Gårn är nu skottad och det är möjligt att vara ute och ränna med Se-Pe lådan på vägarna igen. Detta kan jag ju inte motstå. Så jag har varit en sväng ner till storstan för att lära mig lite mer om vårt LEADER-lidande, men jag skall återkomma med en speciell spaning om detta lite senare. Det har blivit mest rännande i finnskogen den här veckan.

Vid ett svagt tillfälle råkade jag lova na Los Lina att jag skulle komma upp och göra kölbulla när hon skulle få besök utav turistan ifrån storstan. Så det var bara att skrämma upp Se-Pe lådan och dra iväg upp till hennes hemliga tillhåll, "varglyan", uppe på finnskogen.

Där träffade jag två teaterapor ifrån söderns land som jag hade träffat tidigare på Gasta i Gävle. Den ene var enligt egen utsago gammal scout ifrån Öfvre Östermalm. Han kom från Greve Turegatan så det låg något i vad han sa... hävdade han själv. Vi fick lov att värma upp oss lite med en rejäl kaffekask innan vi gick ut och starta upp brasa. Det vet i rackarn om det där med att det låg nått i vad han sa för inte kunde man tända eld i brasan med enbart ett brinnande intresse inte... Men det blev klart precis på minuten när alla hundspann började komma in ... Trots att vi var full av godhet tycktes maten vara till belåtenhet... kaffet serverades dock kokhett, det vill säga att vi gjort slut på vår "transparanta Loranga" i vårt eget kaffe.

Efter att turistan hade åkt hämtades mer Loranga ifrån "varglyan". De blev en gemytlig kväll i brasans sken där många skrönor berättades och kryddades ytterligare en gång. Våra nya vänner berättade att under årens lopp hade boendet dragits till söderns land och de bor numera i Villa Beirut. Förklaringen till detta kom när han i unga år hittade sitt drömhus och hans kompis tyckte att huset såg ut som en ruin i Beirut. Nu visade det sig att Beirut ligger mellan Malmö och Ystad, en enslig plats på landsbygden.

De hade till och med humor. Vi tog en promenad och de hittade en postlåda där det stod "här bor Yvonne och Lennart" vilket följdes med kommentaren att människorna här på finnskogen måste vara väldigt små eftersom de kan bo i en postlåda...

Jag måste berätta om politikern (ni vet en av dem där som vunnit VM i titlar nere på "badhuset") som besökte ett mentalsjukhus och blev visad runt där. Till slut ställde politikern frågan:

"Hur vet ni vilka som är tillräckligt sjuk för att passa in här och få tillgång till er vård?"

"Vi brukar göra ett test när de kommer hit", sa psykologen och tillade "hur detta går till ska jag tala om för dig: Vi fyller ett badkar till bredden med vatten och sedan ger vi gästerna en tesked, en mugg och en hink."

"Jaha", sa politikern, "då är det de som tar hinken och öser ur badkaret eftersom det går snabbast, som är friska?"

"Nä det är de som dra ur proppen som är normala."

Det är så jag tycker man tänker i sin iver att utrota landsbygden... Det är bara tur att vi har politiker som inte är så normala att de hittat proppen ännu, men man är i alla fall inne på kaffemuggen.

 Det läggs ner skolor i en rasande fart, det finnes snart inte en polis på landsbygden längre utan enbart i stora städer och snart ligger väl närmaste vårdcentral i Gävle också. Sedan har man insett att man kan få bort lanthandeln om man ser till att bensinmackarna får stänga. Det finnes högt uppsatta människor som uttrycker sig om att vi inte skall ha kollektivtrafik och samhällsservice på landsbygden och bosätter man sig där så vet man om detta. Det går inte att tänka nytt tydligen, om det inte är storskaligt. Det vill säga så att de stora elefanterna kan dansa och när man utför denna dans på landsbygden ser det mest ut som diskodans till ett fint stycke av Mozart. Det är som taxichauffören som körde den äldre damen på 80 år hem till landsbygden men stannade nere vid landsvägen med kommentaren: "Nu kör jag inte längre för det är för halt på vägen..." Vars har vi människor tagit vägen och skall vi fortsätta att ha sådana här taxichaufförer som styr? Det vill säga de som tar betalt för arbete som bara är gjort halvdant utan att hitta kreativa lösningar på att lösa problemet. Nu är det dags att säga nej till denna nermontering av landsbygden och visa de rackarna hur en slipsten ska dras... Vi som går i skorna vet ju var det klämmer så nu får vi ta tag med hårdhandskarna. Det är valår nästa år och låt oss se till att landsbygdsfrågan blir en valfråga och rösta därefter...

