Centraliseringen av Försäkringskassan är ett tydligt bevis på hur den enskilda människan kommer i kläm när staten rationaliserar. En gigantisk toppstyrd organisation där försäkringsläkare inte ens behöver träffa den person som han eller hon ska bedöma vara frisk eller sjuk.

Men Försäkringskassan är inte det enda exemplet på statlig toppstyrning och centralisering. Varenda statlig myndighet genomgår i princip samma utveckling. Polisen, Länsrätterna, Åklagarmyndigheten, Tullen och Skatteverket är några andra statliga myndigheter som centraliserar och rationaliserar. Överallt är det problem. Polisens nya organisation har många diskuterat. När något händer i en liten kommun kan larmcentralen vara 50 mil bort och poliserna om det överhuvudtaget finns några i tjänst 20 mil bort.
 

Det är staten som styrs av regering och riksdag som urgröper landet. All kompetens, alla viktiga ärenden centraliseras. Det innebär i sin tur att kompetent arbetskraft flyttar. Vill människor göra karriär och ha bra jobb är det Stockholm som gäller.

Sedan har höga representanter mage att sitta och snacka om att det behövs en vettig regionalpolitik och uppgivet sucka om att de verkligen vill att hela Sverige ska leva. Det är bara skitsnack! I varenda handling, i vart enda regleringsbrev som utformas förordar de koncentration och utarmning av landsbygden.