Vi behöver få tillbaka sparbanksrörelsen




Det pågår en ständig kamp mellan två inriktningar inom nationalekonomin. Den ena teorin kommer från Chicagouniversitetet och Milton Friedman. Den kallas nyliberalism, reaganomics, thatcherism eller laissez faire. Allt kan omvandlas till marknad.

Man kan tjäna pengar på allt och det ska gå fort. En elit tjänar pengar på kort tid. Efter ett tag kör man in i väggen och beklagar det inträffande.

Man låter folk betala dyrt för sitt boende. Man låter elpriser och bensinpriser skena. Arbetslösa, sjuka och gamla får betala. Man säljer ut Sverige i lagom portioner, och människor blir arbetslösa och ställs på gatan. Naturligtvis finns ingen beredskap.

Alliansen omhuldar marknadsteorin. Det tråkiga är att ledande socialdemokrater och fackföreningsledare nickar instämmande. De tillhör eliten och verkar skämmas för sin "egen" politik.

Motsatsen till den totala marknaden är den investeringsteori som utformades av den engelske ekonomen John Maynard Keynes. Denna teori användes under namnet blandekonomi eller new deal.

Stat och kommun tog över där kapitalet hade misslyckats (igen). Skapade arbete och fick hjulen att rulla. Vi var inte så konjunkturkänsliga tidigare. Kommun och stat försåg oss med billig elektricitet. Kooperationen hade en stor industrigrupp. Vi bodde och reste hos Reso. Det fanns alternativ!

Och vi hade en stor fristående bankgrupp. Ägd av spararna. Med demokratiskt valda styrelser. Sparbankernas bank var navet i hjulet med rätt att handla med utländsk valuta och att handla på börsen.

Banken var ett centralorgan, som stärkte de fristående bankerna i städerna och på landsbygden. Man kände sina sparare och var snar till att hjälpa. Även i smått, som mikrobankerna i den tredje världen.

Man lånade ut till stora och små kunder och förvaltade pengar åt fackföreningar och Folksam. Det fanns dotterbolag inom olika fält, för att tjäna samhället. Allt detta, väl fungerande, skulle försvinna över en natt. Den trygga sparbankseken sågades ner. Vi fick Swedbank. En bank som alla andra. Med aktieägare, som väntar på en rejäl vinst.

Sparbankernas bank hade riksdagens talman som styrelseordförande och vd:n hade en måttlig lön. Nu blev det bonusar och jättelöner. Halsbrytande affärer i Baltikum. Den trogna personalen fick gå och ersattes av mer marknadsinriktade typer. Det blev svårt att få tag på någon. På Sparbankernas bank kunde tre personer jobba över till klockan 23 en fredagskväll för att en lantbrukare i Skåne, skulle få sina "försvunna" 75 000.

Den ursprungliga sparbanksrörelsen behövs. Det går att bygga upp ett centralorgan igen. Detta behöver inte ligga i Stockholm. Billiga kontor finns det i massor. Service behövs även i det längst bort liggande hörnet av Sverige.

Låt oss få tillbaka en sparbanksrörelse värd namnet. Utan bonusar, pokerspelare eller snorkputtar.

Pelle Almgren

Kramsta, Järvsö och Stockholm

Läs insändaren i Ljusdals Posten

Kommentarer

Var inte feg utan skriv något vackert!:

Vad vill du kalla dig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Smygreklam för din egen blogg/hemsida:

Här skriver du:

Trackback
RSS 2.0
Bloggtoppen.se Allmänt BlogRankers.com
webvoter-omröstning
Ge din bedömning av bloggen

1 ganska dålig
2 mindre bra
3 helt ok
4 riktigt bra
5 väldigt bra

Se resultat
hit counter