Från datorer till islandshästar

Från Umeå till Säffle och utveckling av tidssystem och bäversafari. Joakim Näs har ett hav av bollar i luften och än är det inte slutjonglerat för den naturintresserade programvaruarkitekten.

Det var jobbet som gjorde att Joakim Näs hamnade i Säffle kommun. Ett jobb var även anledningen till att Joakims familj flyttade från Umeå till Borlänge, när Joakim var åtta år gammal. Där bodde han fram till han började studera vid Linköpings tekniska högskola.

- Jag läste datavetenskap med inriktning på mjukvara. Anledningen till att jag valde att göra det är att jag hade lätt för matte samtidigt som jag tycker att det är kul med datorer. Jag läste en mängd olika områden inom datavetenskap, och matten fanns med hela tiden i olika nivåer och områden. I programmet gick man in i olika områden och läste bland annat ekonomi och psykologi. Jag läste i fem år och tog en masterexamen i datavetenskap 1993.

Flytt till Västerås

Efter ett par års utbildning gjorde Joakim en paus i studierna för att bege sig ut i skidspåren runt Falun med ett gevär på ryggen. Det hela är dock inte så dramatiskt som det låter, Joakim gjorde helt enkelt lumpen.

- Jag var granatgevärssoldat på I13 i Falun. Jag vantrivdes inte med sabbatsåret som lumpen innebar, eftersom jag hade gått direkt från gymnasiet till högskolan. Vi låg mycket ute i fält och åkte skidor med gevär på ryggen, vad det nu skulle leda till, skrattar Joakim. Efter att jag muckat, sommarjobbade jag i ett par månader, vilket ju är välbehövligt när man studerar.

Joakim fick examensbeviset i handen 1993, och tajmingen kunde ha varit bättre.

- Det var svårt att få jobb, det var väl egentligen då som den första krisen för databranschen kom. Jag sökte jobb över hela landet och hade en kompis som hade läst en liknande utbildning i Skåne. Han hade sökt 200 jobb innan han fick anställning. Jag fick jobb i Skellefteå och flyttade dit. Jag jobbade som programutvecklare, vilket var spännande och riktigt kul. Det var ju första jobbet, och det är klart att det var spännande och kändes nytt, men jag tyckte att det var för långt till vänner och familj, och sökte nytt jobb och då i Mälardalen eftersom min flickvän var klar med sina studier och det blev att vi flyttade till Västerås, där jag fick jobb som datakonsult och jag satt som konsult åt ABB. Flickvännen fick jobb i Eskilstuna och vi flyttade dit eftersom det funderade bättre för mig att pendla till Västerås än för henne till Eskilstuna.

Kom till Säffle

I tre år bodde Joakim och hans flickvän i Eskilstuna innan han blev särbo och flyttade till Säffle och Värmland. Han gifte sig, hon flyttade till kommunen och Joakim började arbeta som utvecklingsansvarig hos Eurotime.

- Det var ett litet företag och jag arbetade med utveckling av tidssystem, ungefär som moderna stämpelklockor. Nu har jag lyckats byta företag tre gånger utan att byta stol, skrattar Joakim. Numera jobbar jag åt Aditro, men för tre år sedan gjordes bedömningen att kontoret i Säffle var för litet, så det stängdes. Nu jobbar jag två dagar i veckan i Göteborg och tre dagar hemifrån. Det fungerar ganska bra, arbetsmarknaden i Säffle är inte så stor inom data. I början jobbade jag mest med att utveckla tidssystem, men nu blir det även lönesystem och personalsystem, bland annat.

Vill locka bäverfantaster

Joakim har gått från att vara utvecklingsansvarig till att bli projektledare och nu arbetar han som programvaruarkitekt.

- Dels är jag med och kikar på ny teknik och nya funktioner men jag fungerar också som ett stöd åt analyserarna. Jag är med där och granskar. Jag bytte från projektledarjobbet till arkitiekt eftersom jag ville komma tillbaka till tekniken igen. Man får inte vara rädd för att prova på nya saker.

Och det har inte Joakim någon större fobi för. För då skulle han omöjligt kunna ha kastat sig in i anordnande av ridkurser på islandshästar och försöka locka bäverfantaster till Boda för en exotisk safari.

