kunder, säger hon.

Den lilla husvagnen som byggts om till butik orsakar ­köer vart den än kommer. En liten annons i tidningen räcker. Bondens egen marknad på Rådhustorget i Gävle innebar ett ­rejält genombrott. Nu är det inte längre några problem att locka kunder till butiken på gården i Nordanåsbo några kilometer väster om Ockelbo.

Företaget är så litet att man ­inte ens lyckats förmå någon uppfödare att leverera kycklingar. I stället åker Siw och Kurt Persson själva till Västerås och hämtar, från ett släp lastat med 22 000 kycklingar på väg till ­någon av Kronfågels massuppfödnings-hangarer där 44 000 djur kan trängas om utrymmet.

- De tycker att vi är lite ­roliga när vi lastar av 300 kycklingar och kör iväg, säger Siw Persson.

Kycklingarna måste flyttas samma dygn som de kläcks. Då lever de fortfarande av den näring de fick i ägget. Sedan blir de mer lättstressade och tål inte för mycket förändringar.

I Perssons lilla kycklingstall spatserar 300 treveckors­kycklingar omkring under värmelamporna när GD hälsar på.

- Om det hade varit Kron­fågel skulle de här slaktas om en vecka, säger Siw Persson.

Här växer de några veckor till och slaktas mellan sjunde och nionde veckan.

Skillnaden är enorm. En bröstfilé från en Ockelbokyckling kan väga ett halvkilo och räcker till två personer.

I kycklingfabrikerna i södra Sverige sprutas kycklingköttet fullt med vatten för att öka i vikt. Sånt sysslar inte Siw Persson med.

- Absolut aldrig!

Lite andra jämförelsetal:

En Kronfågel-kyckling går från 67 gram till 1,9 kilo på 33 dagar. Enligt ett reportage i SvD nyligen medför det att musklerna växer så fort att lungorna inte hinner med. "Det ökar risken för högt blodtryck, ödem och sammanbrott för inre organ", skriver SvD.

Hos Siw och Kurt Persson växer kycklingarna långsammare och når inte slaktvikt förrän ­tidigast efter sju veckor.

- Jag inbillar mig att det är då den får sin smak, säger Siw Persson.

I slakteriet står en stapel med stora plastkorgar. De används för att flytta kycklingarna över gårdsplanen. Sex och sex ställs de ned i korgarna.

I slakteriet plockas de upp en och en, bedövas med en elstöt i nacken och hängs sedan upp och ned i en rostfri tratt där strupen skärs av.

Sedan blir kroppen skållad, plockad och urtagen innan den hängs upp för mörning i kylrummet. Allt sker för hand. Djur för djur.

Jämförelse: Kronfågelkycklingarna föses ihop i sin hangar av en roterande gummiborste, staplas i tiotusental på en lastbil och fraktas till slakteriet som attligger flera timmars resa bort. Där tippas de (bokstavligen) in i en gaskammare där de tar sina sista andetag. Drygt tre timmar senare kommer de ut i form av färdiggrillad kyckling.

Men småskaligheten hos Ockelbo Kyckling har sitt pris. Det går inte att leva på att slakta 140 kycklingar per vecka.

Lösningen är att bygga ut. Kurt Persson tar oss med till sitt bygge nedanför slakteriet. Här ska det finnas plats för 1 800 kycklingar. En tredubbling av kapaciteten vintertid.

- Här blir plats för 600 i tre ­olika generationer, säger han och pekar med handen hur man ska ha flyttbara väggar mellan de olika avdelningarna.

Enligt reglerna får Perssons hålla 20 kilo kyckling per kvadratmeter. Stora uppfödare med dispens och extra väldimensionerad ventilation får ha 35 kilo.

- I Polen får de ha 42, säger Kurt Persson.

Det syns på en liten rynka i hans panna vad han tycker om det.

Ändå är Europeisk kycklingproduktion relativt djurvänlig. Det finns en anledning till att det importeras allt mer billig ­fågel från Brasilien och Thailand.

Där är reglerna i stort sett obefintliga.

Desto fler är reglerna i Sverige. Kurt Persson konstaterar att tio miljöinspektörer har kommit och gått på bygg- och miljökontoret i Ockelbo sedan de började bygga.

Vi har satt oss i bostadshusets kök och äter smörgåsar med rökt kyckling.

På bänken ligger Mats-­Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken", som Siw Persson avslöjar att hon inte orkade läsa klart. Hon blev så äcklad.

- Så uppassade vi är av myndigheterna och så får de där stora jättarna göra som de vill. De dikterar ju villkoren, säger hon med avsmak.

På radion berättar de om lågkonjunkturens senaste offer. De 900 som varslats på Sandvik.

- Jag tror att vi klarar oss. Folk har fått upp ögonen och tänker att kan man inte byta bil kan man i alla fall unna sig att äta bra mat, säger Siw Persson.


Magnus Lundquist

Läs mer i Gefle Dagblad

Kommentarer

Var inte feg utan skriv något vackert!:

Vad vill du kalla dig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Smygreklam för din egen blogg/hemsida:

Här skriver du:

Trackback
RSS 2.0
Bloggtoppen.se Allmänt BlogRankers.com
webvoter-omröstning
Ge din bedömning av bloggen

1 ganska dålig
2 mindre bra
3 helt ok
4 riktigt bra
5 väldigt bra

Se resultat
hit counter