Även om jag är partipolitiskt könlös kan jag inte låta bli att kommentera Maud Thatchers och Stureplanscenterns våldtäkt på sina kompisar med ett snyft och en antydan om att semidemokrati är ett måste och ensam är stark... Tror i och för sig att sossarna kommer att få liknande problem i sin rörelse inom kort ... så det kommer nog att jämna ut sig. Men mitt problem är däremot att vi inom den fjärde planeringsnivån behandlas på detta vis relativt ofta. Vi bjuds in att delta med våra eldsjälar och vår ideella tid och får förhoppningar om att vi kommer att få bli delaktiga och få möjlighet att påverka för att sedermera bli tillplattad av semidemokratin som säger att "detta förstår ni inte" och blir då överöst med formalia som bara fisförnäma byråkrater kan skapa. Var är vår demokrati på väg...? 

Sedan kan man ha åsikter om kärnkraft hit och kärnkraft dit men har vi kollat om det går att slutförvara uranet i Stockholm?  Det är ju så ofarligt och alla slåss ju om att få ta hand om detta, enligt en representant för pappers i TV. Här finns det faktiskt en statlig verksamhet som jag skulle vilja att man lade i Stockholm. Vi skulle kunna göra en bytesaffär. Stockholm, vår huvudstad, får kärnkraftsavfallet och alla myndigheter och statliga verk läggs ut på landsbygden. Tänk så bra kommunikationer och god samhällsservice vi skulle få... Tänk på den ni alla som firar i badhuset...

För att sno lite från Öfvre Östermalm... Jag heter Dyng-Bengt och kommer ifrån Landsbygden, så det ligger nått i vad jag säger!

Nä nu börjar jag bli för allvarlig och detta går inte. Därför skall jag berätta om min kompis Uncle Fester vilken har en raggningsreplik där han kallar sin lille vän för Nikodemus eftersom det betyder "han som kommer om natten". Men jag som känner honom och vet att han är singel och en kräsen rackare tycker därför det är dags att han döper om den till Nikolaus eftersom han bara kommer en gång om året. Det kan också vara ett svar på hur lyckad den raggningsrepliken är och om det är läge att sno den vid nästa besök till storstan. Ni bestämmer själva ...

Här kommer en söt liten betraktelse om rektorn på en liten mellanstadieskola på finnskogen i Gävleborg. Han hade problem med att några av de äldre flickorna börjat använda läppstift. När de smetade på det inne på toaletten brukade de sedan trycka läpparna mot spegeln och lämna avtryck. Han försökte komma på ett sätt att stoppa detta innan det gick överstyr. Han samlade alla flickorna som använde läppstift och sa åt dem att han ville möta dem inne på damtoaletten klockan 14.00. De samlades på utsatt tid och mötte då rektorn och skolvaktmästaren som väntade på dem. Rektorn förklarade att det var ett stort jobb för vaktmästaren att rengöra spegeln varje kväll. Han sa att det kändes som att flickorna inte förstod vilket problem det var och att han bara ville att de skulle få se hur svårt det var att rengöra. Vaktmästaren tog fram en borste med långt skaft som han sedan doppade i närmaste toalettstol, gick till spegeln och använde den för att ta bort läppstiftet. Efter den dagen var det aldrig några flickor som tryckte läpparna mot spegeln

Nä nu har jag inte tid med er längre för nu skall jag ute och spana igen...

Nu hörs vi inte mer förrän nästa gång...

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt

Er egna lilla skitstövel