- På våren och hösten håller vi i kurser i att rida på islandshästar. Sommartid har vi turridning. Det började väl egentligen med att vi sökte projektstöd till ett EU-projekt. Vi fick hjälp med att göra ansökan och fick den beviljad. Vi började att göra i ordning ligghallarna och ett rum i en gammal magasinsbyggnad, och så skaffade vi hästar...

Lyckat drag

Ingela Nilsson, som haft Eldrida Islandshästar i många år, hjälpte verksamheten i Boda att komma igång. Sedan tidigare fanns får på Boda gård, som Joakim och hans familj skaffat för att ta hand om betesmarkerna. Nu har det gått en tid, och planeringen och arbetet med att utveckla Boda Farm är i full gång.

- Vi vill ha en kurslokal i ladugården och kanske ha en cafédel till ridgrupperna. Min hustru hade häst när hon var yngre och ville gärna ha det igen.

Förutom att anordna ridkurser, har Boda Gård börjat med bäversafari och andra aktiviteter.

- Bäversafarin är riktigt spännande. Det blir en helhetsupplevelse för besökaren. Vi tittar på bäverspår, och ligger och spanar efter bävern. Ibland ser vi den och ibland hör vi den bara. Många av de som varit med är tyska turister och för dem är det exotiskt att bara grilla korv i naturen.

- Vi har också en liten båt- och kanotuthyrning, men det är en biverksamhet. Islandshästarna är det som är i fokus.

Att ha kurser i att rida islandshäst, har visat sig vara ett lyckat drag, och kursdeltagarna är allt från killar till farmödrar.

- Vi har nybörjargrupper och fortsättningsgrupper, men också speciella killgrupper och familjegrupper där barn deltar tillsammans med en vuxen, till exempel mamma eller farmor. I februari börjar vi vårens kurser och till början är de på helgerna, eftersom det behöver vara ljust ute när vi har kurstillfällena. Sedan blir det kvällar.

Stort projekt

Men tro inte att detta räcker för Herr Näs. Förutom ridkurserna och sitt jobb som programvaruarkitekt finns det flera saker som Joakim brinner för. Bredbandsfrågan, till exempel. Att det finns bra bredband är viktigt för Joakim, som ju jobbar hemifrån delar av veckan.

- Jag är områdesansvarig i Kila Fibernät. Jag var med redan för några år sedan när vi skulle köra i egen regi i Kila, Gillberga och Långserud. Det har varit mycket mer jobb än jag trodde att det skulle vara, men intressant. Jag har pratat med alla som berörs, jagat medlemmar, pratat med markägare... Nästa vända är att få fastighetsavtal så att alla medlemmar får en anslutning. Sedan kommer grävningen, så fort marken tinar upp. Parallellt med detta ska det göras i ordning husanslutningar. Det ska blåsas i fiberkanel. Det är verkligen ett stort projekt med väldigt många inblandade.

Joakim är också engagerad i Kila Byalag.

- Jag blev väl egentligen medryckt när vi flyttade hit, skrattar Joakim. Man får en bra koll på vad som händer i bygden. Vi har möten en gång i månaden och tyvärr brukar de ligga när jag jobbar i Göteborg. Men tack vare bredbandsfrågan är jag aktiv ändå.

Skarpa kontraster

Det vilar ett lugn över Joakim Näs. Trots att hans schema verkar vara mer än fullspäckat. Kanske har det att göra med den lugna och vackra omgivningen vid Boda Gård, med sjön runt husknuten.

- Det är verkligen kontraster mot att arbeta i Göteborg. Från ständiga möten och telefonsamtal till lugnet i Boda.

Joakim blickar framåt och berättar om vilka tankar och idéer som finns för gården och dess verksamhet.

- Vi har kikat på att utvidga det här med islandshästar, sedan beror det lite på vad som händer i Säffle, med Krokstad till exempel. Om man kan fånga upp kunder där. Det finns potential om man tittar på det. Det vore kul om en i familjen kunde jobba med det, på sikt. Det ger så mycket att jobba med kurserna, man möter glada människor som kommer hit fyllda av positiv energi. Vi har kikat lite på det här med personlig utveckling. På sikt skulle det kanske kunna bli någonting tillsammans med den övriga verksamheten på gården

Läs mer i tidningen NWT