Vi, vår familj bor så glest som vi kan komma nästan. Ändå försöker vi göra så gott det går för att klara av livet här. Det är utmaningar varje dag och det kan jag tycka är stimulerande. Ändå vill jag naturligtvis inte att det ska bli ännu tommare på människor än vad det redan är.

Nu har vi sån tur att vi har en ung familj som närmsta granne, med flera barn så det känns tryggt. Min man som är skolbilschaufför och hela traktens allt i allo, har ett litet deltidjobb att skjutsa de till skolaan, i flera år framåt.
Annars är han snickare och byggare och har hur mycket jobb som helst. Själv skriver jag och försöker försörja mig med att vara författare och skribent.

Men bekvämligheter som stadsbor har, närhet till affär och restauranger osv. finns inte. Istället får vi ordna våra aktiviteter själv. Det handlar om kreativitet och skaparlusta och det odlas i glesbygden.

jag tycker det är utmärkt att glesbygdsproblemen tas upp. Lite väl pessimistiskt kanske programmet var men det tar ändå upp problemen.

Jag tror att kan vi bara få fler att intressera sig för områden som det handlar om, så finns det en chans.

Skogstrollet