Nödvändigt att förenkla vindkraftens utbyggnad...

Alliansregeringens nya energiöverenskommelse kom i nyhetsmedierna mest att handla om kärnkraft, men innehöll egentligen ännu större nyheter i fråga om vindkraft och andra förnyelsebara energislag. Till exempel sattes målet att vindkraftens kapacitet ska vara 30 terrawattimmar år 2020 - att jämföra med de två terrawattimmar som svensk vindkraft orkar att producera i dag.

Som en naturlig följd av den målsättningen har miljödepartementet nu lämnat en lagrådsremiss med förslaget att förkorta och snabba på handläggningstiderna för vindkraftsetableringar. Bland annat föreslås att kraven på detaljplan och bygglov i huvudsak ska slopas när ett vindkraftverk fått tillstånd enligt miljöbalken.

Precis som tidigare ska vindsnurrornas lokalisering och påverkan på omgivningen prövas noggrant. Likaså ska grannar och sak- ägare kunna påverka under processen och även överklaga besluten. Men det ska inte gå att överklaga samma bygge i flera olika led under processens gång, vilket nu är både möjligt och starkt bidragande till att vindkraftsutbyggnaden är så pinsamt långsam i Sverige. Miljöministern Andreas Carlgren nämnde som ett skräckexempel de tio år som det tog att med alla överklagandeprocesser få den nuvarande vindkraftsparken i Öresund på plats. Skulle all vindkraftsutbyggnad utsättas för liknande stoppklossar, kan vi glömma allt vad 30 terrawattimmar heter 2020. Då står vi snarare kvar och stampar på samma nivå som idag, och behovet av kärnkraftsel för klimatets skull blir ännu svårare att ifrågasätta.

Sverige var mycket tidigt ute med att etablera vindkraft, men allt eftersom åren gått har landet hamnat ordentligt på efterkälken. Danmark och Tyskland är exempel på länder som ligger långt före Sverige när det gäller vindkraft. Med snabbare juridisk handläggning, elcertifikat och förhoppningsvis en mindre krisartad finansmarknad framöver kan dock stora saker komma att hända. Om det vore enbart upp till vindkraftsindustrin skulle regeringens mål kunna fördubblas till 2020. Vindkraftsbolagen har redan i dag konkreta planer på vindkraftsparker som kan ge 55 terrawattimmar per år. 6 000 nya vindsnurror, fördelade på över 100 vindkraftsparker, kan det handla om i så fall. I dag har vi sex stycken sådana "parker" totalt.

När det gäller inställningen till vindkraftsetableringar är svenska folket ungefär som vanligt, alltså i huvudsak positivt - bara det inte byggs något i närheten av där de själva bor. "Närheten" kan i sådana lägen tänjas ut till flera kilometer, i extremfall till bortanför horisontlinjen. Och då tar man till alla möjliga motargument. Man säger att vindkraftverken bullrar, trots att de inte låter mer än vanliga kontorskopiatorer på tio meters håll. Man säger att fåglar flyger in i snurrorna och omkommer, trots att det sällan eller aldrig ligger några döda fåglar där på marken. Man säger också att vindsnurrorna är fula i största allmänhet, trots att de gamla väderkvarnarna nog också var främmande inslag i arkitekturen på sin tid - för att inte tala om vad de knirkade och gnällde när de var i drift.

Om något problem med vindkraftverken kan sägas vara sakligt och verklighetsförankrat, så är det att de vid en viss tid på dygnet kan kasta skuggor från rotorbladen som i sin tur kan utlösa anfall av epilepsi. Men då bara om epileptikern ifråga bor tillräckligt nära. Den arten av problem kan självklart belysas och förebyggas även inom ramen för den förenklade handläggningsprocess som regeringen - av alla goda skäl i världen - nu vill genomdriva.

Bo Pettersson

Läs mer i Gästriklands Tidning