Karl-Erik Forsslund beskrev Östergrav som "den sista länken i den övre kedjan av byar, 27 gårdar på backar och kullar kring 'graven', grävd av en bäck som rinner ner till Salutjärn". Numera återstår bara en rännil genom denna grav: en djup sänka som delvis löper genom tomten här hemma. På vintrarna åker vi pulka och gör snöhyddor i graven. (Tänk att man kan ha så roligt i en grav!)
Det är intressant att höra om livet här förr. Byarna var ju ända in på 1900-talet nästan slutna världar. Många levde hela sina liv i byn där de föddes.
Vilhelm Köersner skriver i Vårt land, 1888: "Byn utgjorde i äldre tider ett helt, och nästan alla äktenskap ingingos mellan personer, som tillhörde samma byalag. Endast sällan förekommo giftermål mellan personer ur olika byar och nästan aldrig mellan personer ur olika socknar."
Jag tror jag ska söka upp byamannen för att få veta mer. "Byamannen" - vad gör förresten en sådan anno 2009? Jag måste avlägga ett besök och ta reda på det.

BJÖRN GUSTAVSSON

Läs mer i DalaDemokraten