Samhället överger glesbygden




Samhället överger glesbygden

Nedlagda skolor och långt till polis och sjukvård - steg för steg överger samhället den svenska glesbygden.
Uppdrag granskning har gjort en resa i ett Sverige som håller på att försvinna.


ALDRIG FÖRR
har så få människor bott i den svenska glesbygden. Och de som bor kvar får allt längre till det som de flesta andra tar för givet: bensinmackar, sjukvård, dagis, skola och livsmedel.

Samtidigt som Sveriges totala folkmängd ökat så har befolkningen i glesbygden minskat med 20 procent och samhällets service har försämrats i samma takt som avfolkningen.


ETT EXEMPEL
är byn Lakaträsk i Norrlands inland, en by där det en gång fanns tre caféer och dans i Folkets Hus. Där fanns industrier och butiker.

Maj Carlsson jobbade i det som blev byns sista butik - en naturlig mötesplats fram till nedläggningen 2000.
- Det blev ju bara mindre och mindre folk, folk for på andra ställen och handlade, berättar hon.

Hur var det att bo här då, jämfört med nu?

- Ja, det var ju livligt. När ungdomar finns då är det ju liv i en by.

Men hur är det nu då?

- Ja, det är dölugnt. Man ser knappast en människa på hela dan här, säger Maj Carlsson.

LAKATRÄSK är inte unikt. Sedan 1996 har nästan var tredje butik i den svenska glesbygden slagit igen.
Också annan service har blivit sämre.

När Svensk kassaservice nyligen upphörde betydde det att möjligheten att betala räkningar eller ta ut pengar via en lantbrevbärare försvann.
- Kundkontakten har blivit mindre och mindre, det har blivit mindre och mindre att göra. Vissa dagar kanske man kan träffa någon, så det är ju tråkigt, säger lantbrevbäraren Kent-Owe Wikman.


I BYN PÅLKEM
bor bara elva personer kvar och Konsumbutiken - den är nedlagd sedan länge. Och i lilla Granträsk finns bara en enda barnfamilj.
Föräldrarna Teresia och Henrik Andersson är själva uppvuxna i glesbygd och har valt att stanna kvar.

Deras sexåriga son Hampus har drygt 3,5 mil till skolan i Överkalix. Han blir upplockad av skoltaxin klockan sju på morgonen och kommer hem vid fyratiden på eftermiddagen.
- Du planerar ju när du bor så här. Du veckohandlar och du får bara lägga upp det annorlunda, säger Teresia Andersson.


HENNES MAKE
Henrik har sett byarna tömmas under årens lopp.
- Det är ju trist när man kör förbi och inte ett gatlyse är tänt och allting är nedsläckt. De äldre har hunnit falla bort de sista 15 åren och det har inte fyllts på någonting, säger han.

Spelar det någon roll för Sverige att folk inte bor i glesbygden något mer?
- Nog tror jag att det spelar roll för Sverige. Det är ju roligt när det finns alla sorters människor. Det blir ju som en ödebygd som ingen bryr sig om och ingenting finns om alla flyttar. Vägarna blir oplogade.

Hur mycket service ska samhället satsa på få människor, när det gäller butiker, när det gäller plogning, när det gäller post?

Ja, det är ju svårt. Jag tycker ju att man ska försöka hålla i alla fall så att alla kan ha ett drägligt liv som bor kvar i alla fall, säger Henrik Andersson.

När vi körde hit så kändes det ju verkligen som att vi körde mil efter mil rakt in i skogen. Det kändes ju verkligen ensligt här ute?
- Ja, jag tycker ju om det. Det är ju därför jag väljer att bo så här. Jag trivs att bo lite nära naturen. Jag tycker om att gå ut och se min ren på bron och någon älg kan man få se. Någon hare ser man ju och någon räv. Det är ju kul, säger Teresia Andersson.


SKOLAN
är för många symbolen för att det finns en framtid i en by. Bara under de senaste tio åren har antalet skolor i glesbygden minskat med 20 procent.

När skolan i Lansjärv lades ned år 2000, trots elevernas protester, betydde det att byns utförsbacke blev brantare. En hel generation håller på att lämna Lansjärv.
- När skolan lades ner flyttade alla kort efter. Och ingen lär ju flytta till Lansjärv. Ingen har flyttat hit som har barn, för de vet att det är långt till skola. Så är det, säger Pernilla Nordin, som själv planerar att flytta inom ett par år.

Jeanette Andersson var en av många elever som protesterade när skolan i Lansjärv stängde. Idag jobbar hon i Hakkas skola, en liten byskola med drygt 100 elever.

Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka till Lansjärv?
- Nej, det skulle jag inte kunna tänka mig.

Varför inte?
- Det finns som sagt inte så mycket kvar där. Det finns inte så många yngre familjer, så många ungdomar som bor där och ingen skola. Ska jag skaffa barn så vill jag bo på ett ställe som har en skola, säger Jeanette Andersson.


Reportrar: Hasse Johansson och Nicke Nordmark


Text: Peter Bagge

SVT Play


48 timmar: Maten körs ut från Masugnsbyn


Tipsa


Mejla Hasse Johansson och Nicke Nordmark

Läs mer på SVT:s hemsida

Kommentarer

Var inte feg utan skriv något vackert!:

Vad vill du kalla dig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Smygreklam för din egen blogg/hemsida:

Här skriver du:

Trackback
RSS 2.0
Bloggtoppen.se Allmänt BlogRankers.com
webvoter-omröstning
Ge din bedömning av bloggen

1 ganska dålig
2 mindre bra
3 helt ok
4 riktigt bra
5 väldigt bra

Se resultat
hit counter